Det blev inte som jag hade tänkt mig.
Honestly
Jag gör inte så mycket vettigt idag.
Försöker förgäves att komma på vad min nya blogg ska heta, ja, jag har bestämt mig nu. Men varför ska det vara så jävla svårt? Som när man hade skunk och man bytte namn hela tiden, men det var alltid också så jävla svårt och till slut hittade mia på ett namn till mig och då hette jag helt plötsligt Lavendla Tricertops. Kan idag inte riktigt identifiera mig med det. Ja, och egentligen skulle jag ju vilja kunna gå under mitt eget namn, men då kommer jag säkert få panik då och då över att någon av mina päron eller någon på jobbet har hittat hit.
Men jag tror att jag har det nu.
Försöker förgäves att komma på vad min nya blogg ska heta, ja, jag har bestämt mig nu. Men varför ska det vara så jävla svårt? Som när man hade skunk och man bytte namn hela tiden, men det var alltid också så jävla svårt och till slut hittade mia på ett namn till mig och då hette jag helt plötsligt Lavendla Tricertops. Kan idag inte riktigt identifiera mig med det. Ja, och egentligen skulle jag ju vilja kunna gå under mitt eget namn, men då kommer jag säkert få panik då och då över att någon av mina päron eller någon på jobbet har hittat hit.
Men jag tror att jag har det nu.
Snö, snö, snö!
Missförstå inte min kärlek till snön nu, men det är förbannat kallt utan långkalsonger i dessa tider och jag önskade att jag dragit på mig täckbyxor i morse och då gick jag inte många hundra meter för att komma till jobbet.
Det är ju helt fantastiskt att kika ut på snön som yr och lägger sig i drivor på fönsterbläcket. Jag lider inte det minsta just nu, jag njuter i fulla drag och bryr mig inte det minsta om det skulle bli så att jag kanske tvingas sova kvar här i natt. Jag har tjyvat ett par högtalare så nu skulle jag utan problem kunna sitta här till på fredag. Skulle dock behöva kamera så att jag kan deltaga i Josses nakenchocksutmaning.
Hoppas, hoppas att snön stannar hela vintern så att jag hinner plocka fram mina längdskidor, kanske borde köra en sväng ikväll bara för att man kan. Någon som vill hänga på?
Det är ju helt fantastiskt att kika ut på snön som yr och lägger sig i drivor på fönsterbläcket. Jag lider inte det minsta just nu, jag njuter i fulla drag och bryr mig inte det minsta om det skulle bli så att jag kanske tvingas sova kvar här i natt. Jag har tjyvat ett par högtalare så nu skulle jag utan problem kunna sitta här till på fredag. Skulle dock behöva kamera så att jag kan deltaga i Josses nakenchocksutmaning.
Hoppas, hoppas att snön stannar hela vintern så att jag hinner plocka fram mina längdskidor, kanske borde köra en sväng ikväll bara för att man kan. Någon som vill hänga på?
Mobba
Jag vill ha en lista över impopulära bloggar idag på bloggkoll också. 63 förlorade prenumeranter idag.
Det skulle kanske vara lite mobbigt.
Det skulle kanske vara lite mobbigt.
Rubriklös
Har lyckats förvånansvärt bra med att inte göra nått. Har inte vikt in tvätten, inte heller diskat nämnvärt mycket eller lagat någon mat. Vivi tog dock fram lite kött att äta till gårdagens potatisgratäng, men jag orkar nog inte tillaga något kött. Vivi själv har somnat i soffan framför Tottenham-Blackburn, tror jag att det är, ser inte teven helt bra härifrån min hörna.
Tog en promenad tidigare och blev påmind om att man även kan behöva bära långkallingar i Stockholm någon gång ibland.
Längtar yttepyttelite efter jobbet, tur är väl kanske det.
Tog en promenad tidigare och blev påmind om att man även kan behöva bära långkallingar i Stockholm någon gång ibland.
Längtar yttepyttelite efter jobbet, tur är väl kanske det.
Inte nått
Idag ska det göras inte nått, det ska bli fantastiskt. Jag lyckades ligga i sängen till efter nio, det är det som är fördelen med att ha dragiga fönster.
To the one
Engelsk restaurangtoalett.
Måndag snart igen..
Fan!
Allt är fint och bra egentligen, men jag känner mig inte vidare bra till mods. Det är strax söndag och därefter kommer ytterligare en måndag och jag har inte hunnit unna mig något bra ännu. När ska jag få unna mig en hel dag med saker bara jag vill göra? Min bitterhet sprutar nu kroppen och trots att mor och far har varit här så orkar jag inte hålla skenet uppe. Syster reagerar inte ens, hon verkar också bitter över livet. Mor tycks inte förstå, men det kanske är lika bra. Far väljer att inte förstå, somnar vid teven istället.
Imorgon ska jag unna mig. Unna mig att göra precis som jag vill, kanske bara ligga i soffan hela dagen och läsa bloggar. Kanske. Eller så plockar jag fram dammsugaren iallafall, diskar iallafall och det finns en hel lådhurts som jag egentligen borde gå igenom.
