endumen

Ja, eller han ska väl kallas för BARA Brolle nu för tiden. Varför spelar de alla hans låtar efter varandra så fort han är i radion. Man har inte hört hans gamla låtar på jättelänge och så är det en intervju med stackars BARA Brolle i radion och då spelar de alla hans gamla låtar på raken. Ja, de är klart det är synd om honom, hans nya låt heter väl nåt i stil med "Solo i Stockholm" är inte så himla insatt.

Ja, jag har verkligen inte tid att blogga nu egentligen. Jag känner mig stressad för det är en massa saker jag borde bli klar med innan jag far iväg till Italien med V och hela hans familj. Nu längtar jag som bara den, det får bära eller brista. Hoppas att V är snäll mot mig och tar hand om mig när jag blir dum. Jag blir dum när jag kommer till nya platser. Jag är alltid dum, men efter att ha genomlidit samma situation flera gånger lär man sig hur man ska agera. Jag lider av autism. Inte på riktigt. Förresten har jag lärt mig på en kurs att nästan alla människor har autistiska drag. Jag vill att jag ska vara lite mer autistisk än alla andra. Då kan jag skylla på det när jag hamnar i nya situationer och reagerar på konstiga sätt. Hävdar att det är min autism som gör att jag blir skitsur när jag målat upp en bild i min hjärna och det inte blir så. Som när jag kommer till Mora efter HalvVasan och jag har målat upp i mitt huvud att V ska stå där med armarna utsträckta och skratta åt det dåliga vädret. Istället dykar han upp efter något som känns som en timme när jag har stått i snöyran och fryser av snö och svett och då har han inte ens armarna utsträckta. Då vill jag nästan sparka honom på smalbenet. Men jag har lärt mig att hantera min autism och låter bli att sparka honom, för jag inser att det skulle kunna dra till sig uppmärksamhet. Jag lägger mig inte heller ner på backen och säger fan, fan, fan! Ibland önskar jag nog att jag var lite mer autistisk på riktigt, då skulle jag ju kunna ha något att skylla på.

Undrar om jag ska ta tag i mitt brevskrivande nu när jag egentligen inte alls har tid. Om en kvart ska jag gå upp en våning. Ojoj, har papper att skriva ut. Nu!

De snöar fortfarande. Det är bara för att jag tagit fram cykeln på riktigt.

I mitt nästa inlägg ska jag skriva Tävling! i ämnesraden för att se om jag får fler besökare. Dessutom har jag så svårt att hitta på överskrifter nu för tiden så det kan ju vara något kanske. Kanske alltid ska skriva tävling. Kanske ska ha tävlingar också och vinsten i alla tävlingar kan vara att få en stickad mössa. Och så kan jag ju ha tävlingar som går ut på att jag ska lära mig nya saker. Typ, vem som är bäst på att ge mig en mailbaserad kurs i Word. Jag är så jävla bra! Vad vore världen utan mig?! Om jag får säga det själv alltså.

Mot skrivaren!

Hämtade en banan och blev på något sätt helt fascinerad av den. Alltså, skalet är ju helt fantastiskt tjockt och fint och gult. Idag är det alltså onsdag helt plöstligt. Jag är flummig som bara den, men jobbar faktiskt ovanligt hårt. Trivs och har hälsan förutom en tarm som ropar på hjälp.

Äckligt.

Jaha, så var det med de där vårkänslorna som infann sig i söndags. Borta!

Jag tuggar på mina naglar frenetiskt och det resulterar bara i funderingar kring varför detta sker. Nervoistet eller tristess? Jag nöjer mig ju inte med att bita av dem, utan jag tuggar sönder dem i små små flisor och sväljer dem vilket kliar lite smått i halsen.

Det känns som onsdag idag. Det är ju en så kort och bra vecka. Imorgon är ju den sista riktiga arbetsdagen. På torsdag är många lediga eller så jobbar de bara halva dagen. Jag kommer att vara här så länge jag behövs, vilket inte brukar vara så länge, men jag ska hjälpa till med skrivandet av ny lathund, så då kan jag får göra lite nytta.

Sitter här mest och längtar hem. Till vad vet jag inte riktigt. Kanske bara efter att få lägga mig ner och titta upp i taket och vandra bort i tankarna en stund. Är dumt att göra det när jag sitter här på jobbet, men det händer hela tiden.

Är kanske lite smått nervös inför det här med att åka till Italien också, men jag hoppas att allt är ordnat på ett så bra sätt som möjligt så jag bara behöver följa med strömmen.

