endumen

Det sitter människor i min korridor som jag aldrig pratar med, jag jobbar ju inte med dem. Jag säger hej till en del och nån har jag snott av snus av. Jag gillar dem inte. Vi har en man som jag inte vet vad han heter, han ser ganska snäll ut, men han har alldeles för långa jeans som är söndertrampade. Sen har vi Leif, Leif verkar också snäll, men han verkar blyg, vi brukar aldrig hälsa. Sen har vi äcklig Glen. Jag gillar honom inte, hans ögon håller på att trilla ur huvudet när han ser mig. Det är äckligt. så har vi Jim, ok, jag gillar Jim, han verkar bra på något sätt. Sen har vi snubben som fått mitt gamla rum, han bär en brun batik t-shirt. Jag gillar honom inte, jag gillar inte batik. Varför bär man batik år 2008? Sen har vi Jan som sitter på andra sidan korridoren. Vi har aldrig ens sagt hej. Jan ser sur ut och har samma golfrutiga tröja varje dag. Sen har vi S, min chef, han är jag så illa tvungen att gilla, men han är bra faktiskt, kunde ha varit mycket värre. Sen har vi Micke, som aldrig äter utan bara dricker proteindrinkar och snusar, jag tycker att han bara bli fetare och fetare. Det kanske är inbillning, jag vill säga till honom att jag tycker att han har blivit fet så att han kanske kan börja äta igen. Äta mat och inte bara drinkar och bli konstig och uppsvälld. Sen har vi Markus, som mest pratar golf, vill egentligen inte säga nåogt ont om Markus, men ibland är det faktiskt lite för mycket golf och så har den dåliga egenskapen att prata alldeles för mycket jobb på lunchen. På lunchen ska man ju inte prata jobb, då ska man berätta privata saker om vad man gjort i helgen eller så ska man diskutera någon världsnyhet. Inte jobb, för jag förstår inte riktigt vad han har för funktion. Jag vet faktiskt inte vad någon i min korridor har för funktion. Jo, jag vet vad S har för funktion och tror inte att det här företaget skulle klara sig utan honom. Markus har säkert någon bra funktion. Det här företaget skulle klara sig utan mig, men de skulle inte vara lika glada om inte jag fanns. Hursomhelst jag gillar inte de flesta i min korridor, jag ber i det tysta att de ska försvinna från korridoren, men det kommer antagligen inte att hända eftersom de precis har flyttat hit. Jag ber även i det tysta att jag ska få sitta på Andreas rum, men det kommer nog inte att hända. Andreas är den roligaste pricken här, men tillhör en annan del av korridoren och jobbar ju med helt andra saker än mig.

Annars är jag ganska snygg idag, jag har skippat häststrumporna och är även jävligt peppad på att cykla till karolinska och träna efter jobbet. Pepp, pepp!