endumen

Jag gör inte så mycket vettigt idag.

Försöker förgäves att komma på vad min nya blogg ska heta, ja, jag har bestämt mig nu. Men varför ska det vara så jävla svårt? Som när man hade skunk och man bytte namn hela tiden, men det var alltid också så jävla svårt och till slut hittade mia på ett namn till mig och då hette jag helt plötsligt Lavendla Tricertops. Kan idag inte riktigt identifiera mig med det. Ja, och egentligen skulle jag ju vilja kunna gå under mitt eget namn, men då kommer jag säkert få panik då och då över att någon av mina päron eller någon på jobbet har hittat hit.

Men jag tror att jag har det nu.

Jag vill ha en lista över impopulära bloggar idag på bloggkoll också. 63 förlorade prenumeranter idag.

Det skulle kanske vara lite mobbigt.

Har lyckats förvånansvärt bra med att inte göra nått. Har inte vikt in tvätten, inte heller diskat nämnvärt mycket eller lagat någon mat. Vivi tog dock fram lite kött att äta till gårdagens potatisgratäng, men jag orkar nog inte tillaga något kött. Vivi själv har somnat i soffan framför Tottenham-Blackburn, tror jag att det är, ser inte teven helt bra härifrån min hörna.

Tog en promenad tidigare och blev påmind om att man även kan behöva bära långkallingar i Stockholm någon gång ibland.

Längtar yttepyttelite efter jobbet, tur är väl kanske det.

Idag ska det göras inte nått, det ska bli fantastiskt. Jag lyckades ligga i sängen till efter nio, det är det som är fördelen med att ha dragiga fönster.

Fan!

Allt är fint och bra egentligen, men jag känner mig inte vidare bra till mods. Det är strax söndag och därefter kommer ytterligare en måndag och jag har inte hunnit unna mig något bra ännu. När ska jag få unna mig en hel dag med saker bara jag vill göra? Min bitterhet sprutar nu kroppen och trots att mor och far har varit här så orkar jag inte hålla skenet uppe. Syster reagerar inte ens, hon verkar också bitter över livet. Mor tycks inte förstå, men det kanske är lika bra. Far väljer att inte förstå, somnar vid teven istället. 

Imorgon ska jag unna mig. Unna mig att göra precis som jag vill, kanske bara ligga i soffan hela dagen och läsa bloggar. Kanske. Eller så plockar jag fram dammsugaren iallafall, diskar iallafall och det finns en hel lådhurts som jag egentligen borde gå igenom. 

Jag hinner ingenting, det gör mig verkligen stressad. I morse kom jag på att jag har räkningar att betala. Åtminstone en räkning till Telia som är en påminnelse. Tycker verkligen inte om att vara slarvig, men jag är inte slarvig egentligen, det är bara det att jag inte hinner. Tiden går alldeles för fort för min smak och jag gillar det inte. Är det för att det tar några minuter längre att åka till jobbet nu för tiden? Är det för att jag helt plötsligt inte vaknar kvart över fem på mornarna? Ja, något är inte som det borde va hursomhelst. Nu måste V betala den där räkningen till Telia eftersom jag har förträngt den och det blir ju inte han så glad över. Bajs! Och jag har pengar, det är en sak som är säker, men de sitter just nu på fel bank och det gillar jag inte heller. Suck och stön!

Konstigt nog tycks jag överleva den här veckan, kanske dumt att ropa hej innan jag är över bäcken, men hittills har det ju gått alldeles utmärkt.

Det här med att ha training, dvs utbildning i nya saker får mig att må lika dåligt som när jag gick på gymnasiet. I morse kunde jag inte ens förmå mig själv att äta upp min ynkliga frukostmacka för jag mådde så dåligt och gråten satt i halsen. Anledningen till detta var att vi skulle undervisa varanda. Jag kräks inombords av nervositet.

Igår kunde jag ju skolka från detta eftersom jag så lägligt skulle till ortopeden. Jäj! Idag tyckte de helt plötsligt att jag inte behövde vara med. "Du ska ju ändå inte göra det här sen." Det hela var bara skitsnack, de såg mina tårögda ögon och min osäkerhet frambringade säkert en smärre ångest i rummet, så de beslutade att låta mig slippa. Gud älskar mig. Jag bara glider genom livet. Alla borde hata mig för att jag oftast slipper undan från allt jag tycker är läskigt.

Förlåt.

Today and tomorrow I'm having this PDA training with a girl sent all the way from London, so I'm not here.
The hardest part about having training in english is that my name isn't english-friendly.
Now I'm going to see an orthopedist in Huddinge. Wish me luck so I don't have to go through surgery.
Take care! I miss you!

"..ar och dunder, magiska under." (Det blev inte riktigt som jag tänkt mig.)

Om man slår sig riktigt hårt i huvudet och blundar, och allt är mörkt omkring så ser man vita blixtar innanför ögonlocken.

Vaknar alldeles lagom tidigt för det är ju trots allt lördag, kl.05.56.

Känns som jag varit på en lång resa under natten, men jag minns inte ett smack. Eller, jag tror att det var en dröm på engelska. Det första jag tänkte på när jag vaknade var hur jag bör formulera mitt out-of-office-meddelande nästa vecka när jag ska iväg på utbildning. Verkligen en bra grej att fundera över det första man gör på morgonen en lördag. Verkligen! 

Jag vill helt enkelt inte dela med mig av den.

Jag skulle nog vilja ha den där ormgropen idag helst så att jag glömde bort min olycklighet.

Igår unnade jag mig nagellack. Jag är ingen nagellacksmänniska, men igår köpte jag små reseförpackninga med toalettartiklar inför England nästa vecka och kände mig så slösig och onödig att jag var tvungen att unna mig något. Svart nagellack blev det. Funderar på att låta mina söner, Holger och Gusten, ärva det när de blir lite äldre. jag tycker att det är så gulligt med småkillar som har nagellack.

På måndag har jag fått tid på Karolinska i Huddinge för att kolla mina fötter. Det tog bara lite mer än ett år att få komma dit. Vårdköer alltså. Nu ska jag gå i högklackat hela helgen så att jag har helvetiskt ont i fötterna på måndag och kan berätta precis var det gör ont, annars kommer det som vanligt att inte göra det minsta ont när jag väl ska förklara för läkarna. Dumma jävlans fötter! Här försöker jag hjälpa er med att bli normala så att ni kan ut och springa, men ni bara motarbetar mig. Kan det vara så att ni inte vill ut och springa med mig. Era lata jävlar! Passa er jävligt noga så att jag inte byter bort er.

Idag finner jag mig själv stirrandes på ringar på fingret. Är det det som skiljer ett barn från en vuxen? Förmiddagsmötet bestod enbart av ringbärare och mig. Det lilla barnet utan ring.
Gift bort mig med nån så att jag får bära bling bling och bli vuxen! Om det nu är det jag vill.

Drar snart vidare till Sjöstan, så räkna inte med att få höra något mer från mig idag.