endumen

Nu är jag döende igen. Det är så jävla typiskt mig. Varför försätter jag mig i de här situationerna? Visst borde jag klara av att inte höra ett knyst från V i 72 timmar utan att hjärtat brister? Men icke. Mor och jag ska ut och åka skidor idag för det kommer att bli en kanonfin dag, men jag kommer inte att kunna njuta det minsta eftersom jag bara längtar och längtar. Det är eländigt så snart ger jag upp. Jag ger upp allt vad pojkvänner heter och flyttar till skogs. Ja, den här gången menar jag det. Måste berätta för V först att vi måste bestämma att han kan höra av sig åtminstone en gång på 72 timmar så jag slipper dö av krossat hjärta. Fuck! Tycker han inte att det är ok kan han dra, den här flickan klarar nämligen inte av det. Om jag visste att han inte hade telefonen med sig eller att han på något annat sätt inte skulle kunna höra av sig, då vore det kanske lugnt, men just nu är det inte lugnt. Visserligen sa han att han nog inte skulle höra av sig när jag frågade, men det spelar ingen roll. Om jag nu är älskad, vill jag vara det precis hela tiden och då vill jag märka det hela tiden. Fuck!

Förmodligen blir allting bra så fort V kommer hem. Förmodligen kommer han att ringa så fort han landat på Skavsta. Förmodligen. Gör han inte det kommer jag också att bli sur och rymma till skogs. Ja, eller inte höra av mig till honom och flytta tillbaka till Västertorp. Morr! Tänk om jag verkligen kunde göra det. Men jag är en mes. Förmodligen blir allt bra igen, men just nu känns det verkligen inte så, för det är 31 timmar kvar tills V landar på Skavsta och tills dess kommer jag antagligen att må illa varje liten sekund. Fy!

Hursomhelst så var mor och jag på Solblomman igår, så nu har jag blivit kittad. Vi träffade O på Siljan och det var mysigt, sen var J här igår och hon är helt underbar. Det är så pinsamt att jag berättar allt gott om V för J så att J nästan blir kär i V och sen idag när jag vaknar vill jag inte att V ska finnas i mitt liv eftersom det gör ont. V som är bäst i hela världen, med det pyttelilla undantaget att han är urusel på att höra av sig när jag vill att han ska det. Tvi!