endumen

Jag vill ha en ny lya så nu jävlar ska jag snåla. Det blir därför inget bröllop nästa helg. Jag ska snåla så gott det går. Det är synd att jag ska träffa Anna imorgon bara. Vi måste säkert slösa på stämplar och gå och dansa någonstans vilket ju kosta pengar. Alkohol, det har jag hemma. Är det någon som ska ha hemmafest på fredag så får ni gärna höra av er. Västertorp? Har ni fest där eller?

Med tanke på min snålhet så börjar jag fundera på om jag ska börja blogga på metro istället. Då får man 3 öre per unik besökare. Jag skulle tjäna 33 öre om dan! Jäj! Nej, det blir inget med det. Men det hade ju känts gött att få en slant för att göra något som jag tycker är kul.

Jag kan inte tänka såhär dags. Det är helt kört. Försöker knåpa ihop en text, men det är helt omöjligt att få till det. Jag känner mig grå huvudet så det gör ont.

Dessutom går det dåligt med mitt tävlande. Jag behöver 11 unika besökare till idag för att klå gårdagens siffra. Även det är alltså också kört. Eftersom jag är grå i huvudet kan jag ju inte ens få till ett blogginlägg av vidare intresse.

Bläuk!



Maaat! Det enda som hjälper mot en grå hjärna.

Det sitter människor i min korridor som jag aldrig pratar med, jag jobbar ju inte med dem. Jag säger hej till en del och nån har jag snott av snus av. Jag gillar dem inte. Vi har en man som jag inte vet vad han heter, han ser ganska snäll ut, men han har alldeles för långa jeans som är söndertrampade. Sen har vi Leif, Leif verkar också snäll, men han verkar blyg, vi brukar aldrig hälsa. Sen har vi äcklig Glen. Jag gillar honom inte, hans ögon håller på att trilla ur huvudet när han ser mig. Det är äckligt. så har vi Jim, ok, jag gillar Jim, han verkar bra på något sätt. Sen har vi snubben som fått mitt gamla rum, han bär en brun batik t-shirt. Jag gillar honom inte, jag gillar inte batik. Varför bär man batik år 2008? Sen har vi Jan som sitter på andra sidan korridoren. Vi har aldrig ens sagt hej. Jan ser sur ut och har samma golfrutiga tröja varje dag. Sen har vi S, min chef, han är jag så illa tvungen att gilla, men han är bra faktiskt, kunde ha varit mycket värre. Sen har vi Micke, som aldrig äter utan bara dricker proteindrinkar och snusar, jag tycker att han bara bli fetare och fetare. Det kanske är inbillning, jag vill säga till honom att jag tycker att han har blivit fet så att han kanske kan börja äta igen. Äta mat och inte bara drinkar och bli konstig och uppsvälld. Sen har vi Markus, som mest pratar golf, vill egentligen inte säga nåogt ont om Markus, men ibland är det faktiskt lite för mycket golf och så har den dåliga egenskapen att prata alldeles för mycket jobb på lunchen. På lunchen ska man ju inte prata jobb, då ska man berätta privata saker om vad man gjort i helgen eller så ska man diskutera någon världsnyhet. Inte jobb, för jag förstår inte riktigt vad han har för funktion. Jag vet faktiskt inte vad någon i min korridor har för funktion. Jo, jag vet vad S har för funktion och tror inte att det här företaget skulle klara sig utan honom. Markus har säkert någon bra funktion. Det här företaget skulle klara sig utan mig, men de skulle inte vara lika glada om inte jag fanns. Hursomhelst jag gillar inte de flesta i min korridor, jag ber i det tysta att de ska försvinna från korridoren, men det kommer antagligen inte att hända eftersom de precis har flyttat hit. Jag ber även i det tysta att jag ska få sitta på Andreas rum, men det kommer nog inte att hända. Andreas är den roligaste pricken här, men tillhör en annan del av korridoren och jobbar ju med helt andra saker än mig.

Annars är jag ganska snygg idag, jag har skippat häststrumporna och är även jävligt peppad på att cykla till karolinska och träna efter jobbet. Pepp, pepp!

Ja, alltså, detta är ingen tävling för er.

Minns ni barnprogrammet med jag tror att det var Lars In de Betous dotter där hon hade show med alla sina gosedjur. Lars själv och Anders Lundin var också med. Vad hette det barnprogrammet, det var ju sjuk kul tyckte jag. Jag sjunger hursomhelst täv-ling, täääv-ling för mig själv. Jag vet att syrran vet, du vet alltid sånt här.

Jag tävlar med mig själv varje dag nämligen, jag försöker klå mig själv i antal unika besökare. Det går ganska så bra. Får se om jag kan klå gårdagens antal som var hela 18 stycken. Tror att det kan bli svårt, men vi får se.

Jag gick och köpte mig lite lakrits. Det är det enda jag är sugen på på eftermiddagarna, sen kom jag på att jag skulle käka Babybel. Blev skitsur när jag upptäckte att det stod LIGHT på den i stora blåa bokstäver. Jävla skitost! Jag vill inte ha LIGHT! Jag vill ha FETT! Nu smakar den illa. Fan! Då är det tammetusan bättre med lakrits.

