endumen

Skulle inte jag göra något vettigt när jag kom hem var det tänkt? Men det gick ju inte. Har åtminstone tvättat en tvättmaskin och pratat med en tant med blå mascara nere i tvättstugan. Man skulle haft blå mascara alltså. När jag var liten vet jag att det existerade, men sen gick den ur tiden och nu tror jag visst att den är tillbaka. Man skulle vara en sån där liten sminkmadam, men nu är ju inte jag det eftersom jag har så torr hy. Jag är urusel på att ta hand om mig själv. Tänkte iaf ta ett bad så småningom och smörja in mig ordentligt. Vet inte när jag gjorde det senast. Tänker inte raka benen och så för jag tror att det är smart att vara hårig när jag ska iväg och sporta. Sen när sportandet är klart kan jag raka mig och bli lite tjusig. Ja, det är nog bäst att jag börjar ta hand om mig själv innan jag helt och hållet förfaller.

Var i Kista en sväng och kikade på skitfina tiger kavajer och kostymbyxor. När ska jag få råd att köpa mig riktiga arbetskläder. Det lär dröja. Men, kanske, kanske lite längre fram i vår. Kanske alltså.

Ja, alltså inte på riktigt alltså. Hon är som en rollfigur i en tv-serie. Hon är som Meredith i Grey's. Hon är den jag vill vara och låtsas att jag är under en kort stund då och då. Men inte vet jag hur jag på bästa sätt skulle njuta av att vara Kenza en stund. Det vore kanske bara jobbigt att gå i skolan igen och kanske hålla på att göra slut med min kille som jag varit tillsammans med hyperlänge. Och dessutom ganska så jobbigt att vara sådär satans söt så att man nästan skulle kunna bli uppäten varje dag. Den där Meredith verkar ju dessutom ännu mer labil än vad jag är, men hon är åtminstone läkare och får göra coola saker varje dag på sitt jobb. Jag gör inte så mycket coola saker på mitt jobb. Det coolaste är att jag har ett eget skrivbord och antagligen de coolaste arbetskamraterna på det här bygget. I övrigt är jag ganska så nöjd med att vara jag eftersom att jag tycker att V är en mycket finare kille än Merediths och Kenzas.

V är ju söt som socker och jag skäms när jag ibland blir lite arg på honom. Som igår när jag åkte från V-torp och V klev på tuben vid Zinken så vi kunde ta sällskap hem. Sen när vi kom till T-centralen hade V bråttom och jag var trött och släpade på saker så jag ville inte kuta. Då blev jag lite less för att han inte säger att han har bråttom och vill hem för att se på fotboll. Men sen skäms jag eftersom jag är så fånig. Han får väl springa ifrån mig om han vill. Men egentligen vill han inte det. Han gör bara misstaget att inte berätta varför han springer.  

Det är lika trist på jobbet idag som igår och jag ska avhjälpa det hela genom att åka hem tidigt. Det blir en kort dag eftersom jag kom sent också. Det gick snabbt hos doktorn. Vi tittade på röntgenbilderna på mina fötter och konstaterade att det är lite broskbildning i vänsterfoten som kanske bör tas bort. Därefter sa doktorn hejdå och skulle skicka en remiss till Karolinska. Det är inte billigt att gå till doktorn, men det känns bra ändå. All hjälp jag kan få tar jag tacksamt emot. Jag vill vara en hyfsat normal 26-åring som kan ut och springa på kvällarna, kanske bära högklackat nån gång ibland och åka skridskor med sin pojkvän.

Så jag åker vid två idag. Tar en sväng förbi Kista och införskaffar duct tape så att jag kan tejpa hela badrummet till förbannelse. Förhoppningsvis har ingen snott min tvättid när jag kommer hem så att jag kan utnyttja tiden som är kvar. Sen tänker jag ha en riktigt slapp torsdagseftermiddag och kväll med facebooking, blogging och kanske lite inredning. Ja, det blir ju lite ofrivilligt inredande i badrummet, men kanske kanske kan jag roa mig med att göra lite fint på nåt annat ställe också i lyan. Vi får se.

Typiskt. Veckans stora glädje kommer jag att missa eftersom jag är på väg till syrran från klockan fyra. Ja, jag har en sån där telefon med radio i, men orka trassla ut headsetet liksom.

Men just nu har jag ingen lust att åka till syrran igen. Jag är labil som en val. Om nu valar är labila, det vet jag inget om. Det är en jävla tur att jag inte ska jobba så mycket imorgon. Jag ska till Ersta på förmiddagen och sen måste jag sluta tidigare för att hinna tvätta innan vi åker till Dalarna. Jag ska läsa hela dagen. Försvinna in i en bok. Har snart läst ut Doktor Glas som jag fick i födelsedagspresent av J. Det går långsamt för mig att läsa ut böcker eftersom jag inte hinner läsa så mycket varje dag. Det är den där lilla underbara stunden på morgonen mellan Karolinska och Rådanvägen.

