Fashionblogg


Det blev inte som jag hade tänkt mig.

Kom alla mina små kycklingar.

Honestly

Jag gör inte så mycket vettigt idag.

Försöker förgäves att komma på vad min nya blogg ska heta, ja, jag har bestämt mig nu. Men varför ska det vara så jävla svårt? Som när man hade skunk och man bytte namn hela tiden, men det var alltid också så jävla svårt och till slut hittade mia på ett namn till mig och då hette jag helt plötsligt Lavendla Tricertops. Kan idag inte riktigt identifiera mig med det. Ja, och egentligen skulle jag ju vilja kunna gå under mitt eget namn, men då kommer jag säkert få panik då och då över att någon av mina päron eller någon på jobbet har hittat hit.

Men jag tror att jag har det nu.

Snö, snö, snö!

Missförstå inte min kärlek till snön nu, men det är förbannat kallt utan långkalsonger i dessa tider och jag önskade att jag dragit på mig täckbyxor i morse och då gick jag inte många hundra meter för att komma till jobbet.

Det är ju helt fantastiskt att kika ut på snön som yr och lägger sig i drivor på fönsterbläcket. Jag lider inte det minsta just nu, jag njuter i fulla drag och bryr mig inte det minsta om det skulle bli så att jag kanske tvingas sova kvar här i natt. Jag har tjyvat ett par högtalare så nu skulle jag utan problem kunna sitta här till på fredag. Skulle dock behöva kamera så att jag kan deltaga i Josses nakenchocksutmaning.

Hoppas, hoppas att snön stannar hela vintern så att jag hinner plocka fram mina längdskidor, kanske borde köra en sväng ikväll bara för att man kan. Någon som vill hänga på? 

Mobba

Jag vill ha en lista över impopulära bloggar idag på bloggkoll också. 63 förlorade prenumeranter idag.

Det skulle kanske vara lite mobbigt.

Rubriklös

Har lyckats förvånansvärt bra med att inte göra nått. Har inte vikt in tvätten, inte heller diskat nämnvärt mycket eller lagat någon mat. Vivi tog dock fram lite kött att äta till gårdagens potatisgratäng, men jag orkar nog inte tillaga något kött. Vivi själv har somnat i soffan framför Tottenham-Blackburn, tror jag att det är, ser inte teven helt bra härifrån min hörna.

Tog en promenad tidigare och blev påmind om att man även kan behöva bära långkallingar i Stockholm någon gång ibland.

Längtar yttepyttelite efter jobbet, tur är väl kanske det.

Inte nått

Idag ska det göras inte nått, det ska bli fantastiskt. Jag lyckades ligga i sängen till efter nio, det är det som är fördelen med att ha dragiga fönster.

To the one



Engelsk restaurangtoalett.

Måndag snart igen..

Fan!

Allt är fint och bra egentligen, men jag känner mig inte vidare bra till mods. Det är strax söndag och därefter kommer ytterligare en måndag och jag har inte hunnit unna mig något bra ännu. När ska jag få unna mig en hel dag med saker bara jag vill göra? Min bitterhet sprutar nu kroppen och trots att mor och far har varit här så orkar jag inte hålla skenet uppe. Syster reagerar inte ens, hon verkar också bitter över livet. Mor tycks inte förstå, men det kanske är lika bra. Far väljer att inte förstå, somnar vid teven istället. 

Imorgon ska jag unna mig. Unna mig att göra precis som jag vill, kanske bara ligga i soffan hela dagen och läsa bloggar. Kanske. Eller så plockar jag fram dammsugaren iallafall, diskar iallafall och det finns en hel lådhurts som jag egentligen borde gå igenom. 

Prinsessesömn

Sov som en prinsessa igår natt. Jag ville inte kliva upp ur sängen när alarmet ringde, ja för jag sov tills alarmet gick och det händer inte alls ofta.

I natt sov jag inte alls lika gott, det var några jävlar som lurade i mig vin; rött, vitt och rosé. Konstigt nog mår jag oförskämt bra idag.


Snart är det jul, då blir det kul

Eftersom det snart är jul och eftersom jag därefter råkar fylla år har jag nu skrivit en önskelista så att ni inte behöver fundera på vad ni borde ge mig.



Sådär, vik hädan ångest! Er ångest alltså. Ta mig för mitt ord, jag önskar intet! Kom ihåg det!

Jag är

Konstigt nog känner jag mig helt tom inombords och lugn. Det bara slog över, allt vara speedat och jag kände att jag inte hann med, men sen slog det över och nu känns det som att jag inte har något att oroa mig för. Och det har jag ju inte heller, vad är det värsta som kan hända? Att jag dör? Nej, att någon annan dör, det är det värsta som kan hända. Men eftersom Gud älskar mig kommer jag att dö före alla andra som jag älskar.

Jag har börjat läsa "A game of thrones" och nu vill jag inte sluta. Tror att jag kommer gå med näsan i boken varje ledig stund de närmaste dagarna. Hoppas att det blir effektiva möten i England så att jag kan läsa när alla andra dricker kaffe. Önskar att jag vore råmobbad så att jag fick vara i fred med boken. Jag som svor över den där boken och höll på att döda den i hissen.

Slarvmajan

Jag hinner ingenting, det gör mig verkligen stressad. I morse kom jag på att jag har räkningar att betala. Åtminstone en räkning till Telia som är en påminnelse. Tycker verkligen inte om att vara slarvig, men jag är inte slarvig egentligen, det är bara det att jag inte hinner. Tiden går alldeles för fort för min smak och jag gillar det inte. Är det för att det tar några minuter längre att åka till jobbet nu för tiden? Är det för att jag helt plötsligt inte vaknar kvart över fem på mornarna? Ja, något är inte som det borde va hursomhelst. Nu måste V betala den där räkningen till Telia eftersom jag har förträngt den och det blir ju inte han så glad över. Bajs! Och jag har pengar, det är en sak som är säker, men de sitter just nu på fel bank och det gillar jag inte heller. Suck och stön!

Gud älskar mig.

Konstigt nog tycks jag överleva den här veckan, kanske dumt att ropa hej innan jag är över bäcken, men hittills har det ju gått alldeles utmärkt.

Det här med att ha training, dvs utbildning i nya saker får mig att må lika dåligt som när jag gick på gymnasiet. I morse kunde jag inte ens förmå mig själv att äta upp min ynkliga frukostmacka för jag mådde så dåligt och gråten satt i halsen. Anledningen till detta var att vi skulle undervisa varanda. Jag kräks inombords av nervositet.

Igår kunde jag ju skolka från detta eftersom jag så lägligt skulle till ortopeden. Jäj! Idag tyckte de helt plötsligt att jag inte behövde vara med. "Du ska ju ändå inte göra det här sen." Det hela var bara skitsnack, de såg mina tårögda ögon och min osäkerhet frambringade säkert en smärre ångest i rummet, så de beslutade att låta mig slippa. Gud älskar mig. Jag bara glider genom livet. Alla borde hata mig för att jag oftast slipper undan från allt jag tycker är läskigt.

Förlåt.

Say my name.

Today and tomorrow I'm having this PDA training with a girl sent all the way from London, so I'm not here.
The hardest part about having training in english is that my name isn't english-friendly.
Now I'm going to see an orthopedist in Huddinge. Wish me luck so I don't have to go through surgery.
Take care! I miss you!





RSS 2.0



Bloggkoll