Farbror blå
Jag har länge velat bli polis. Jag har tänkt mig att jag skulle bli en snäll polis, en som gör rätt. Men alla är vi bara människor och vem som helst kan göra fel.
Undrar hur jargongen går i poliskretsar inför ett derby som igår. Klart de peppar varandra och snackar skit om fotbollshuliganerna. Vi blev visiterad och retad av poliser igår. Klart att han blir arg och känner sig kränkt och klart att de försöker att göra sitt jobb och på något sätt försäkra sig om att inget dåligt ska ske, men det blir så jävla fel.
Man ska känna sig trygg i polisernas sällskap och inte rädd, man ska känna att det är mina kompisar som ska se efter mig. Men i dagsläget är det inte så. Inte efter en fotbollsmatch är det så. Poliserna är på helspänn att något ska hända. Man är rädd att man ska trampa på någons tå av misstag och så utbryter det tumult.
Jag är en simpel och ynklig flicka, men ojoj vad trotsig jag känner mig helt plötsligt. Önskar att jag vore sexton igen så att trotsigheten kunde klä mig.