endumen

När ska det bli vår egentligen? Ja, jag har ju köpt lite nya kläder och alla har kort ärm och dessa kan jag ju inte ha när det snöar ute. Jag har ont i huvudet. Vet inte om det är för att jag har håret i en knut på huvudet eller för att jag åt pannkaka till lunch eller för att jag är så trött. Ja, jag är trött nu igen. Trött av tristess.

Hallå! Jag skulle ju få ett nytt kontor idag, men det har inte dykt upp. Nu har jag åtminstone en liten dejt att se fram emot. Ska iväg och träffa en av mina stamkunder klockan tre. Frågan är vad jag ska göra fram till dess. Ja, det finns ju långa långa listor med saker jag borde göra, men just nu har jag inte orken. Jag har oftast inte orken på eftermiddagarna. Framåt kvällen brukar orken återvända. Den existerar på morgonen sen försvinner den bort. Men i morse gick orken mest åt till att längta efter V och planera allt jag ska göra när jag kommer hem igen. Ska leka hemmafru idag igen. Tvätta, laga mat och baka. Önskar att jag fick vara V någon dag ibland och han kunde vara lilla L. Då kunde jag få komma hem till mat mat som står på bordet och där det tvättas och städas av sig självt. Fröken duktig, varför ska det vara såhär? Men på något sätt är det ju såhär jag vill ha det. Jag känner ju att jag är duktig och mår bra av det på något underligt sätt. Funderade en stund på om det kan vara så att jag tror att jag en vacker dag ska få något tillbaka, men så är inte fallet. Jag kommer att bli en sån där bitterfitta. Jag kommer att ge och ge och bli bittrare och bittrare tills jag ger upp och lägger mig ner och dör. Det kunde ha varit värre. V är duktig på att diska direkt efter maten, ibland duktigare än mig. Han är även duktig på att använda disktrasor och bäddar lite sporadiskt innan han lämnar lägenheten. Så jag klagar inte. Dessutom jobbar han en massa mer än mig just nu och har andra intressen som den här bandyn. Själv har jag ju inte så mycket till intressen. Jag är kanske allra mest intresserad av att vara just fröken duktig och diska, baka och städa för då kan jag gå och lägga mig med ett leende på läpparna och tänka att idag har jag varit duktig.

Det bästa med att bo med V är att jag ju faktiskt äter. Jag är så illa tvungen. V ska ju ha mat och då får ju jag lov att göra honom sällskap vare sig jag vill det eller inte. Hade jag bott ensam hade jag säkerligen försökt leva på pris och vatten, det har faktiskt hänt tidigare. Så det är bra att vara fröken duktig och laga mat som är nyttig och som räcker till matlådor, inte bara för Vs skull utan även för min egen skull.