endumen

nä, det är faktiskt inte så mycket som är bra idag. jobbet var skit. fram till nån gång efter fyra, då började det vända uppåt och jag mådde ganska fint helt plötsligt. fick jobba över, sen bad jag om att få gå hem och då släppte de iväg mig. jag var less. gick på åhléns och köpte en sån där ögonmask som man ska ha när man sover. känner att det är en bra investering när jag ska jobba natt. köpte också godis. det är en bra investering mot att bli deprimerad. jag ringde patrik och berättade om min dåliga dag på jobbet. det kändes bra. hoppas att patrik lyssnade. :) jag pratar för mycket. nu har jag pratat med mamma. det är alltid bra att prata med sin mamma. nu äter jag sönderkokt korv och har mutat min syster med godis. jag kom ju på att jag inte gillar godis egentligen. imorgon ska jag jobba klockan sju. ger det här jobbet en månad till. mår jag lika dåligt då så hittar jag nåt nytt.

men det är inte bara jobbet som är piss. jag är fortfarande ensam och jag kommer kanske att bli ännu ensammare snart. måste lösa det på något sätt. och jag vet inte om jag vill tillbaka till östersund heller. eller jag vill ju det, men jag har ju inte fler vänner där än vad jag har här. det är ju när jag pratar med patrik som jag blir påmind om hur ensam jag är. för han umgås ju hela tiden. när jag inte pratar med honom kan jag ju låtsas att alla är lika ensamma som jag är och då känns det inte lika hemskt. måste försöka att inte grina ikväll/natt. det är en mycket dålig vana. Patrik ska jobba också så då har jag verkligen ingen att prata med. Och mamma får jag inte ringa senare än halv tio. måste nog somna innan patrik börjar jobba. det är bäst så. ska skynda mig att äta upp min korv.

Förresten tycker jag att Anneli påminner om Gilmore-mamman, vilken jag inte ens kan stava förnamnet till Lorelai?, hon är bara blondare och rundare. Men hon har alltid ett sånt där litet leende på läpparna. Hur kan man förresten tycka att Gilmore-mamman är snygg? Men jag är ju tjej så jag förstår mig ju inte på sånt där.

Jag håller på att göra mig redo för sängen. Ska borsta tänderna och tvätta mig och så, men nu tror jag minsann att nån snodde teven. Attans! Man får inte lämna den en sekund alltså. Fasen!, låter som att det blev fotboll också. Det var illa. Vad ska jag ägna mig åt nu. Jag hade ju kommit in i ett stick-flow. Men det går ju inte att sticka och se på fotboll heller. Eller kanske är det hockey. Nåväl. Jag gör mig klar för sängen. I värsta fall får jag väl gå och lägga mig, men jag vill ju hels se Despan först.

Ja, okej, jag hittade en hyfsad slinga med hyfsat mycket skog som tog nästan en halvtimme att gå. Springer man två varv blir det kanske lagom. Jag tycker ändå att mitt hår luktar avgaser. Jag har nog blivit allergisk mot Stockholm. Jag har ont i huvudet, men det är nog av trötthet och inte avgaser.

Johan undrade om jag ville äta middag med honom på Max. Klart jag vill. Men har jag 200 kronor kvar tills jag får nästa lön så vill jag inte spendera mer än en fjärdedel på mat som jag kan äta varje dag på jobbet. Fast det är ju väldigt god mat förstås. De där tvåhundra ska jag lägga på alkohol. För alkohol är bra mot sorger. Ett tag iallafall.

Anneli kom förbi och hämtade sin post. Jag berättade för henne om att Ida eventuellt ska flytta. Känns bra att förbereda henne på det. Men då chockade hon mig genom att säga att hon vill ha kvar lägenheten så länge som möjligt. Jag som hela tiden har trott att vi bara ska få bo kvar här tills i sommar nån gång. Då är det ju egentligen ingen brådska. Men, men... Nu vet jag ju inte alls vad som händer. Då kan jag ju lika gärna hyra ut Idas rum till nån annan. Nån som vill bo här? Säg bara till!

Gårdagen ägnades åt Bubble & Bobble, Wild kids, Playa del sol och ett avsnitt av My name is Earl. Jag var ganska så seg. När det sen var dags för att sova så gick det inte. Det bara snurrade i huvudet. Kunde inte komma på en enda bra sak jag ville. När klockan var tre ringde till slut Patrik och pratade med mig så att jag slutade gråta. Det var skönt. Fick sova ett par timmar sen väckte syster mig i morse för vi skulle iväg och kika på studentlägenheter i Vårberg. De var okej. Eftersom vi var först där så står nu Ida först i kön och kommer alltså att få en lägenhet och då blir jag själv här i lägenheten. Och det var väl det jag ville. Eller? Inte efter nattens ensamhetsångest direkt. Jag är nog tillbaka till Östersund ärligt talat. Men jag vill nog inte dit heller. Jag vet inte alls vad jag vill just nu. Jag är förlorad.

