endumen

Jag är tillbaka och inte är jag lyckligare för det. Det är ju så grått och trist här i vårat land. I en vecka har jag äntligen fått använda de allra kortaste kjolar och shorts, det var fint och V och jag knarkade kärlek varje kväll, för vi är ruskigt bra på att göra det tillsammans insåg jag.

Men nu är jag här igen på jobbet och ser ut på tågen och den grå himlen och längtar inte hem. Letar febrilt efter ett nytt hem, men jag vet inte om det hjälper mot tristessen.