Snart cyklar jag hem, jag gör inget vettigt, jag väntar på mail eller möjligtvis ett telefonsamtal. Ska försöka göra något bra, men när klockan blir halv fem tänker jag ge upp, jag avskyr att vänta.

Jag har HELA 870 kronor och 9 öre kvar på mitt konto. Ja, det stämmer och då fick jag ändå lön igår. Så kan det gå när man har automatisk överföring till sitt sparkonto. Nu ska jag leva på min rika man resten av månaden.

Här ska snålas!

Eftersom V inte svarar på mail idag och eftersom jag igår gjorde en webbaserad internkurs som skrämde mig så mycket att jag numera känner mig otroligt hämmad när jag bloggar eller mailar och som har gjort så att jag lyssnar på radio på min mobil istället så ska jag försöka att fatta mig kort. Men jag måste faktiskt få berätta om dagens bravader.

Var på Södersjukhuset i morse och det var drop-in för dem som varit ute och knullat i helgen. Hoho! Jag satt där och fantiserade om vilka bravader grabbarna varit ute på, ja för det var nästan bara grabbar. En tjej såg jag när jag väntade på min tur. Jag mådde fint jag, inga cystor att tala om, några små bara, men de kallas då för äggblåsor. Jaha, jaha!

När jag kom tillbaka till jobbet mailade jag ett mail till V och beklagade mig över att mitt jobb är tråkigt och att jag inte får maila, blogga eller lyssna på webbradio längre för då kan jag läcka affärshemligheter. Var lite bitter för att min chef från Manpower inte hört av sig heller. Jamen, vem ringer inte en stund senare om inte hon. Och hon har fått mitt mail om mina framtidsplaner och nu vet hon och hon ska hålla ögonen öppna, men just nu är det tydligen helt dött på jobbfronten så jag får snällt stanna här på det hemliga läkemedelsföretaget. Det enda jobb hon kunde erbjuda mig var ett nattjobb på 100% i Hallonbergen på ett stort företag som jag känner bäst som telefonförsäljare. Tror inte att V skulle uppskatta det, inte jag heller för den delen. Eller kanske, hm.. Vad tror ni? Nej, fy fasen för att jobba natt. Tröttsamt!

Jag funderar på att åka hem och gå på bröllop nästa helg, jag vill liksom bara gå på bröllop. Men vi får se hur det blir, jag har ju så svårt att åka ifrån V. Jag är usel. Fortsätter med dagens smör-kärlekstema med denna fina bit.

Har ätit upp resterna av min bakispizza till lunch. Det är tur att jag bara har karlar som arbetskamrater istället för tjejor som bara äter sallad och ser ut som benrangel med pattar, då hade jag tagit livet av mig. Jag skäms lite varje gång jag kommer med pizza, men det ska jag sluta med, för varje gång jag gör det är det alltid någon som stönar högt och utbrister "Åh, pizza!" De är så fina mina karlar till arbetskamrater.

Jag har målat mascara på mig idag eftersom jag kände mig trött. Lite gjorde jag det också eftersom jag råkade få syn på Andreas ögonfransar tidigare i morse. De var långa och mörka och jag blev avundsjuk. Mina ögonfransar är mesigt korta och ljusa. De brukade vara mörka men de blir bara ljusare med åren, är det sant att det är mascaran som gör så att man får ljusa ögonfransar? V har också jättefina ögonfransar som jag önskar att våra barn får ärva.

För övrigt hoppas jag att våra barn får ärva allt från V, förutom hans mage. Ja, om jag får säga det själv så har jag snyggare mage än vad V har, men där tar det slut på bra saker med mig, om man ska jämföra alltså. Eller, jag gillar nog också att jag inte ser så tanig ut, jag gillar att jag ser ut som ett kraftpaket, jag vill inte vara mini egentligen. Klart jag önskar ibland att jag såg riktigt kvinnlig ut, men det är finemang med mig att se lite atletisk ut. Ja, en gång sa Morrans våg som även mäter kroppsfett att jag hade så lite kroppsfett att jag såg atletisk ut. Yes!

Igår funderade jag på om jag har chansen att få en OS-medalj runt halsen och blev lite lycklig när jag kom att tänka på att jag i praktiken skulle kunna bli skitbra på att skjuta lerduvor och därmed har jag ju chansen att kunna ta en OS-medalj. V verkade inte så positiv till det hela av någon anledning.

Är trött idag för det är måndag och jag var full i lördags och när man varit full på en lördag så blir man trött.

Det var ett mycket trevligt 25-årskalas (fest heter det, men jag gillar ordet kalas mycket bättre). Det var bara det att det var en hel drös med grabbar och så några få brudar som var där i egenskap av flickvän vilket gjorde att det ställde till det eftersom en del grabbar kanske var lite väl påflugna och de flesta tjejerna var sex år yngre än mig eller mer, vilket innebär att de inte riktigt har lärt sig att säga ifrån ännu och någon av dem gjorde ett snedsteg medan någon annas pojkvän blev sotis för att nån flickvän pratade lite för länge med nån annan grabb. Rörigt. Det blir lätt så.

