endumen

Det tar inte lång stund innan allt blir bra igen och helt plötsligt känns det som en ganska så bra dag. D spillde ut kaffe över hela sitt skrivbord så genast sprack mitt tidigare så bistra ansikte upp i ett leende. Skadeglädjen, den enda sanna glädjen. Äsch, det där är ju bara skitsnack, det finns så mycket annan fantastik glädje. V skickade sedan ett fint och uppmuntrande mail till mig. Vi sitter och mailar till varandra hela dagarna och jag är så otroligt tacksam över att han håller mig sällskap hela dagarna. Många kanske inte tycker att det är helt normalt att bo tillsammans och dessutom maila till varandra dagarna i ända, men jag trivs ypperligt med det. Vill ju inget annat än att helst ligga i V's ficka hela dagarna, så då får ju det här duga.