endumen

Typiskt. Veckans stora glädje kommer jag att missa eftersom jag är på väg till syrran från klockan fyra. Ja, jag har en sån där telefon med radio i, men orka trassla ut headsetet liksom.

Men just nu har jag ingen lust att åka till syrran igen. Jag är labil som en val. Om nu valar är labila, det vet jag inget om. Det är en jävla tur att jag inte ska jobba så mycket imorgon. Jag ska till Ersta på förmiddagen och sen måste jag sluta tidigare för att hinna tvätta innan vi åker till Dalarna. Jag ska läsa hela dagen. Försvinna in i en bok. Har snart läst ut Doktor Glas som jag fick i födelsedagspresent av J. Det går långsamt för mig att läsa ut böcker eftersom jag inte hinner läsa så mycket varje dag. Det är den där lilla underbara stunden på morgonen mellan Karolinska och Rådanvägen.

"Det är lika omöjligt för en kvinna att leva utan man som att bita av sin egen näsa.": skrattretande citat ur Doktor Glas. Vad säger ni om det ni andra kärleksknarkare?

Hur framkallar man glädje i kroppen? Jag var ju på väg att ta mig upp ur den där svackan, men dum som jag är ringde jag till V som stod i en provhytt och ville inte alls prata med mig och eftersom jag är lite svag i sinnet just nu var det inte alls särdeles uppmuntrande. Jag hade ju hoppats på att det skulle ha motsatt effekt. Men jag vet ju mycket väl att V precis som jag inte tycker om att prata i telefon med främmande människor i närheten.

Kanske borde jag dricka en kopp grönt te och äta en mandelskorpa så att jag kanske piggnar till en smula. Det är mindre än en timme kvar.

Jag har planer, hemliga planer i massor.