"Det är lika omöjligt för en kvinna att leva utan man som att bita av sin egen näsa.": skrattretande citat ur Doktor Glas. Vad säger ni om det ni andra kärleksknarkare?

Hur framkallar man glädje i kroppen? Jag var ju på väg att ta mig upp ur den där svackan, men dum som jag är ringde jag till V som stod i en provhytt och ville inte alls prata med mig och eftersom jag är lite svag i sinnet just nu var det inte alls särdeles uppmuntrande. Jag hade ju hoppats på att det skulle ha motsatt effekt. Men jag vet ju mycket väl att V precis som jag inte tycker om att prata i telefon med främmande människor i närheten.

Kanske borde jag dricka en kopp grönt te och äta en mandelskorpa så att jag kanske piggnar till en smula. Det är mindre än en timme kvar.

Jag har planer, hemliga planer i massor.

Men jag tycker faktiskt inte att Mitt P3 alls är bra. Det är den värsta timmen på hela dagen när man sitter här och inte har så mycket för sig. Visst, jag kan ju byta kanal, men jag älskar ju P3 i övrigt. Om jag fick bestämma över Mitt P3 så skulle jag bestämma att det var lite som sommarpratarna med den skillnad att vem som helst kunde vara programledare under en timme. Olika personer skulle varje dag kunna få sitta en timme och prata goja precis som Deniz nu har fått äran att göra varje dag. Frågar mig varje dag när jag lyssnar på Deniz varför inte jag kan få vara radiopraterska. Varför? Vad har Deniz gjort för att förtjäna att få sitta där i radion och prata? Hon har antagligen läst något mediaaktigt i skolan vilket jag inte har. Hon har säkert några häftiga kontakter på radion som hjälpt henne in på banan dessutom. Jag tyckte det var ganska så kul att lyssna på Deniz förut. När Deniz körde sina krönikor var det alltid bra och jag kände igen mig ofta. Det var alldeles lagom med några minuter Deniz, men en hel timme är alldeles för mycket. Ingen skulle väl vilja lyssna på mig heller egentligen, jag har nog inte så mycket mer intressanta saker att berätta om än vad Deniz har. Jag skulle väl berätta om hur satans kär jag är och hur fint allt är i stora staden och att jag längtar efter sommaren. Ja, det skulle nog bli ganska så banalt, men det vore minsann skoj att testa.

Visserligen finns det ju ett Mitt P3 som går på kvällarna där det är lyssnarna som får prata, men jag vill ha bra radio på dagen istället för på kvällen. Vem lyssnar förresten på radio på kvällarna? Nu är jag minsann dum. Det fanns ju en tid i Östersund när jag levde utan tv. Förresten lever jag fortfarande utan tv, men jag lyssnar ändå inte på radio på kvällarna. Inte i samma utsträckning som förut i alla fall, nu finns det ju Internet och en massa skivor jag hellre vill lyssna på. Förlåt radion.

My computer is a mess. Bara för att jag är inhyrd så får jag såklart den segaste burken de har på bygget. Urtrist.

Har fortfarande inte särdeles mycket att göra. Hoppas att den här nedåtgående spiralen snart vänder uppåt.

Det pågår en diskussion huruvida blommor ska ses som mutor eller ej här på jobbet. Enligt regelverket ska blommor ses som mutor. Men ser man någonsin blommor som en muta? När du köper blommor till din älskling, är det då bara för att få henne i säng? Nej, blommor ges väl i första hand i tacksamhetssyfte. Tack för att du är så snäll och lagar mat åt mig när jag är trött och har jobbat en hel dag. Tack, för att du sjunger så fint. Tack för att du har gett oss en så bra föreläsning. Nej, blommor ges inte som mutor. Inte enligt mig, men enligt reglerna. Trist kan tyckas.

Jag vill ut och dansa med A. Dansa till Le Tigre för det är lagom aggressivt.

Jag är sugen på kokostoppar och förstår inte varför inte man gör det oftare. Det är ju typ lättare än negerbollar. Ja, och så var det den här debatten om negerbollar också. Nåväl, kokos kostar inte mycket och man blandar bara en påse kokos med två ägg och två dl socker. Tydligen ska det vara gott att blanda i lite limeskal också eller citron kanske. Det är väl inte så nyttigt, men ack så gott det är med kokos. Man kan ju klämma ner 50 gram smör i smeten också så blir det nog ännu lite godare.

Snart tror jag bestämt att det är lunch här på jobbet. Undrar hur min makaronilåda smakar. Undrar vad V gillar min makaronilåda.

Jag ska hem till syster efter jobbet. Funderar på om jag ska åka direkt eller om jag ska åka hem en sväng först. Har en massa saker här på jobbet som jag skulle behöva få hem, men det kan jag lika gärna göra imorgon. Får se om jag cyklar från Västertorp eller om jag åker till Zinken och kikar på lite bandy innan jag åker hem med V. Limpan gillar bandy liksom. Ser ut som det hänger snö i luften. Sist vi var på Zinken började det att snöa.