Jag raggade tjejer istället, det var jussom lite mer sport. Så jag blev ett telefonnummer rikare. Sen försökte jag att ta hand om trötta grabbar som frös genom att bädda in dem i filtar och så försökte jag få Pogo att vilja ligga med mig, men det fungerade inte. Ingen större förlust.

Igår var V och jag trötta och kära. Är det för att man är bakis som man blir helt konstig och romantisk och nästan gråter av lycka? Jag är djävulskt kär i V idag också, vem är inte det i någon som låter en ge bort en Hello Kitty tavla till sin kompis som fyller 25 som jag aldrig träffat förut och det är bara grabbar på festen som inte förstår att det är humor med Hello Kitty när 25-åringen kallas för Katten. Nej, V skäms inte utan tycker bara att jag är härlig, trots att jag själv tycker att jag är en tönt. V är bäst!

Idag är det derby och jag ska vara hemma för ingen vill gå på fotboll med mig. Men det gör inget. Jag ska vara hemma och vara kreativ istället. Igår hann jag faktiskt rensa lite i mina högar och stoppa in i pärmar och slänga en massa trams. Känns mycket skönt.

Jag borde verkligen rita nu, klockan halv ett ska jag ha ritat klart och presentera det, jag har inte kommit någonvart. Då börjar jag istället fundera på hur jag kan få till den här frisyren.


fot. aftonbladet

Ok, jag vet att det är gammalt, men jag bara funderar ändå.

Nu går jag ifrån datorn så att jag får lite lugn och ro en stund.

Känns just nu som jag blivit påprackad alla skitprogram, för när de går ner så har inte folk någon att bli arg på för då sitter snälla lilla Limpan där och henne kan man ju inte skälla på. Hoppas att Indien svarar snart så att jag kan meddela människorna som ringer och klagar. Avskyr att vara mellanhand, förstår att människor blir frustrerade av att ha mig om mellanhand eftersom de jag mailar till aldrig svarar och så fort någon ringer så säger jag att jag ska ordna, men så ser de inte att jag gjort något eftersom det är nån snubbe i Indien som egentligen ska ordna och han säger oftast inte till när han har ordnat. Jag kan inte göra mer, jag gör allt vad jag kan. Eller borde jag ringa till indien och skrika, "FIX THE SHIT, OR ELS!"? Indien gillar nog inte otrevliga människor.



fot. aftonbladet

Undrar om jag måste börja skriva mitt namn med apostrof. När jag började på det här jobbet fick mitt namn helt plöstligt en apostrof. De flesta som bär mitt namn bär det med apostrof, men jag är inte döpt med apostrof. Nu mailade jag en indier (indierna styr världen, har jag sagt det förut?) och han svarade trevligt med mitt namn och apostrofrn satt där, för i outlook har mitt namn apostrof. Funderar på om jag nu måste börja skriva mitt namn med apostrof för att inte indierna ska bli förvirrade. Men äsch, min namnskylt utanför dörren har ingen apostrof.

Förresten tyckte jag ju att det var hur häftigt som helst med namnskylt på skrivbordet när jag satt i kontorslandskapet och nu har jag en utanför dörren. Häftigt. Men häftigheten har liksom tagit slut. Ge mig 25 tuss i månaden så kanske jag kommer att tycka att livet är häftigt igen, en stund i alla fall.

Lite trött och förvirrad kanske. Kom till jobbet och gick in på toaletten för att byta om, kände mig inte så svettig så jag hoppade duschen. Skalar en tampong och försöker att stoppa in den, men muttan har slutit sig som en mussla. Vad är det för fel? Försöker en minut till, men då upptäcker jag att det redan hänger ett snöre ut därifrån. Jag kan inte minnas att jag stoppat dit den. Tänker tillbaka på när jag satt på toaletten hemma lite tidigare, jo, visst var det inte så att jag öppnade den där rosa asken åtminstone. Ja, då var det kanske så att det var jag som stoppade dit den i morse. Ja, vi säger så, då får den sitta kvar där.

Idag är det storhandling på schemat. V verkar lite sur eftersom jag inte vill cykla och handla, jag vill ta tuben. Men V har ju tatt min cykel eftersom hans fått punka och nu använder jag ju min fin-cykel och den har ingen pakethållare och så mycket tjafs där fram att jag inte tror att det går att få dit en cykelkorg. V förstår inte, eller han förstår, men han är ändå lite sur för han vet att lite även handlar om att jag är livrädd för att cykeln ska bli snodd när vi är inne och handlar på Daglivs. Jaja, men var sur då. Jag tar tuben. Det känns tryggt, jag får med mig två kassar plus en ryggsäck och samtidigt behöver jag inte vara orolig för att min cykel ska bli snodd. Bra! Då säger vi så.