Kanske blir det lättare att stapla upp vad jag vill och inte vill. Hur kan jag känna mig så otroligt ensam? Jag har ju alltid varit såhär ensam. Jag bor ju inte ens själv. Är det bara saknad efter Patrik? Jag har egentligen fler vänner här än vad jag har i Östersund, men jag umgås ju aldrig med dem jag har här. Patrik säger att jag ska försöka hitta på saker. Men alla jobbar ju, och de har väl inte tid med mig efter jobbet. Förresten är jag socialt inkompetent och vet inte hur man tar kontakt med människor. Nej, jag vet inte alls vad det är med mig just nu. Tårarna är nära hela tiden. Jag som trodde att det var slut på tårar efter i natt.

Det snöar bara hela tiden. Bara för att jag inte har några skidor här. Och bara för att jag längtar jätte mycket efter våren. Det är helt värdelöst med snö i Stockholm, för de kan ändå inte hantera den här. I morse såg vi först en sandbil, efter den kom en traktor som skottade snö. Värt. Jag blir tokig på Stockholm. Jag får ont i huvudet av alla avgaser och blir deprimerad av alla gråa hus. Jag känner mig bara ensam av Daniel och Ida. Jag vill inte gå ut för det finns ingen skog, ingen som jag vet om iallafall. Men snart har jag varit här ett halvår, då får jag ge upp.

* Jag vill åka skidor
* Jag vill åka snowboard
* Jag vill ha sol och värme
* Jag vill vara full
* Jag vill inte ha ont i huvudet
* Jag vill ha en lägenhet som jag trivs i

Äh, det här var ju värdelöst. Det finns ingen struktur just nu. Jag ska se på Bert den sista oskulden, eller spela Betapet. Önskar att jag orkade ta en lång promenad, men jag vill som sagt inte gå på oplogade gator i stockholmsförorten. Jag vill gå ut i skogen och ut på isar och upp på berg. Hopplöst.

Jag är bara allmänt less idag. Vet inte om det beror på att jag inte ätit något idag, men jag känner mig liksom inte hungrig. Och jag har liksom ingen lust att äta eftersom min syster klagar på att all mat tar slut så fort. Jamen, jag slutar väl att äta då helt enkelt. Längtar bara härifrån. Vill inte vakna på morgonen och gå upp för att kissa och finner bajs i toaletten, inte i den lägenheten jag bor. Om jag vetat att det var mitt eget vore det ju lugnt, men nu vet jag att det inte är det. När jag sen går ut i köket för att göra frukost så är det smulor över alla öppna ytor vilket tvingar mig till att torka överallt och därmed är matlusten förstörd. Jag vill inte ta hand om någon annans skit. Handlar det om mina barn eller om jag får betalt för det så är det okej, men jag vill inte torka upp efter min syster och hennes pojkvän. Vet att jag låter jävligt tråkig nu, men så är det. Jag har gått igenom det här förut och det har gjort mig lika ilsken varje gång. Det går bra en månad, sen är jag less. Måste få iväg dem härifrån, eller mig själv.

För övrigt funderar jag alldeles för mycket på mitt jobb idag. Känner just nu att det är dömt att misslyckas. Jag vill skylla det hela på min chef, men det kanske är fegt. Jag känner att jag nämligen aldrig kommer att bli klar som assistent. Informationen är nämligen minimal kring vad jag ska kunna och hur det ska gå till att lära upp mig. Allt sånt måste jag kanske ta reda på själv, men jag vet inte riktigt vem jag bör fråga. Jag vill liksom veta vad de har tänkt med mig. Vet inte om det här har att göra med min ålder. Att bara för att jag är äldst så beräknas jag klara av allt på egen hand. Jag är ju den utav oss som ska bli assistenter som står utan någon handledare så att säga. Alla har någon som hjälper dem ovanifrån hela tiden. Men detta gör ju att jag hamnar sist i vår utbildning. Jag är ju den som oftast är överflödig och får därför gå hem om det är för mycket folk. Antagligen reder det hela ut sig inom kort. Jag måste armbåga mig fram för att få lära mig allt jag inte kan.

Nu ska jag se på Heroes och sen placera mig framför teven och sticka. Det är bäst så för att inte bli ännu ilsknare. Skriv ett brev, tack!

Nu har jag lärt mig hur man tar bort inlägg från bloggen. Kan vara bra att kunna. Men jag har fortfarande inte ätit. Skulle kanske behöva lite frisk luft innan jag åker till jobbet, men det får räcka med det jag får när jag går till tunnelbanan. Längtar så mycket till måndag. För då ska jag sova hela dagen. Ja, och handla förstås, för det tvingar min syster mig att göra. Ge mig ett nytt hem! 

Min mage låter skumt och jag har en smärre huvudvärk. Det är ju helt värdelöst att gå och lägga sig klockan sju på morgonen och försöka att sova. Jag lyckades åtminstone slumra fram till klockan tolv, sen var jag upp och åt frukost och diskuterade handling och städning med Daniel och Ida. Efter det gick jag och la mig igen och vaknade för ungefär en timme sedan. Jag ska jobba i natt igen.

Det gick väl ganska så bra i natt ändå. Jag fick ju stå mest i köket vilket ju gick sådär. Jag får ju aldrig stå i köket så jag blir ju aldrig snabb där. I kassan har jag ju rutin numera.

