Hyckleri
Har jag förresten berättat om snubben som jobbar i köket som alltid hälsar på mig. Det spelar ingen roll vilket tid på dagen jag visar mig i matsalen, han dyker ändå upp som gubben i lådan och ska säga hej. Nu när jag hittade tårtan dök han också upp.
"Är du hungrig?"
"Ja, det är jag."
Trodde att han var påväg för att hämta kaffe eller något, men det gjorde han inte. Han tycktes bara vilja prata lite med mig.
Jag är så jävla SCHNYGG för att inte tala om SCHMART!
Nu gjorde jag det igen, jag svor.
Jag ska låna hem mig lite xbox360-spel från jobbet för att ha något att göra ikväll eventuellt. Men jag hade ju hoppats lite mer på Viva Piñata än golf och pingis-spel. Jävla karlar, de är så fantasilösa.
Tack för din sympati förövrigt.... kan inte rita eller måla. Men oj så jag kan ..... redigera en tidningssida ...... och det är alltid nått
Vet du? Jag tycker att det är konstigt att man förväntas att utveckla ett förhållande i en riktning där man är oberörd, likgiltig, inför saker. Att t ex inte FÅ vara svartsjuk, för att det är "onormalt" när man varit tillsammans i 3,5 år (i alla fall för min del, uppenbarligen). Att inte FÅ begära att ens pojkvän ge upp allt för en - när man varit tillsammans så länge - för att då är man en neurotisk psykopat. Borde man inte kunna se fram emot och längta efter Framtiden? Borde inte allt runt om oss två börja driva iväg och vi ihop? Men jag ska visst bara finna mig i och gilla läget. Framtiden är bara läskig..
Viva pinata, jag har fortfarande inte testat... Men jag längtar i hemlighet.