Ja, jag sitter här i ett konferensrum och ser ut som att jag gör något effektivt när jag i själva verket inte gör det. Jag bloggar  juh! Men jag har varit duktig idag och jag ska snart fortsätta att vara duktig.

Bäst av allt är ju att jag mår bättre idag. Mycket bättre än jag gjort de senaste dagarna. Vet inte vad det beror på. Nu längtar jag bara efter att få åka till Italien på lördag. Men bäst av allt är att det bara är fyra arbetsdagar den här veckan. Men va sjutton, det låter som att jag inte gillar mitt jobb, men det gör jag ju. Tro inget annat. Det är bara det att jag inte är van vid att ha ett så fritt arbete där jag får göra allt efter egen förmåga. Men jag blir nog bättre och bättre. Vill baka idag, men vad ska jag baka idag? Får köpa en fil och därefter baka brödet jag bakade sist.

Fil! Arbetsskadad. Gissar vad jag tänker på för fil?

Jag är på rymningshumör idag. Det är en jävla tur att A och jag ska ut och dansa imorgon. Synd att jag ska jobba på lördag annars hade jag banne mig sett till att bli full som en jävla kastrull och tappat bort mig själv. Det är allt jag önskar just nu.

Ska bli klippt imorgon, det ska bli skönt att få det avklarat. Jag har inte klippt mig sen i maj förra året. Ja, så nu behöver jag ju inte klippa mig på ett år igen. Ja, eller tio månader. Mitt hår är vackert ändå. Men jag är inte så jävla vacker när jag är en bitterfitta som idag. Måste göra något med mig själv. Gör ju inte ett jävla skit efter jobbet. Är less på att inte göra något. Är less på att inte ha några idéer på vad jag vill göra. Jag är less helt enkelt.

Och jag är less på att det känns som jag inte gör något vettigt på jobbet. Alltså, det finns ju vettiga saker som jag borde göra, men jag kan inte få tummen ur röven för att göra dem eftersom jag är en fegskit. Imorgon måste det nog ske. Det kan ju inte bli mer än fel. Nu ska jag hänga på Facebook och kolla efter arbetskamrater för det har jag inte kommit på att man kan göra förrän nu.

Nu har jag fått ångest. Jag kommer att ha ångest hela dagen eftersom jag var så otrevlig mot V igår, jag kanske kommer att ha ångest en hel vecka. Är rädd att V ska sluta tycka om mig och säga att han inte vill ha med mig till Italien. Varför måste jag vara en sån fjortis?! Kan det inte var lunch nån gång?! Kan jag inte få åka hem nån gång och städa och tvätta så att V aldrig slutar älska mig. Varför måste jag vara en sån här tjej?!

Har nyss testat min fina nya bärbara dator som fungerade alldeles utmärkt. Vet inte vad jag ska göra med resten av dagen förutom att äta lunch och sitta och vänta på att någon behagar höra av sig. Tuggar frenetiskt på naglarna under min väntan.

Ja, det är ju Vickans namnsdag så det är flaggor på alla bussar. Är inte det en liten märklighet i allt det gråa?

Jag var lat i morse och tog bussen till Karolinska. Det är allt det här gråa. Snart kommer jag att börja mögla inifrån. Kanske inte, märkligt vore väl det. Men alla stackars knoppar utanför fönstret kanske börjar mögla och så blir det ingen vår. Vad vore våren utan knoppar som brister?

Angående V, så är han ju stört fantastisk. När jag har en skitpissig kväll och inte vill göra något annat än att dö för jag är kvinna och vill inte göra något alls utan bara ligga på sängen och vara lat så säger jag till V: "Jag gör vadsomhelst bara jag slipper diska idag." "Bry dig inte om det du." säger V. "Betyder det att jag måste ta hand om disken imorgon?" frågar jag. "Tänk inte på det du, jag fixar det." säger V. När jag kommer ut efter en halvtimme i duschen så står snällaste V och diskar och jag känner att han just då inte är så kär i mig, men han lyckas ändå uppbåda ett leende när han återvänder till soffan för att fortsätta kolla på fotboll. Alla borde ha någon som V.

Jag längtar hem. Jag vill hem och ta hand om min älskade V. Det är väl inte så jävla konstigt att jag alltid vara med honom när han är sådär. Vad har jag gjort för att förtjäna det här?

Idag kommer J hem till oss för att fika, men det blir nog mat istället. Jag har möte om en och en halv timme som jag borde förbereda nu. Ska anstränga mig en stund alltså.