Ska försöka få i mig lite föda snart, tror att det vore bra.

Andreas blogg har försvunnit nu igen. Jag är seg i hela kroppen av allt stillasittande, blir nästan yr i huvudet. Det snöar en hel massa och det är meningslöst för jag är i Sthlm utan skidor och snowboard.

Klockan sex blir det tacos här. Jag tänker bara sitta still nån timme till, sen ska jag ta tag i matlagningen. Fast det går ju ganska så fort det där.

Jag har klippt mig idag. Tog bort allt slitet och klippte upp det litegrann. Nästa gång jag klipper mig måste jag nog hitta på nåt radikalt. Det här håret är alldeles för trist alltså. Men nu kan jag borsta det utan större möda iallafall.

Såg avsnitt S03E09 av Lost i morse. Inte särdeles spännande faktiskt.

Det är verkligen helt meningslöst att vara ledig från jobbet när jag ändå inte gör något bra av de här dagarna.

Återgår till Betapet.

Det där gick ju inte så bra. Jag överskred min budget med 102 kr. Det kunde visserligen vara värre. Tur är att jag får lite pengar från A-kassan imorgon. Men de ska ju främst räcka till en resa till Östersund och eventuellt ett par nya hörselsnäckor.

Dagens impulsköp består av:

* Inte bara ett par, utan två skitfula solbrillor, just för att de var fula. Vet att Patrik kommer att avsky dem, därför kommer jag att gömma dem i min låda och bara använda dem när ingen jag känner ser.

* En bikini. Mycket välplanerat om jag får säga det själv. Vi är ju i slutet av februari och fortare än kvickt kommer jag att ligga på en sandstrand någonstans i min gröna bikini med en fjäril på i rosa och guld. Vackert så.

* Gröna hårsnoddar. (De matchar ju till bikinin!)

* Försvarets hudsalva. Men det var ju ett bra impulsköp, för jag andvänder ju det varje dag och den jag har håller faktiskt på att ta slut.

Dagens investeringar:

* Tamponger

* Voltaren T

* Bomullspads

* Nanny McPhee på dvd för 79 kr. Den är ju bara så sockersöt att jag måste ha den i min begynnande dvd-samling, dessutom var priset bättre än på de svenska nätbutikerna.

 Nu blir det mat, för det är trots allt den bästa medicinen mot mensvärk.

Jag upptäckte precis att om jag lutar bak huvudet så når mitt hår ner till stjärthålet. Det är nästan synd att klippa det. Men jag vet faktiskt inte vad man ska med så långt hår till. Hoppas frissan är duktig imorgon och har nån idé vad jag ska göra med mitt hår. Men imorgon blir det nog bara toppklippning. Nu ska jag fara in till stan för jag har exakt 616kr jag får spendera och klarar mig ändå till nästa löning förutsatt att jag inte göra något roligt alls fram tills dess. (Roligt = saker som kostar pengar, behöver ju faktiskt inte vara så.)

Veckan började inte riktigt som jag hade tänkt. Jag har jobbat måndag och tisdag. Två långa heldagar som bestått av hunger och ömma fötter. Men idag är jag äntligen ledig och ska därför strax åka in till stan och unna mig värktabletter och tamponger. Kanske hittar jag något mer skoj att unna mig, men det får inte bli för mycket. Imorgon ska jag ju ha råd att klippa mig också.

Lyssnar på den här låten med Andreas Carina och försöker att komma på vad det påminner om. Lite Kristofer Åström kanske, men det känns egentligen trist att säga att det påminner om något annat. Det är ju en fantastiskt bra låt.

Nej, jag kom ju inte iväg till sats idag. Det gick bara inte. Jag satt som fastklistrad i soffan och bet på naglarna. Vet inte hur jag någonsin ska lyckas komma iväg till en träningslokal. En gång var jag på Friskis och Svettis. Då var jag där med Kerstin. Kerstin var assistent hos Anna förut. Jag kände inte Kerstin så bra och därför kunde jag inte banga. Johan känner jag ganska så bra, men jag är rädd att han ska bli besviken. Men förhoppningsvis överlever han.

Vet inte varför jag måste vara så rädd. Jag skulle ju kunna göra en massa roliga saker om jag inte vore så rädd. Klättra t.ex och bowla. Jag har aldrig gjort det bara för att jag är rädd. Spela minigolf har jag heller aldrig gjort sen jag var liten. Varför tror jag att jag är skitdålig på allt och att det därför inte är någon idé att testa? Det är ju egentligen inte något att skämmas för heller. Jag är dessutom inte så himla dålig på någonting jag har testat. Förutom att spela fiol dårå, men jag är ju bättre än alla andra i min familj iaf.

