endumen

Det slog mig precis att jag ju ska byta jobb, och eftersom man på manpower betalar ut lönen i efterskott så kommer jag ju att vara utfattig och därför är risken att det blir sockor till alla i julklapp ännu större. Ja, eller så får alla gamla mössor som jag stickade för tio år sen. Det är ju tanken som räknas.

Annars är jag mest förvirrad. För snart ska jag byta jobb och snart flyttar A, men först ska vi nog ha kalas. Eller, jo, vi ska ha kalas först. Sen får vi se var jag ska ta vägen. Ska ringa syster nu snart när jag slutar från jobbet.

Beckmans fest på fredag tror jag bestämt. Vore kanske bäst att jobba varje helg, så att man måste ta det lugnt och inte slösar bort några pengar. Nu längtar jag till dalom. Men mest till Falun, för jag är nyfiken, och exalterad.

Åh, nytt jobb alltså. Nervöst. Allt kan gå åt skogen. Ja, det här gången känns det faktiskt så.

Varför är pojkmänniskor så äckliga? Varför måste de spotta i tunnelbanan precis där jag ska sitta? Ja, alltså inte på bänken, utan nedanför. Där ska jag sitta och titta på en hög av spott så att jag får kväljningar. Såg en mörkhyad pojke i lila mössa, det var otroligt vackert. Lila på mörk botten.
Jag letar julklappar, men hittar bara sånt som jag själv vill ha. Leksaker och snowboardskor och psp-spel. Snordyra kläder till V också, så det är nog bara vi två som får juklappar i år. Resten av släkten får stickade sockor, vantar eller mössor. Julklappar bör köpas utan tvång, så det får bli som det blir.

Cyklade till jobbet i morse med glädje och tänkte att: "det här är det närmaste friluftsliv jag kan komma just nu". Lite snö gör mig lycklig även fast det innebär att jag måste cykla till jobbet i det och att det direkt det landar på marken förvandlas till slask.
Tog in blommorna från balkongen i morse och på bladen låg ett damm som jag tidigare bara sett i vägrenar. Ett grått smutsigt damm som alltså kommer från Stockholmsluften. Jag tog in mina pelargoner och duschade av dem. Funderade sen när jag cyklade på hur mycket av det där dammet jag drar in i nosen när jag cyklar till jobbet. Borde jag inte bli svart i nosen av det där äckliga klibbiga dammet eftersom jag vandrar omkring i den här staden dag ut och dag in? Ja, så mycket vandrande blir det förstås inte, men ni förstår hur jag tänker, det är ju här jag bor. Det var lite dumt att de här tankarna slog mig helt plötsligt eftersom jag just nu trivs otroligt bra med att bo i Stockholm.

Vad jag inte förstår är varför ingen har snärjt mig ännu. Det kan ju inte vara så svårt. Jag är ju så snäll att jag aldrig skulle säga nej om någon friade liksom. Till K skulle jag nog sagt nej, men inte till L eller P.

Jag fick telefonen i fredags. Den är fin som få. Hängde med käraste L på söder och drack öl med R och J. Trevligt så. L aspackad. Blev akut inkallad till jobbet på lördagen, lika bra var väl det, jag hade ändå inte några planer. Riktigt slapp och skön helg för min del. Jag och L hängde på Max igår i mer än en timme. Jag vill ha ett Max här i Skärholmen också där jag kan hänga på mina luncher. Snart lunch för övrigt med falukorv och makaroner och läsa snabba cash.

På onsdag ska en läkare i Fruängen kolla på min fot. Hoppas att jag kan få remiss någonstans där det finns en riktigt bra läkare som kan kolla på den och säga vad jag ska göra för att den ska sluta besvära mig.