Nyårsafton
I morse åkte jag ut till C i Vaxholm. Jag skulle hjälpa henne med att skaffa facebook, men facebook hatar tydligen C och vill inte att hon ska bli medlem.
V och jag ser på JVM, ja jag är ju inte helt engagerad just nu, men jag känner att jag måste skriva av mig lite eftersom det ju var ett tag sedan. Hade finfina tankar i morse som jag tänkte att jag skulle dela med mig av.
Jag lider av en sjukdom: "Älska mig så mycket att du kväver mig"-sjukdomen. Den här sjukdomen leder mig genom hela livet. Pojkvän efter pojkvän, plats efter plats. Sjukdomen är som värst på mornarna när jag vaknar tidigt och under de sömnlösa kvällarna. "Älska mig för Guds skull!" Jag ligger bredvid V i sängen och pussar honom i nacken. "Jag älskar dig, du är så fin, din hud är så len, du luktar så gott, jag vill alltid vara med dig." Varje puss har en mening som jag inte törs säga, för jag vill inte kväva. "Älska mig tillbaka för guds skull tills jag kvävs!" Jag tror att det är den här sjukdomen som gör så att jag under mina år som flickvän ibland har gjort snedsteg, jag har legat med nån annan pojke. Detta för att jag inte har känt mig tillräckligt älskad, eller jo, det har jag nog gjort, men kan jag få lite till så är jag ju alltid nöjd. Det har ju i själva verket egentligen ingenting alls med kärlek att göra, men i min enfaldiga hjärna kan en simpel kåtblick få mig att tro att det handlar om kärlek. "Tack för att du tycker om min svaga lilla själ en stund, som tack får du mig här med hull och hår, gör vad du vill." Ja, och kåta pojkar väljer såklart sex, inte kärlek och lycka tills döden skiljer oss åt. Det är alltid skitdåligt sex. Det är bara en gång det egentligen varit bra. Detta på grund av att mannen i fråga hade brytit nyckelbenet och kunde därför inte ha atletiskt sex. Jag gillar inte atletiskt sex. Under de flesta engångsföreteelser blir det atletiskt sex med konstiga ställningar som bara gör allt komplicerat. Men det kanske är bra att det är skitdåligt jämt. Då förstår jag att det inte var kärlek jag fick utan bara sktidåligt sex. Då kan jag gå tillbaka till min pojkvän och älska honom ännu mer, bli älskad tilbaka en smula på riktigt och dessutom ha skitbra sex. Men ändå tycks jag aldrig bli nöjd med hur jag blir älskad. Jag vill bara ha mer, mer, mer, mer kärlek. Och kanske finns det ingen där ute som kan ge så mycket kärlek tillbaka som jag vill ha. Inte i ord iallafall. Dessa ord som betyder så otroligt mycket. Ord som kommer i ljud eller på papper betyder mest i hela världen. "Säg att du älskar mig för guds skull! Du behöver inte mena det, bara säg det ändå så att min enfaldiga själ blir lugnad en liten stund."
När V har öppnat ögonen är allt bra igen. Hans ögon lyser av älskvärdhet och beundran. Han är tyst, men jag ser att han bryr sig om mig. Till och med när han använder det barskaste tonfall förstår jag att han bryr sig om mig. På väg för att parkera en bil på V's jobb frågar jag honom om jag kan hoppa lite tidigare och gå till tuben. "Nej, du kan åka med ner i garaget!" Här finns inte några motargument. Av ren egoism vill V att jag ska följa med honom ner i garaget och parkera bilen för då får ju han vara med mig några minuter extra, struntsamma om jag missar tuben och får vänta tio minuter på nästa. Detta tolkar jag som kärlek, kanske för att jag vill att det ska vara ett tecken på kärlek. Men skulle jag fråga V är jag ganska säker på att han skulle svara att jag har rätt. Jag är en lycklig skit som har hittat V, för V är så full av känslor att han ibland klappar till mig lite för hårt när han ska säga hejdå. Jag filmar lite för att han ska tycka synd om mig. Men på samma sätt som han klappar lite för hårt på mig så råkade jag bita honom en gång lite för hårt. För jag vill krama honom så hårt så hårt och aldrig släppa taget. Därför kan jag bita mig själv på insidan av kinderna tills jag nästan blöder när jag kramar honom. Jag älskar så jävla mycket att det gör ont. När jag ligger på morgonen och försöker att somna om älskar jag så mycket att jag får en klump i halsen och det gör ont ända ner i livmodertappen. Så mycket älskar jag min V att jag aldrig någonsin vill ligga med någon annan.
V och jag ser på JVM, ja jag är ju inte helt engagerad just nu, men jag känner att jag måste skriva av mig lite eftersom det ju var ett tag sedan. Hade finfina tankar i morse som jag tänkte att jag skulle dela med mig av.