När jag gick i skolan från 7:an och upp tills det jag slutade gymnasiet var idrott det bästa jag visste (med undantag för nian då vi hade en urusel gympalärare på Åkerö som diskriminerade min klass något helt otroligt genom att dela av gympasalen och lägga ut mattor på golvet där vi kunde stå på händer och i den andra delen av salen fick killarna spela innebandy). Idrott och mat. Att äta mat alltså. Ja, friidrott har jag förstås aldrig gillat eftersom det handlar om individuella prestationer och då syns det ju på en gång att jag inte är nån vidare talang. Men innebandy, volleyboll och basket har jag alltid gillat. Det är otroligt skoj och jag funderar ibland på vad som hade hänt med mig om jag hade fått chansen att utöva någon utav dessa idrotter på min fritid. Men nu är jag uppvuxen i Leksand där såna aktiviteter nog inte existerade när jag växte upp och gjorde de det så var det i så liten skala att jag inte ens visste om det. Jag höll på med trupp-gymnastik ett tag, men hamnade snett en gång när jag skulle göra kullerbytta över en plint och blev så rädd att det bara inte gick mer. Jag blev stel som en pinne och fick lov att sluta. Men varför jag aldrig lärde mig att hjula förstår jag fortfarande inte. Jag testade fotboll också, men de där flickorna från Åkerö hade ju spelat så mycket längre och var därför riktigt elaka mot oss som kom utifrån byarna så vi slutade allihop. När jag gick på högstadiet började en hel drös med tjejer att spela innebandy i Insjön. Men det var lite för långt för mig att åka till Insjön. Jag har aldrig varit så bra på att be mina föräldrar om tjänster. Jag vet inte heller om jag var så intresserad av att spela innebandy just då. Jag hade inte riktigt några kompisar bland de där sportiga tjejerna, eller jo det hade jag. Maja.. Fantastiska och smarta Maja. Nåväl.. När jag började på gymnasiet funderade jag på om jag skulle börja spela innebandy, men tyckte väl att det då var lite försent. Minns att jag diskuterade det med Therese Wholin nån gång, av alla människor..

Kanske är det det här med fötterna litegrann som hindrat mig. Jag har inte riktigt vågat för jag är rädd för att det ska göra ont. Men jag vågar ju åka snowboard utan att skämmas eller var rädd för att det ska göra ont.

Men med alla dessa fantastiska människor omkring mig under tidens gång förstår jag inte i denna stund varför jag känner mig så ensam. Alla dessa fantastiska människor som jag fått äran att älska. Som tar hand om mig och som jag ibland har fått tagit hand om. En del rötägg har jag också träffat, men jag är även tacksam för det. :) Men varför sitter jag här och är feg och ensam en lördag i februari? Vad gör alla andra? Hur botar man ensamhet och rädsla?

Kom hem halv elva igår, duschade och sen sov. Lyckades sova till klockan nio idag. Har ätit frukost och sett på nån skum film på Hallmark som var ångestframkallande. Hittade lite godis på vardagsrumsbordet också. Man lämnar inte godis framme om man inte vill att jag ska äta upp det. Ska borsta tänderna strax och sen fara till jobbet. Känner att det kan bli en lång dag, men jag hoppas att det är mycket gäster för då går tiden fort. Igår sålde vi riktigt bra och då gick även tiden fort.

Imorgon är det tänkt att jag ska följa med Johan på sats. Jag är inställd på det iallafall. Jag har ju en hel del feghet i mig, men jag ska banne mig göra det. Det är ju bara en kort stund och sen behöver jag aldrig göra det igen. Men det är ju min autism som gör mig nervös. Var ska vi? Hur gör man? Vad ska man ha på sig? Ska man duscha där? Jag vill veta allt innan. Tänk vad bekvämt om Andrea vore instruktör. Jag måste ta reda på vilket sats hon jobbar på. Det är nog inte lika läskigt om det är nån man känner som är instruktör. Eller så är det det ändå. Om det bara kan ta och bli vår nån gång så att man kan ut och springa utan att bli blöt upp till knäna.

Ida ska på nån mer lägenhetsvisning. Jag funderar på vad jag ska göra om hon flyttar. Kanske ska jag hyra ut hennes rum för fyra tusen fram tills det att jag måste flytta. Men Ida får nog ingen lägenhet. Eller? Jag känner liksom att jag inte orkar flytta just nu. Men skulle jag få en lägenhet så lär jag väl göra det ändå.
Tandborstning var det, ja!

Idag var det tänkt att jag skulle följa med Matilda på en massa visningar. Tanken på detta har gett mig ångest de senaste dagarna eftersom jag ju inte är något modeoffer. Jag är faktiskt bara en simpel Linnea. Men jag pratade med Matilda för en stund sedan och tydligen ska man ha biljetter till visningarna vilket hon har, men hon vill hellre ta med sin kompis Mia eftersom Mia är assistent till Ann-Sofie Back och det är tydligen häftigt. Ni får googla på den där Back för jag vet inte nåt om henne.

Jag lyssnar på Bobby baby och blir på bättre humör. Igår var jag ensam och ledsen och kände mig misslyckad, men jag tror att det var för att Patrik lämnat mig och för att jag var så trött på jobbet så allt blev fel.

Idag ska jag bara jobba fyra timmar och sen ska jag hem och sova och sen rullar allt på som vanligt igen.

Härligt att vara ledig! Jag kan spela Daxter resten av dagen... Ahhh!

