endumen

Inser att jag borde ha köpt en biljett till fotbollen ikväll. Min kropp har redan nu börjat känna sig deprimerad och jag funderar på att övernatta på jobbet för att slippa cykla hem, vara orolig, somna, vakna, vara orolig, somna, gråta osv tills det att V kommer hem och kryper ner hos mig. Ja, jag försöker verkligen anstränga mig för att låtsas som ingenting, men det är helt stört vad orolig jag blir när V ska iväg, och nu är det bara en kväll vi pratar om. Borde gå och prata med någon som kan hjälpa mig i min oro, för det här är väl ändå inte normalt. Jag har världens bästa V och allt är underbart och fantastiskt hela tiden och jämt. Men varför ska jag då vara rädd för att han ska försvinna för alltid om han är borta en kväll. Men det är väl kanske såhär det är att vara förälskad. Att alltid vara rädd att det bästa man har ska försvinna närsomhelst.

Får försöka att vända det till något bra istället. Nu kan jag ju spela musik väldigt högt hela kvällen och dansa mig svettig mitt på golvet och kanske täcka väggarna med saker som jag tycker om. Jag behöver heller inte äta något och jag kan fisa högt. Jag kan även borsta tänderna i flera timmar i sängen om jag har lust. Men ingenting känns egentligen som en tröst för jag vill bara ligga nära V, det är allt som räknas. Jag är rökt!