Jag lider av en sjukdom: "Älska mig så mycket att du kväver mig"-sjukdomen. Den här sjukdomen leder mig genom hela livet. Pojkvän efter pojkvän, plats efter plats. Sjukdomen är som värst på mornarna när jag vaknar tidigt och under de sömnlösa kvällarna. "Älska mig för Guds skull!" Jag ligger bredvid V i sängen och pussar honom i nacken. "Jag älskar dig, du är så fin, din hud är så len, du luktar så gott, jag vill alltid vara med dig." Varje puss har en mening som jag inte törs säga, för jag vill inte kväva. "Älska mig tillbaka för guds skull tills jag kvävs!" Jag tror att det är den här sjukdomen som gör så att jag under mina år som flickvän ibland har gjort snedsteg, jag har legat med nån annan pojke. Detta för att jag inte har känt mig tillräckligt älskad, eller jo, det har jag nog gjort, men kan jag få lite till så är jag ju alltid nöjd. Det har ju i själva verket egentligen ingenting alls med kärlek att göra, men i min enfaldiga hjärna kan en simpel kåtblick få mig att tro att det handlar om kärlek. "Tack för att du tycker om min svaga lilla själ en stund, som tack får du mig här med hull och hår, gör vad du vill." Ja, och kåta pojkar väljer såklart sex, inte kärlek och lycka tills döden skiljer oss åt. Det är alltid skitdåligt sex. Det är bara en gång det egentligen varit bra. Detta på grund av att mannen i fråga hade brytit nyckelbenet och kunde därför inte ha atletiskt sex. Jag gillar inte atletiskt sex. Under de flesta engångsföreteelser blir det atletiskt sex med konstiga ställningar som bara gör allt komplicerat. Men det kanske är bra att det är skitdåligt jämt. Då förstår jag att det inte var kärlek jag fick utan bara sktidåligt sex. Då kan jag gå tillbaka till min pojkvän och älska honom ännu mer, bli älskad tilbaka en smula på riktigt och dessutom ha skitbra sex. Men ändå tycks jag aldrig bli nöjd med hur jag blir älskad. Jag vill bara ha mer, mer, mer, mer kärlek. Och kanske finns det ingen där ute som kan ge så mycket kärlek tillbaka som jag vill ha. Inte i ord iallafall. Dessa ord som betyder så otroligt mycket. Ord som kommer i ljud eller på papper betyder mest i hela världen. "Säg att du älskar mig för guds skull! Du behöver inte mena det, bara säg det ändå så att min enfaldiga själ blir lugnad en liten stund."
När V har öppnat ögonen är allt bra igen. Hans ögon lyser av älskvärdhet och beundran. Han är tyst, men jag ser att han bryr sig om mig. Till och med när han använder det barskaste tonfall förstår jag att han bryr sig om mig. På väg för att parkera en bil på V's jobb frågar jag honom om jag kan hoppa lite tidigare och gå till tuben. "Nej, du kan åka med ner i garaget!" Här finns inte några motargument. Av ren egoism vill V att jag ska följa med honom ner i garaget och parkera bilen för då får ju han vara med mig några minuter extra, struntsamma om jag missar tuben och får vänta tio minuter på nästa. Detta tolkar jag som kärlek, kanske för att jag vill att det ska vara ett tecken på kärlek. Men skulle jag fråga V är jag ganska säker på att han skulle svara att jag har rätt. Jag är en lycklig skit som har hittat V, för V är så full av känslor att han ibland klappar till mig lite för hårt när han ska säga hejdå. Jag filmar lite för att han ska tycka synd om mig. Men på samma sätt som han klappar lite för hårt på mig så råkade jag bita honom en gång lite för hårt. För jag vill krama honom så hårt så hårt och aldrig släppa taget. Därför kan jag bita mig själv på insidan av kinderna tills jag nästan blöder när jag kramar honom. Jag älskar så jävla mycket att det gör ont. När jag ligger på morgonen och försöker att somna om älskar jag så mycket att jag får en klump i halsen och det gör ont ända ner i livmodertappen. Så mycket älskar jag min V att jag aldrig någonsin vill ligga med någon annan.
Sista minuterna
Sitter här med C som vanligt. Alltid jag och C. Sista halvtimmen på Exchange Finans för den här gången. Ja, jag kommer ju att komma tillbaka, men förhoppningsvis inte någon sån här lång och seg vardag.
Vi har fikat donuts med kokos på och druckit te, trots att jag är så usel på att fika.
Imorgon blir det julbord på Hasselbacken. Det blir nog skoj det, men det känns konstigt att gå dit när jag ska sluta.
På måndag börjar det nya äventyret i Sollentuna, jag är nervös som få. Men det ska nog gå bra ändå.
Vi har fikat donuts med kokos på och druckit te, trots att jag är så usel på att fika.
Imorgon blir det julbord på Hasselbacken. Det blir nog skoj det, men det känns konstigt att gå dit när jag ska sluta.
På måndag börjar det nya äventyret i Sollentuna, jag är nervös som få. Men det ska nog gå bra ändå.
exalterad
en negerkvinna (ja, hon är ju neger) har turban här inne med dalhästar på!
vackert så!
vackert så!