Som om varje dag vore den sista
Jag är så töntigt lycklig hela tiden. Igår när jag skulle åka till jobbet satt jag på en bänk vid tunnelbanan och var så lycklig så. Johan kom förbi och drack kaffe så jag hade sällskap en bit till jobbet för en gångs skull. Jag var så otroligt lycklig för det luktade så gott och solen sken och även fast det inte var varmt så var det så vackert och E4:an brummade någonstans i bakgrunden. Där satt jag och var så nöjd med livet.
I natt på jobbet fick jag äran att stå i köket. Somnade då för ett ögonblick. Sådär som man kan göra ibland när man gör något man är van vid. Som jag brukade göra när jag jobbade med Anna och satt i bilen mellan Torvalla och stan på E14 i Östersund. Då brukade jag somna för ett ögonblick. Fortfarande med blicken på vägen, men jag försvann långt bort i tankarna som om jag var på en annan plats än där i bilen. Så blev det alltså i köket igår, jag försvann långt bort i tankarna, men lyckades ändå göra hamburgare utan problem. Jag chockades lite över det hela, men tar det på ett positivt sätt. Det känns skönt att slippa tänka så mycket på vad man gör på jobbet, det finns så mycket annat jag borde koncentrera mig på där.
Jag gav bort en hårsnodd till en pundartjej precis innan stängning, hon blev skitglad. Bättre att ge bort saker än pengar till såna där.
Idag har jag träffat Christin en liten stund och det var trevligt. Vi satt i solen på Skeppsholmen och bara pratade. Helt fantastiskt vackert är Stockholm denna vår och jag är lycklig och lever mitt liv som om varje dag vore den sista. Jag mår ju så gott. Jag har ett jobb, men söker ändå lite nya då och då. Tiden går och det är egentligen ingen brådska. Det som sker det sker, jag tar en dag i taget.
Men vilken fantastisk onsdag det varit! Jag är lite trött så det blir nog läggdags ganska så tidigt idag. Jag jobbade trots allt natt i natt och sov knappt sex timmar.
I natt på jobbet fick jag äran att stå i köket. Somnade då för ett ögonblick. Sådär som man kan göra ibland när man gör något man är van vid. Som jag brukade göra när jag jobbade med Anna och satt i bilen mellan Torvalla och stan på E14 i Östersund. Då brukade jag somna för ett ögonblick. Fortfarande med blicken på vägen, men jag försvann långt bort i tankarna som om jag var på en annan plats än där i bilen. Så blev det alltså i köket igår, jag försvann långt bort i tankarna, men lyckades ändå göra hamburgare utan problem. Jag chockades lite över det hela, men tar det på ett positivt sätt. Det känns skönt att slippa tänka så mycket på vad man gör på jobbet, det finns så mycket annat jag borde koncentrera mig på där.
Jag gav bort en hårsnodd till en pundartjej precis innan stängning, hon blev skitglad. Bättre att ge bort saker än pengar till såna där.
Idag har jag träffat Christin en liten stund och det var trevligt. Vi satt i solen på Skeppsholmen och bara pratade. Helt fantastiskt vackert är Stockholm denna vår och jag är lycklig och lever mitt liv som om varje dag vore den sista. Jag mår ju så gott. Jag har ett jobb, men söker ändå lite nya då och då. Tiden går och det är egentligen ingen brådska. Det som sker det sker, jag tar en dag i taget.
Men vilken fantastisk onsdag det varit! Jag är lite trött så det blir nog läggdags ganska så tidigt idag. Jag jobbade trots allt natt i natt och sov knappt sex timmar.
Kommentarer
Trackback