Jag är på skitpissigt humör och tror att ett könsbyte är det enda som skulle kunna hjälpa mig i denna stund. Det måste ju vara enklare att vara kille. Det bara är så. Du slipper blöda och ha ont. Och du får vara lat utan att ha dåligt samvete. Det kanske inte hör till att vara kille egentligen, men alla killar jag har kommit nära verkar vara lata. Ja, V brukar vara bra. Han är bra, men idag hjälps det inte. Jag vill att han ska göra allt för mig idag vilket han inte gör och då vill jag vara man. Han har legat här på sängen och jag har lagat mat, diskat, städat och tvättat. Idag har han tvättat vilket innebär att jag måste diska. Morr! Nä, man skulle vara kille alltså. Jag är less! Jag vill ha kuk! Och då menar jag på min kropp och inget annat. Annars flyttar jag till skogs och blir eremit och gör allting själv, men då behöver jag åtminstone inte bli sur på att ingen annan gör något. Gaaaah! Jag är så arg! Vad göra?! Gör ett försök att dränka mig i badkaret tror jag. Adjö!

Jag var duktig och bakade bröd igår, ja jag är ju alltid duktig. :) Brödet blev jättegott, men inte helt klart. Lite degigt i mitten, så nu sitter jag här och känner hur degigt det känns i magen. Men det är nog värt det. Bröd är gott och det här var dessutom bröd med en massa godsaker i som ska vara nyttiga så att jag förhoppningsvis håller mig mätt lite längre.

Igår var det äntligen dags för mig att flytta ner till datanördarna. Fick min nya laptop också som går så fort att jag igår när jag skulle stänga av den kom alldeles för tidigt till busshållsplatsen. Den gamla datorn tog så lång tid på sig att jag hann gå en sväng på toaletten under tiden den stängde av sig och då brukade den oftast inte vara klar så jag ändå får stå och vänta trots att jag tar på mig jackan jättesakta. Ja, men nu sitter jag alltså här i mitt egna rum med utsikt mot järnvägen och med en mintgrön vägg. Hade varit lite uppmuntrande med sol ute. 

Helgen var fantastisk. V och jag var till Uppsala för att titta på när hans lillebror tog SM-guld i bandy. Ojoj, vilket glädjerus! Lever fortfarande på den upplevelsen. Lillebrors glädje efter första målet går inte av för hackor och jag stod där med tårar i ögonen av ren och skär lycka. Älskade lillebror. Ja, nu har jag ju inte någon lillebror, men eftersom jag umgås med V som har två små bröder så kan jag låtsas att de är mina också. Snart åker vi till Italien allihop, det ska bli otroligt skoj. 

V och jag har det så otroligt bra och jag vet att det inte är så kul att läsa när jag tjatar om det, men det är ju så otroligt superbra att jag verkligen hoppas att alla får uppleva det här någon gång i sitt liv. Nu har vi inte bott tillsammans så länge, men iallafall varit tillsammans mer än ett halvår och då borde jag ju ha tröttnat litegrann på honom. Men icke! Glädjen är alltid lika stor varje gång vi ses.

Måste nog försöka att jobba lite nu, det är ju därför jag är här.  

Just det, det är ju jag. Typiskt! Måste nog ge bort godiset så jag inte sitter här och smackar hela dagen. Men så mycket godis är det faktiskt inte, så det räcker nog inte hela dagen.

Ja, det har snöat i Sthlm och min promenad till Karolinska kändes helt plöstligt mycket längre. Det var den inte, men definitivt mycket blötare och läskigare. Om man kommer med tåget från norra Sverige så åker man genom Solna och då åker man förbi ett stort hus på höger sida som det står Toshiba på. Där går jag förbi varje morgon och innan jag går in i tunneln under järnvägsspåren så går jag nerför en slänt. Den slänten var idag väldigt mycket halare än vanligt så jag fick en liten rädd knut i magen precis som inför nerförsbackarna på halvvasan. Fy! Men jag tog mig nedför slänten genom att hålla i några buskar och springa sista biten och kasta mig mot ett räcke. Haha! Såg nog ganska så lustigt ut.

Ja, här sitter jag och jobbar effektivt som bara den. Det är det jag gör bäst. Jobb, jobb! Har faktiskt en del att pyssla med fast man kanske inte tror det. Det är såhär jag reagerar oftast när jag har mycket att göra. Jag gör andra saker istället. Som t.ex. när jag gick i skolan och skulle plugga inför tentor. Det var ju då jag var som bäst på att sticka, läsa, diska, städa, blogga, spela dxball och umgås med mina vänner. Jag behöver ha mycket som hänger på mina axlar för att kunna vara effektiv. Sån är jag. Hurdan är du?