Idag har jag:
* Gett 4,50 kr till en tant som sa att hon var uteliggare. I själva verket var det nog 3,50 kronor samt 50 pence. Hur vet man förresten att nån är hemlös och inte bara psykiskt störd och går och tigger? Kanske är det samma sak. Jag skulle iallafall vilja att uteliggarna ska kunna legitimera sig som hemlösa.
* Sett en hund som såg ut som en golvmopp. Jag har aldrig sett nån sån på riktigt. Den var så snygg! Jag tror att hundrasen heter komondor, men jag hittar ingen bild på nån som är lika snygg som den här som jag såg idag.
* Träffat Charlie. Han kom in på Max och gav mig en kram. Hanna blev nyfiken och undrade vem det var. En gammal klasskamrat, sa jag. Men han såg gammal ut, sa Hanna. Ja, men du vet inte hur gammal jag är, sa jag. Hur gammal är du då, fråga Hanna. 25, sa jag. 25!! Hanne, visste du om att Linnea är 25! utbrister Hanna. Jag hörde inte vad Hanne svarade, men Hanne borde ju veta, hon satt senast igår och läste mitt anställningsbevis högt för mig.
* Slutat ungefär 4 timmar för tidigt från jobbet. Det gjorde inte mig nåt idag. Det var alldeles för lite folk så jag kände mig mest rastlös.

Igår:
* Handlade två punkarkillar av mig som stank alkohol och hårspray. Den ene hade tuperat håret större än... jag vet inte vad. Det var stort helt enkelt. Han hade dessutom tights som var rosa och svartrandiga, minikjol och nitbälte. Han och hans kompis var överlyckliga över att få sina uc's (ultimate cheese) och skuttade fram till mig när de insåg att det var deras tur i kön. Människor gör mig lyckelig.


Putte kommer inte idag. Han kommer imorgon istället. Han ska åka med ett tidigt tåg som han bara inte får missa. Jag ska se på Lost om en liten stund.

Allt är klart med att Daniel ska bo här. Han ska betala hyra och så. Det är bra för min ekonomi. Han sköter sig dessutom ganska så bra. Han skvallrade för mig idag om alla dammråttor han hade dammsugit upp under Idas säng.

Alla äter pizza idag, förutom jag. Men jag ska inte klaga för jag har ätit kalasmål både igår och idag. Det är faktiskt godare än pizza. Funderar på om jag inte ska satsa på att bli tjock ändå. Jag skulle kunna leva på bara och endast orginalburgare resten av mitt liv. Fast det kanske skulle bli trist till slut. Minimorötter med taco-dip ska det vara till.

Jag jobbade idag mellan halv tio och två. Förlorade tre timmar. Illa. Blir lite arg att de släpper iväg mig sådär. Jag har ju lämnat över min själ till Nabil, men han vill helt plötsligt inte ha mig där. Och nu smsar Matilda till mig och vill ha mig med på visningar nästa vecka. Jag vill ju, men allt jag lever för just nu är ju för att få jobba. Och jag jobbar ju en massa nästa vecka. Och jag vill ju jobba en massa, men samtidigt vill jag vara ledig. Varför kan inte jag få jobba en massa den här veckan så att jag kan vara ledig litegrann nästa vecka. Patrik kommer kanske också nästa vecka. Eländes elände. Fasiken, nu rinner lyckan ur kroppen. Matilda säger att jag måste försöka få ledigt för att hon är så ensam. Jag är ju också så himla ensam. Jag vill ju inget annat än att jobba. Jag vill aldrig gå hem från jobbet för jag har ju inget annat att göra. Jag har suttit framför teven sen jag kom hem från jobbet. Jag har även tvättat och just nu har jag bröd i ugnen, men det känns som jag bara umgås med grundig efter jobbet. Jag vill verkligen jobba dygnet runt. Fasiken!

Det lyckligaste idag var iallafall att Laleh köpte morötter av mig. Jag tänkte bara på Andreas så jag fånlog och Laleh log tillbaka. Jag sa att hon fick ta gratis te också och frågade om hon inte ville ha nåt mer, men hon sa att hon skulle vara nyttig. Vackert så. Mitt förslag till Andreas var att ställa sig utanför Max och sälja morötter. Kanske dyker hon upp igen.

Eländes elände. Nä, jag måste faktiskt försöka att få upp humöret igen. Alla vet ju att jag inte kommer att försöka få ledigt nästa vecka för att träffa matilda. Jobbet framför allt. Så har det nästan alltid varit. Jag måste ju ha pengarna för guds skull. Nu när jag äntligen ska få lite mer i lön så att jag klarar mig utan a-kassa. Matilda får helt enkelt säga vad hon vill.

Jag drack en öl idag. 2,8. Den var god. Jag var så sugen på öl. Varför får aldrig jag gå på afterwork grejjer? Varför frågar inte räven mig? Men jag skulle säker banga ändå.