Jag lyssnar på radio idag. Det gjorde jag inte igår. Det är bra med radio. Foo Fighters är bra och Kylie är väldigt bra just nu. Och Robyn är alltid bra.

Träffade A igår, det var mysigt och välbehövligt. Vill inte att A ska flytta härifrån. Nej, det går inte. Allt blir bra så fort solen börjar värma. Jag lovar!

Det tar inte lång stund innan allt blir bra igen och helt plötsligt känns det som en ganska så bra dag. D spillde ut kaffe över hela sitt skrivbord så genast sprack mitt tidigare så bistra ansikte upp i ett leende. Skadeglädjen, den enda sanna glädjen. Äsch, det där är ju bara skitsnack, det finns så mycket annan fantastik glädje. V skickade sedan ett fint och uppmuntrande mail till mig. Vi sitter och mailar till varandra hela dagarna och jag är så otroligt tacksam över att han håller mig sällskap hela dagarna. Många kanske inte tycker att det är helt normalt att bo tillsammans och dessutom maila till varandra dagarna i ända, men jag trivs ypperligt med det. Vill ju inget annat än att helst ligga i V's ficka hela dagarna, så då får ju det här duga.

Jag får aldrig svar på huruvida det är såhär det ska vara att vara kvinna. Ska man som 26-årig kvinna fortfarande ha ångest för att man tror att man aldrig någonsin kommer att räcka till? Varför känns det såhär i min kropp? Är det här någon sorts pms? Hade inte jag mens för bara någon vecka sedan? Kan man lida av kronisk pms? Är pms samma sak som att vara kvinna. Jag har gråten i halsen idag.

F.U.C.K! Vad är det för fel på mig?!
Jag läser den där jävla bloggen varje dag och mår mer och mer illa. Vad är det med mig och bröst? Varför kan jag inte vara nöjd? Jag är 26 år och borde ha funnit mig själv åtminstone på en så banal punkt som brösten. Ja, jag tror att jag bara läser den där jävla bloggen för att få kika på de där fina brösten som jag skulle döda för att få ha. Och tanken på att V också läser den där jävla bloggen gör ju inte saken bättre.
Nej, nu vill jag verkligen flytta till skogs. Jag vill inte veta av omvärlden, den är hemsk och får mig att vilja dö.

Men någon högre makt vill inte att Limpan ska bo i snön. När Limpan bodde i Östersund var det ganska så usla vintrar där. Till en början var det ganska så bra vintrar, men när Limpan började intressera sig för att åka längdskidor blev det genast ganska så trista vintrar. Innan Limpan flyttade till stora staden var det en ganska så fin vinter i staden, men sedan Limpan flyttat till staden har det knappt varit någon vinter alls i staden. Den högre makten vill att Limpan ska bo på ett varmt ställe så att hon inte har så ont i fötterna. Tack högre makt för din omtanke, men Limpan gillar faktiskt snö.

Jag är hemma i Heden i Leksand och jag har ätit lasagne och åkt längdskidor. Hade en underbar morgon med V, alla mornar med V är förresten underbara, innan jag åkte till Dalarna på träningsläger och V åkte iväg för att dömma bandy. Han åker skridskor i helgen och jag åker längdskidor.

Mamman är ganska så rolig som vanligt. Igår frågade hon mig hur det gick hos optikern och idag påstod hon att hennes fot satt lite löst när vi åkte skidor. Hm, det är bra att hon får mig att skratta. Vi har det roligt, men jag misstänker att hon tycker att det är lite jobbigt att jag är så himlans kär i V. Men hon tycker nog att det är bra också, hon märker ju att jag är lycklig samtidigt säger hon: "Men, har det inte gått lite fort?" När syster blev sambo med sin pojkvän gick det ännu snabbare. Jag tror att det är bra att det går fort. Det brukar nämligen aldrig gå fort annars.
 
Ikväll kommer jag nog att bli tvungen att se på melodifestivalen med mamman. A vill att jag ska rösta på Brandur, men jag är inte så säker på att jag kommer att göra det så därför vädjar jag till alla andra att göra det istället. Han är säkert söt den där brandur, men jag röstar inte. Och absolut inte på nån smörig ballad. Men nån annan vänlig själ kan väl rösta på Brandur i mitt ställe så att A blir glad. Ja, eller så att Brandur blir glad kanske.

Det var en liten fascinerande tjej på tåget idag. Hon kunde räkna på en massa språk. Fränast var nog att hon kunde räkna på danska. Jag gillar nog danska. Det danska språket alltså. Nu börjar jag bli uttråkad och då tänker jag på mat. Mat, mat, mat, mat, mat! Dumma mat.

Imorgon ska jag åka minst två mil på mina längdskidor, det ska bli härligt. Hoppas det blir fint väder också, men det gör inte så mycket om det inte blir det, för jag ska minsann åka iallafall. Skid, skid!