Allt är fint och bra egentligen, men jag känner mig inte vidare bra till mods. Det är strax söndag och därefter kommer ytterligare en måndag och jag har inte hunnit unna mig något bra ännu. När ska jag få unna mig en hel dag med saker bara jag vill göra? Min bitterhet sprutar nu kroppen och trots att mor och far har varit här så orkar jag inte hålla skenet uppe. Syster reagerar inte ens, hon verkar också bitter över livet. Mor tycks inte förstå, men det kanske är lika bra. Far väljer att inte förstå, somnar vid teven istället.
Imorgon ska jag unna mig. Unna mig att göra precis som jag vill, kanske bara ligga i soffan hela dagen och läsa bloggar. Kanske. Eller så plockar jag fram dammsugaren iallafall, diskar iallafall och det finns en hel lådhurts som jag egentligen borde gå igenom.
Prinsessesömn
Sov som en prinsessa igår natt. Jag ville inte kliva upp ur sängen när alarmet ringde, ja för jag sov tills alarmet gick och det händer inte alls ofta.
I natt sov jag inte alls lika gott, det var några jävlar som lurade i mig vin; rött, vitt och rosé. Konstigt nog mår jag oförskämt bra idag.
Snart är det jul, då blir det kul
Eftersom det snart är jul och eftersom jag därefter råkar fylla år har jag nu skrivit en önskelista så att ni inte behöver fundera på vad ni borde ge mig.
Sådär, vik hädan ångest! Er ångest alltså. Ta mig för mitt ord, jag önskar intet! Kom ihåg det!
Sådär, vik hädan ångest! Er ångest alltså. Ta mig för mitt ord, jag önskar intet! Kom ihåg det!
Jag är
Konstigt nog känner jag mig helt tom inombords och lugn. Det bara slog över, allt vara speedat och jag kände att jag inte hann med, men sen slog det över och nu känns det som att jag inte har något att oroa mig för. Och det har jag ju inte heller, vad är det värsta som kan hända? Att jag dör? Nej, att någon annan dör, det är det värsta som kan hända. Men eftersom Gud älskar mig kommer jag att dö före alla andra som jag älskar.
Jag har börjat läsa "A game of thrones" och nu vill jag inte sluta. Tror att jag kommer gå med näsan i boken varje ledig stund de närmaste dagarna. Hoppas att det blir effektiva möten i England så att jag kan läsa när alla andra dricker kaffe. Önskar att jag vore råmobbad så att jag fick vara i fred med boken. Jag som svor över den där boken och höll på att döda den i hissen.
Jag har börjat läsa "A game of thrones" och nu vill jag inte sluta. Tror att jag kommer gå med näsan i boken varje ledig stund de närmaste dagarna. Hoppas att det blir effektiva möten i England så att jag kan läsa när alla andra dricker kaffe. Önskar att jag vore råmobbad så att jag fick vara i fred med boken. Jag som svor över den där boken och höll på att döda den i hissen.
Slarvmajan
Jag hinner ingenting, det gör mig verkligen stressad. I morse kom jag på att jag har räkningar att betala. Åtminstone en räkning till Telia som är en påminnelse. Tycker verkligen inte om att vara slarvig, men jag är inte slarvig egentligen, det är bara det att jag inte hinner. Tiden går alldeles för fort för min smak och jag gillar det inte. Är det för att det tar några minuter längre att åka till jobbet nu för tiden? Är det för att jag helt plötsligt inte vaknar kvart över fem på mornarna? Ja, något är inte som det borde va hursomhelst. Nu måste V betala den där räkningen till Telia eftersom jag har förträngt den och det blir ju inte han så glad över. Bajs! Och jag har pengar, det är en sak som är säker, men de sitter just nu på fel bank och det gillar jag inte heller. Suck och stön!
Gud älskar mig.
Konstigt nog tycks jag överleva den här veckan, kanske dumt att ropa hej innan jag är över bäcken, men hittills har det ju gått alldeles utmärkt.
Det här med att ha training, dvs utbildning i nya saker får mig att må lika dåligt som när jag gick på gymnasiet. I morse kunde jag inte ens förmå mig själv att äta upp min ynkliga frukostmacka för jag mådde så dåligt och gråten satt i halsen. Anledningen till detta var att vi skulle undervisa varanda. Jag kräks inombords av nervositet.
Igår kunde jag ju skolka från detta eftersom jag så lägligt skulle till ortopeden. Jäj! Idag tyckte de helt plötsligt att jag inte behövde vara med. "Du ska ju ändå inte göra det här sen." Det hela var bara skitsnack, de såg mina tårögda ögon och min osäkerhet frambringade säkert en smärre ångest i rummet, så de beslutade att låta mig slippa. Gud älskar mig. Jag bara glider genom livet. Alla borde hata mig för att jag oftast slipper undan från allt jag tycker är läskigt.
Förlåt.
