endumen

Leksandsmål är ingen stor talang jag har, men ibland så. Jag befinner mig i Heden, Leksand, Dalarna, Sverige i regnet. Fy, vilket regn. Hade planer på att gå ut, men jag har gjort lite omplaneringar så nu verkar det inte bli så. Konstigt nog. Skulle ha ringt till Therese för längesen och hört om jag fick komma dit om det inte vore så att nån viss P har lovat att ringa. Så nu väntar jag. Om det är något jag verkligen avskyr så är det att vänta. Skulle inte förvåna mig det minsta om jag väntar förgäves.

Jag har ett härligt PMS-humör och så regnar det. Läste Johans lunarblogg och blev lite glad iallafall för att det känns som att vi tänker lite likadant. Vad sjutton ska man göra liksom? Tanten (som hette Lola) jag träffade på arbetsförmedlingen i onsdags suckade och sa "Det är nog lite svårt när du inte har nån arbetslivserfarenhet inom ditt studieområde." Jag nickade och suckade jag med. Berättade om mina planer på praktik och hon tyckte att det lät bra. Men det får bli senare. Först ska jag testa det här med Max.

Johan, det skulle förresten vara askul om du skulle bo med mig och syster. Men framtiden är ju ganska osäker i vår lägenhet och så är det smutsigt. Men jag hade tyckt att det vore skoj. Vem som helst skulle kunna bo i vårt vardagsrum och jag hade tyckt att det varit skoj. Jag behöver sällskap liksom. Kanske borde köpa mig en hund istället. Eller klämma ut en unge. Näej! Så drastisk tänker jag inte bli. Förresten går det nog inte att vara så drastisk med det där med barn.

Igår träffade jag Johan Glans när jag och en tant skulle åka hiss ner till hennes färdtjänst. Vi tryckte på knappen, men istället för att åka ner så åkte vi upp. Där stod Johan Glans och hans flickvän med öststatsutseende och tanten säger "Vi ska åka ner!". "Jaha.." sa Johan och så åkte vi ner. Mötte honom sen i entrén när vi precis skulle gå till bilen. Han kurade ihop sig bakom sin öststatsflickvän och såg ganska så rädd ut. Ångrar att jag inte sa BU! Färdtjänstkillen fick sen åka upp med tanten igen för jag hade glömt att sätta på henne hennes glasögon. Det är inte så lätt att veta vilka tanter som har glasögon och vilka som inte har det när man träffar dem för första gången. Färdtjänstkillen heter för övrigt Patrik och har god hand med tanterna. De verkar alla lite småkära i honom. Träffade honom en gång till igår när han hämtade en annan tant, men då var jag nogrann med att se till så att hon fick med sig glasögonen. Lite senare såg jag Andreas Wilson på medborgarplatsen. Han hade feta hörselsnäckor (eller vad f-n det heter), jag trodde först att han hade papperstussar i öronen. Han såg glad ut åt sina blomkålsliknande öronmojänger.

Så igår efter jobbet så körde jag Honda-bilen hit hem till Leksand. Det gick bra trots regn och mörker. Jag sjöng högt och var arg på det mesta. När jag kom hem hit så grät jag en skvätt i smyg eftersom jag inte har något rum kvar. Jag sover i systers gamla säng på hennes rum bredvid Ben Affleck och Ryan Fillippe.
Jag och syster har diskuterat att vi tycker att mor och far ska flytta härifrån eftersom det är ett alldeles för stort hus, men jag ångrade mig idag. Jag tror att jag vill ha det kvar. Jag älskar den inglasade brokvisten full av pelargoner. Jag får väl bo här och bli gamkäring. Näej, inte vet jag, men flytta kan de ju bara inte få göra härifrån. Det här huset är för lustigt för det. Hur många hus har en havsmålning som täcker en hel vägg nere i källaren? Och taket här nere som är blått- och rosarutigt. Allt är ett enda virrvarr. Och mitt rum som är tapetserat med telefonkatalogen och Idas rum som är rödmålat med hjärta på elementet och franska liljor i guld på garderoben. Allt är bara så fult, men det gör ingenting. Jag känner att det här huset har potential.
 
Nu ska jag återgå till min goda bok. Så som man ska göra när det regnar. Ajöken Ajö!