endumen

Det här med my space är ju bara så läskigt alltså. Man kan ju hitta människor som man glömt att de existerar. Och man är så glad att man glömt att de existerar, för de påminner en om saker som man absolut inte vill minnas. Men så kommer alltså de här minnena tillbaka och jag vill för en stund gräva ner mig, men sen går det över och jag tackar gud för att jag inte är samma underliga människa som jag en gång var. Eller?!

Min pizzasallad står i kylen. Den ska stå där och bli mjuk och fin fram tills det är dags att äta. Smet in i blomsteraffären på väg hem från affären för en stund sedan, åh, det luktar så gott. Om man jobbar med blommor hela dagarna luktar man sådär gott då undrar jag. Jag såg en så fin doftranka och små fina olivträd och jordgubbsplantor. Växter är livet!



Såhär snygg är jag idag i ett förkläde som Lena sytt till mig nån gång i tiden.