endumen

Mina händer är grå. De är torra och har små sprickor och jag sitter och ritar svarta hjärtan på rosa bakgrund och det svarta tränger ner i sprickorna på mina händer så att de blir grå.

Jag är less på det mesta idag. Sakta men säkert utför jag små uppdrag här på jobbet, men det är inga mirakel jag utför idag. Jag vill inte åka hem och jag vill inte vara kvar.

Tur är det att jag ska träffa A idag. Jag ska vara tyst så får hon beklaga sig allt vad hon kan. Jag borde inte beklaga mig, jag har det ganska så bra. Men jag är fortfarande less för det där med blandaren, den läcker när man duschar, om man vågar duscha. Jag har inte vågat, det har V, han har ju inte haft sönder den så han känner ingen skuld.

Har konstant ångest för att jag inte tränar tillräckligt, men det är inte mitt fel att jag vunnit en startplats i HalvVasan hipp som happ. Jag kan ju bara göra mitt bästa. Ingen behöver bli besviken på mig. Men jag kommer antagligen att vara besviken på mig om jag inte orkar åka alltihop eller inte hinner åka alltihop. Jag kommer säkert att vara nöjd efteråt hur det än går, jag brukar ha den förmågan, men just nu innan förväntar jag mig det värsta och är redan innan besviken på mig själv.

Nej, jag vill ingenting idag. Jag vill vara intet.