Men jag har inte ens något val att göra. Nåväl. Jag får väl spela betapet och hoppas på att jag vinner så kanske jag blir glad igen. Daniel har snott duschen. Tror att de är osams de där två. Men jag vet inte. Daniel har fått jobb, så det är nog tänkt att han ska bo här. Men blir de osams kanske inte det är så smart. Det visar sig. Han duschar länge den där Daniel.

Jag har mått finemang sen igår nån gång. Börjar misstänka att något är fel. Det hela började med att jag spelade betapet och vann. Ingen stor vinst, men han jag spelade mot hade dubbelt så mycket ranking som jag. Lyckan bestod nog lite av att jag äntligen klarade av den stora getingen på Daxter. Det var inte så svårt, man måste bara ge det lite tid och så är det bra att ringa till Patrik och rådfråga förstås. Jag fick ju prata lite med räven igår också och jag var glad och pratade med Johan. Och sen pratade jag med Patrik och fortsatte att vara lycklig så lycklig att när vi slutat kunde jag fortfarande inte sova, så jag ringde till Andreas och fortsatte att vara lycklig. Somnade så till sist. Vaknade i morse med ett leende på läpparna. Åt frukost och såg på tv, sen Heroes och Prison Break. Underbara Heroes och underbara Prison Break. Departed kunde jag inte se på, men det gjorde ingenting. Allt behöver inte gå ens väg för att man ska vara lycklig. Jag har dessutom varit ganska smutsig idag. Jag har mest luktat svett och haft fett hår. Tog en promenad och postade brevet till Trygg Hansa. Pratade med älskade Annapanna på msn. Hon är i Norget och är barnflicka. Vann mot Patrik på Betapet idag. Lycka! När ska lyckan ta slut. Jag hoppas att det aldrig händer. Jag vill alltid vandra omkring och vara lycklig i kroppen.

Vi åkte till Kungens kurva och handlade och åt middag på Ikea för femton spänn; korv, pizza och läsk. Jag ska nog åka till Kungens kurva varje dag och äta middag. Det är ju nästan billigare än att äta hemma. Sen var vi på Rusta och jag köpte stora flaskor med tvål och schampo. Det är ju sånt som går åt. Sen var vi på Ica Kvantum och handlade mat. Vi hittade te som luktade fantastiskt gott och var grönt. Jag skulle kunna bli en riktig tedrickare om allt te luktade sådär gott. Mia säger ju att man lever längre utav grönt te också, det är bra. Mia ska ju bli läkare. 

Sen vi kom hem har jag gjort müsli och mailat Therese. Hon hade mailat till mig vilket inte händer så ofta. Hon väger över 60 kilo nu vilket hon aldrig har gjort i hela sitt liv. Det har jag. Jag har så mycket muskler. Nåväl. Jag vet att det var en hemlighet, men snart kan jag inte hålla mig längre och det borde ju synas på henne nu vad som är på gång. Jag måste åka hem snart och se vad som händer.

Nu ska jag ta reda på min müsli, duscha och sen lägga mig och kanske spela lite Daxter innan jag ska försöka att inte vara så darn lycklig så att jag kan sova nån gång, för imorgon ska jag jobba igen precis som resten av helgen.

Min syster och hennes pojkvän har sedan de kom hem från lägenhetsvisningen ätit och sen hållit sig inne på sitt rum. Jag blir smått irriterad, men känner att jag ändå inte borde klandra henne. Jag har konstant haft pojkvänner sen jag fyllde 18 (med undantag för ett par månader). Från det att jag fyllde 18 tills det att Patrik räddade mig var jag som uppslukad. Jag brydde mig inte om så mycket annat än just kärlek. Jag vet inte om det är den normala mognadsprocessen som ändrade på det, eller insikten i att det inte går att leva utav kärlek. Inte bara kärlek iallafall. 

Jag har ägnat de senaste timmarna åt att spela fiol till stereon, vilket gick helt fantastiskt dåligt. Jag inser hur kass jag är, men övning ger färdighet. Det var faktiskt kul och får jag vara ensam hemma fler dagar så kommer jag att öva mer. Jag har även spelat Daxter, vilket var över en månad sedan. Nu lyckades jag ta kål på den stora getingen och är vidare i spelets gång. Det är faktiskt ett riktigt bra spel det där, men jag fastnade på ett nytt ställe. Har lite för ont om tålamod idag för att hålla på och tragla. Kanske lite senare ikväll, det är ju ändå inget bra på tv. Jag kanske också ska stänga in mig på mitt rum och gosa med mig själv. *suck* Jag har ätit varm choklad och leksandsbröd med ost och smör på. Riktig choklad med kakao och socker. Älskar att doppa bröd och ost i choklad. 

Funderar fortfarande på det här med amish. Ja, eller egentligen på hur man ska bli nöjd med livet. Jag snurrade min fatalist snurra som sa till mig att jag ska maila till en politiker om något jag vill ändra på. Jag kan ju alltid maila till Nabil. Han är ju sosse i Sigtuna. 

