endumen

Det finns människor i denna värld som jag skulle vilja adda på facebook bara för att jag är lite nyfiken på dem. Det har aldrig stoppat mig förut från att göra det, men nu börjar jag inse att om jag ska hålla på och adda alla som verkar intressanta så kommer jag till slut ha så många vänner på facebook att det bara ser löjligt ut. Det ser redan nu löjligt ut. V suckar varje gång jag ser någon på tv eller ibland på stan som är min facebook-kompis. Det är inte så ofta jag träffar nån facebook-kompis på stan som jag inte hejjar på, men det kan hända. Iallafall om man är hemma i Dalarna, men där är ju folk skumma, de lägger till en på facebook fastän man inte hejjar på varandra när man ses. Jag försöker hejja. Jag hejjar på alla jag lagt till hoppas jag. Jag kanske borde gå igenom min lista och undersöka vllka jag skulle säga hej till.

Hursomhelst har V den här regeln att han inte lägger till någon på facebook, utan han väntar på att bli tillagd. Jag tänkte att det var en bra regel, men nu har jag ångrat mig. Lägger man inte till folk så förstår de ju inte att man bryr sig om dem. Jag gillar alla mina facebook-kompisar, annars skulle de inte vara mina kompisar. Det finns nåt undantag, dessa undantag ska jag nog ta och plocka bort. Men har man gått i samma klass så vet man att man kommer att hejja och då kanske man får dras med att ha personen som facebook-kompis.

Slutsats: Om jag addar dig på facebook så betyder det att jag tycker om dig.

Men vi hörs då! På fejjan!