Jaha, lycklig i hågen gick jag för att hämta ut mitt paket från junkyard. Överlycklig klämde jag på det och konstaterade att det mycket riktigt innehöll fyra varor. Funderade på att diska innan jag öppnade paketet för att ha något att se fram mot efter disken, men jag kunde inte hålla mig. Glädjen försvann i ett nafs när jag öppnade paketet och fann fel varor. Det är som i den där sagan. "Det bidde ingen kavaj. Vad bidde de då? Jo, de bidde en klänning." Jag vill inte ha en klänning! Jag vill ha en kavaj! Jag har alltid velat ha en kavaj sedan jag lämnade min gamla kavaj till kupan i Östersund eftersom jag tyckte att den var trist och gammal. Ska jag alltså inte få ha nån kavaj? Nähä! Nähä!

Nåväl, jag ska äta toast som tröst och diska och glädja mig åt att jag faktiskt åtminstone fick ett fickur och en plånbok som jag i värsta fall kan ge bort till någon jag tycker om. Men de andra prylarna ska jag återsända och hoppas att jag får tillbaka en kavaj åtminstone. Please! Snälla junkyard ge mig en kavaj!

När ska det bli vår egentligen? Ja, jag har ju köpt lite nya kläder och alla har kort ärm och dessa kan jag ju inte ha när det snöar ute. Jag har ont i huvudet. Vet inte om det är för att jag har håret i en knut på huvudet eller för att jag åt pannkaka till lunch eller för att jag är så trött. Ja, jag är trött nu igen. Trött av tristess.

Hallå! Jag skulle ju få ett nytt kontor idag, men det har inte dykt upp. Nu har jag åtminstone en liten dejt att se fram emot. Ska iväg och träffa en av mina stamkunder klockan tre. Frågan är vad jag ska göra fram till dess. Ja, det finns ju långa långa listor med saker jag borde göra, men just nu har jag inte orken. Jag har oftast inte orken på eftermiddagarna. Framåt kvällen brukar orken återvända. Den existerar på morgonen sen försvinner den bort. Men i morse gick orken mest åt till att längta efter V och planera allt jag ska göra när jag kommer hem igen. Ska leka hemmafru idag igen. Tvätta, laga mat och baka. Önskar att jag fick vara V någon dag ibland och han kunde vara lilla L. Då kunde jag få komma hem till mat mat som står på bordet och där det tvättas och städas av sig självt. Fröken duktig, varför ska det vara såhär? Men på något sätt är det ju såhär jag vill ha det. Jag känner ju att jag är duktig och mår bra av det på något underligt sätt. Funderade en stund på om det kan vara så att jag tror att jag en vacker dag ska få något tillbaka, men så är inte fallet. Jag kommer att bli en sån där bitterfitta. Jag kommer att ge och ge och bli bittrare och bittrare tills jag ger upp och lägger mig ner och dör. Det kunde ha varit värre. V är duktig på att diska direkt efter maten, ibland duktigare än mig. Han är även duktig på att använda disktrasor och bäddar lite sporadiskt innan han lämnar lägenheten. Så jag klagar inte. Dessutom jobbar han en massa mer än mig just nu och har andra intressen som den här bandyn. Själv har jag ju inte så mycket till intressen. Jag är kanske allra mest intresserad av att vara just fröken duktig och diska, baka och städa för då kan jag gå och lägga mig med ett leende på läpparna och tänka att idag har jag varit duktig.

Det bästa med att bo med V är att jag ju faktiskt äter. Jag är så illa tvungen. V ska ju ha mat och då får ju jag lov att göra honom sällskap vare sig jag vill det eller inte. Hade jag bott ensam hade jag säkerligen försökt leva på pris och vatten, det har faktiskt hänt tidigare. Så det är bra att vara fröken duktig och laga mat som är nyttig och som räcker till matlådor, inte bara för Vs skull utan även för min egen skull.

V ligger här och sover för han jobbade i taxiväxeln i natt. Jag ser på Vasaloppet med hörlurar. Ska banne mig överväga att åka lite mer skidor nästa vinter.

Ska bege mig in till stan strax så att käraste V får sova lite i lugn och ro, det är ett elände att det råder sovmorgon inne på stan också. Butikerna öppnar ju inte förrän tolv. Tvi! Skulle behöva bli klippt också och så var det det där med hål i öronen. V som satt griller i mitt huvud.

Alltså de här vasaloppsveteranerna alltså. Tänk dig att åka vasaloppet varje år i 55 år. Häftigt! Nej, nu ska jag nog bege mig. Knallar in till stan. Ajöss!