Jag skulle så gärna vilja vara någon annanstans just nu. Känner mig otillfreds och då måste jag äta hela tiden. Det finns en massa chips i skafferiet, men inga som är mina. Det är som att de bara vill jävlas med mig. När jag sitter och pratar med min syster tar hon fram sin chipspåse och sitter och knaprar. Hur ska jag klara av mitt chipsmissbruk när jag inte får hjälp. Äh, det är ingen fara. Det är nog snus jag egentligen är sugen på. Men det blir inget med det. Men det känns som jag hela tiden är hungrig. 

Sitter och ser mig omkring och funderar på om jag ska flytta härifrån. Undrar när det blir. Vilket bök. Först ska man försöka att få tag på kartonger och sen ska allt packas ner och sen ska allt bäras ut och så får man ont i ryggen. Varför måste jag ha så mycket skit? Huvva! Nä, nästa gång jag flyttar vore det ju skönt att hamna på ett ställe där man får stanna ett tag. Annars är det lika bra att köra hem allt till Leksand. Så får det stå där tills det är dags för ett boende som är på riktigt. Ja, alltså lite mera långvarigt.

Ibland önskar jag att jag kunde vara tyst. Ja, nu är jag ju tyst, men jag önskar att inte jag behövde få ut så mycket ord hela tiden. Det skulle vara så lugnt och skönt på något sätt. Patrik skulle slippa skavsår i öronen och jag skulle kunna få vettigare saker gjorda förhoppningsvis än att skriva i alla mina dagböcker. Det är väl ensamheten antar jag. Hade jag vänner som jag träffade varje dag skulle jag ju få tömma ut allt skit och inte behöva skriva så mycket, eller babbla så mycket så att Patriks öron trillar av. Men jag är väl inte värst. Det finns de som är värre menar jag. Varför all denna eländiga ensamhet?

Undrar hur lång tid det tar att gå in till stan. Jag skulle vilja testa det. En riktigt lång promenad skulle vara härligt. Jag kunde åtminstone gå till Hornstull. För då är man ju på söder och då vet man ju resten utav vägen. Nu har de andra människorna vågat sig ut i köket. Vågat!  

Jag älskar lukten av tippex! Jag skulle kunna bli ett rumänskt gatubarn med lim i påse.

Ja, jag försöker att få bort det på nåt sätt och det är därför det blir lite konstigt nu.

Ja, det är ju det jag borde bli när jag diskuterar som jag gör. Det vore ju perfekt att bara ägna livet åt gammaldags hushållssysslor och inte se på tv utan bara läsa tidningar och böcker. Men det kanske är försent. Jag är ju nedsmutsad av den här världen med en massa sex och tv-tittande.

Systern och Daniel har åkt till Kista. Jag åt när de skulle åka, så jag hann inte följa med. Kanske hade hunnit om jag verkligen velat. Spännande att se om Ida får lägenheten. Då flyttar hon och Daniel till Kista och jag blir kvar här alldeles ensam. Får ringa till Anneli och höra vad de har tänkt med den här lägenheten. Spännande. Jag gillar förändringar. Om det så även skulle innebära att jag skulle bli utslängd på gatan så gillar jag förändringar. För så länge jag vet att jag har någonstans att ta vägen i värsta fall så spelar det ingen roll. I värsta fall är det bara att flytta hem. Men det är i absolut värsta fall, men hur många släktingar har jag inte i Sthlm som skulle kunna hjälpa mig om jag bara bad om hjälp.

Snart är den här dagen slut och imorgon kommer en ny ledig dag. Jag tror att jag ska passa på att spela liet fiol nu när ingen är hemma.

Har börjat dagen med att se på damernas störtloppsträning från Åre och ätit frukost. Ojoj vad jag längtar efter snö och kyla. En stuga på fjället vore inte så dumt, åka längdskidor varje dag efter jobbet. Jag tog en promenad i Stockholmskylan och den duger. Ögonen tårades och det stack i sjärt och lår. Härligt! Solen skiner idag. Jag ska eventuellt följa med syster och Daniel till Kista idag och titta på en lägenhet till Ida, men jag vet inte om jag törs. Undrar vad som händer om hon får den. Jag är ju jäkligt nyfiken, men det känns som att chansen minskar att hon får den om hon har en hel folkmassa med sig. Men jag vet inte. Vet inte riktigt vad jag ska göra med den här dagen annars, men det kanske visar sig. Ska rengöra fejjan iallafall.

För att muntra upp stämningen börjar jag dagen med denna glada bild. Det är en Johannesimitation, men eftersom jag har lite mer ben i min näsa blir det inte så vackert. Men glad var jag för det ändå.

Ja, för är det inte det som är folksjukdomen istället för fetma? Fetma uppkommer ju ur latheten. Vore vi inte så förbannat lata med fjärrkontroll till teven och tunnelbanor och vatten i kran istället för ute i nån brunn så skulle det väl inte finnas fetma. Och om dasset stod ute på gården och om vi fick gå ut och gräva upp potatisen när vi skulle äta den istället för att gå till affären som ligger precis runt hörnet eller ta bilen till stormarknaden där affärerna ligger sida vid sida, allt för att vi är så otroligt lata. Just nu kommer jag bara på sjukt dåliga exempel, men är det inte det som är problemet? Det är oftast maten som får skulden för fetman, att människorna äter för dålig mat, men all skräpmat har ju uppkommit ur latheten. Människor är för lata för att laga sin egen mat. Skulle människor inte vara så lata så skulle skräpmatskedjorna gå i graven.

Kanske är det stress som föder latheten och det är därför så många i USA är feta. I Sverige får vi inte jobba mer än 40 timmar i veckan. Någon sådan begränsning finns inte "over there". (Johan rätta mig om jag har fel.) Därför blir människorna mer stressade och pressade och tar sig helt enkelt inte tid att laga mat. Och de jobbar så ofantligt mycket bara för att de vill bli rika. Så då är det egentligen pengar som ligger bakom fetman. Lathet är min stora fiende, kanske eftersom jag lider så mycket utav åkomman själv. Jag tror iallafall att jag lider av den, men hoppas innerligt att jag inte gör det. För lata människor är det värsta jag vet.

Ja, jag är en elak människa jag. För lata människor diskar inte efter sig på en gång när de har ätit, de städar alldeles för sällan och de fikar alldeles för ofta på jobbet. Latheten finns överallt, den tränger in i alla hörn av världen. Det finns ingen människa som inte lider av en gnutta lathet. Jag säger inte att jag är så mycket bättre. Jag skulle nämligen behöva gå och handla, men jag orkar inte så jag gör det imorgon istället. Dessutom bakar syster bröd just nu så jag klarar mig nog till imorgon.

Då ber jag om ursäkt för mitt inlägg om nu någon tog illa upp.

Igår och idag har jag jobbat på Max. Idag fick jag sluta två timmar tidigare eftersom vi var alldeles för mycket personal. Eftersom jag är nyast på stället och kan minst så får såklart jag gå hem, något som är ologiskt för mig. De borde istället ha skickat hem någon av assistenterna så att jag nån gång får lära mig något nytt. Jag har inte lärt mig så mycket nytt de senaste dagarna. Ingenting faktiskt. Inget som jag kommer på iallafall.

Igår var Johan här och åt middag med mig. Det var trevligt. Jag skulle kunna bjuda folk på middag varje dag bara för att slippa laga mat bara åt mig själv. Det är ju så mycket trevligare att äta med sällskap.

Jag är ledig onsdag och torsdag. Jag ska då bara lata mig. Ok, kanske ta nån promenad eller så, men annars bara lata mig. Inte för att jag förtjänar det, utan mest för att jag inte vet vad jag annars ska göra. Vad skulle du göra om du var ledig två hela dagar mitt i veckan?

Nu ska jag nog börja med min matlagning. Missa inte Grey's ikväll för guds skull! Det är det bästa avsnittet någonsin.

Jag är något trött just nu, men det känns bra, för jag vet ju att jag har gjort något bra. Jag har jobbat till tre två nätter på raken nu och varit hemma halv fem båda dessa nätter. Det är ett elände att det tar en och en halv timme att ta sig hem, men egentligen lider jag inte så mycket utav det. Det har gått bra att jobba natt iallafall. Inte så mycket folk och det har varit skönt att bara vara två som tar hand om restaurangen. Och om jag får säga det själv så är jag en jäkel på att handskas med människor. Får väl se hur det går när jag ska jobba helgnätter sen. Då blir det på allvar. Idag lyckades jag sova till kvart över elva. Vet inte om jag ska sova mer nu eller om jag ska vänta tills det blir kväller. Har försökt att få tag på räven och höra om det är idag vi ska äta makaroner hos johan. Kan ju vara bra att vara lite pigg om jag ska umgås med folk.

Annars händer inte så mycket just nu. Jag har tänkt ta en promenad, men måste nog borsta tänderna först och få på mig lite kläder.

Fick brev från mitt försäkringsbolag idag som vill ha polisanmälan och kvitto på snowboarden innan de gör något mer. Något kvitto har jag ju inte, men jag har mailat till boardstore och frågat snällt om de har något sånt kvar. Annars är det som det är. Jag tänker aldrig slänga några kvitton igen. Inte till kära ägodelar åtminstone.

Inte trodde jag att nån skulle vilja sno In my new life från mig. Det är ju ganska så banalt. När jag tänker efter så var punkten köpa en sån punkt där allt stod som jag skulle köpa för att bli den jag ville vara. Det är en ganska så märklig punkt när jag tänker efter, eller praktisk. Men allt går ju inte att köpas för pengar. Men när jag var yngre så trodde nog jag att om jag hade "rätt" jacka så skulle "han den där" bli kär i mig. Hemska tanke. Och sånt där existerar väl fortfarande. Eller? Man köper ju inte en massa kläder bara för att man vill vara snygg för sig själv. Nog om det, jag klarar inte av att tänka idag. Det blir för invecklat.

Jag orkar inte riktigt med min syster idag. Jag har en mild huvudvärk och vill helst inte ha sylt och brödsmulor på golvet när jag är trött och har ont i huvudet. Idag är ingen bra städdag.

Jag ska göra mig en köttfärssås och ta en promenad och ta det lugnt resten av dagen om inte grabbarna hör av sig och säger nåt annat. Men det blir nog lugnt hos Johan också.