Det här med att ha training, dvs utbildning i nya saker får mig att må lika dåligt som när jag gick på gymnasiet. I morse kunde jag inte ens förmå mig själv att äta upp min ynkliga frukostmacka för jag mådde så dåligt och gråten satt i halsen. Anledningen till detta var att vi skulle undervisa varanda. Jag kräks inombords av nervositet.
Igår kunde jag ju skolka från detta eftersom jag så lägligt skulle till ortopeden. Jäj! Idag tyckte de helt plötsligt att jag inte behövde vara med. "Du ska ju ändå inte göra det här sen." Det hela var bara skitsnack, de såg mina tårögda ögon och min osäkerhet frambringade säkert en smärre ångest i rummet, så de beslutade att låta mig slippa. Gud älskar mig. Jag bara glider genom livet. Alla borde hata mig för att jag oftast slipper undan från allt jag tycker är läskigt.
Förlåt.
Say my name.
Today and tomorrow I'm having this PDA training with a girl sent all the way from London, so I'm not here.
The hardest part about having training in english is that my name isn't english-friendly.
Now I'm going to see an orthopedist in Huddinge. Wish me luck so I don't have to go through surgery.
Take care! I miss you!
The hardest part about having training in english is that my name isn't english-friendly.
Now I'm going to see an orthopedist in Huddinge. Wish me luck so I don't have to go through surgery.
Take care! I miss you!
Blixt
"..ar och dunder, magiska under." (Det blev inte riktigt som jag tänkt mig.)
Om man slår sig riktigt hårt i huvudet och blundar, och allt är mörkt omkring så ser man vita blixtar innanför ögonlocken.
Om man slår sig riktigt hårt i huvudet och blundar, och allt är mörkt omkring så ser man vita blixtar innanför ögonlocken.
Morgonstund har bajsat i min mund
Vaknar alldeles lagom tidigt för det är ju trots allt lördag, kl.05.56.
Känns som jag varit på en lång resa under natten, men jag minns inte ett smack. Eller, jag tror att det var en dröm på engelska. Det första jag tänkte på när jag vaknade var hur jag bör formulera mitt out-of-office-meddelande nästa vecka när jag ska iväg på utbildning. Verkligen en bra grej att fundera över det första man gör på morgonen en lördag. Verkligen!
Känns som jag varit på en lång resa under natten, men jag minns inte ett smack. Eller, jag tror att det var en dröm på engelska. Det första jag tänkte på när jag vaknade var hur jag bör formulera mitt out-of-office-meddelande nästa vecka när jag ska iväg på utbildning. Verkligen en bra grej att fundera över det första man gör på morgonen en lördag. Verkligen!
Lägenheten
Tänkte vara snäll och lägga in bilder här, men som sagt, V har också varit inne på det tidigare. Det tar för lång tid. Testar fejjan istället.
Det är min fredagsdepression
Jag vill helt enkelt inte dela med mig av den.
Jag skulle nog vilja ha den där ormgropen idag helst så att jag glömde bort min olycklighet.
Jag skulle nog vilja ha den där ormgropen idag helst så att jag glömde bort min olycklighet.
Fru klack åt och drack
Igår unnade jag mig nagellack. Jag är ingen nagellacksmänniska, men igår köpte jag små reseförpackninga med toalettartiklar inför England nästa vecka och kände mig så slösig och onödig att jag var tvungen att unna mig något. Svart nagellack blev det. Funderar på att låta mina söner, Holger och Gusten, ärva det när de blir lite äldre. jag tycker att det är så gulligt med småkillar som har nagellack.
Utmaningen
Eftersom jag blivit utmanad av Sara.
Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet på inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.
- Jag är född med för korta hälsenor. Opererades en massa när jag var pytteliten och sista gången när jag gick i ettan på lågstadiet. Har inte behövt lida så mycket av det, har kunnat göra allt som alla andra gör förutom att åka skridskor. Jag kan, men det gör fasansfullt ont. Efter en helg i Östersund som bestod av alkohol, snowboard, dans och gott sällskap så blev det nåt kajko med fötterna och sen dess har de inte varit sig själva. Jag som tidigare kunnat vara ute och springa kunde inte längre det eftersom det gjorde så ont. Var till en läkare i Östersund som sa att det berodde på att jag inte stretchar mina fötter tillräckligt. Började med det och efter en vecka hade jag så ont att jag inte kunde gå. Förlorade tron på sjukvården och höll mig därifrån tills för ett år sedan. Hade pratat med mamma en hel del om hur jag skulle göra. Insett att jag börjar bli gammal och om jag inte gör något nu kanske det är försent. Träffade en läkare i Fruängen för ett år sedan som skickde mig vidare till en annan läkare och så nu äntligen ska jag till Karolinska och träffa någon annan läkare där. Men jag har inte några större förhoppningar på att det blir bra, det blir kanske rullstol.
- Jag försöker att hålla mig till lågkolhydratkost eftersom jag blir otroligt risig i kistan när jag äter kolhydrater. Svullnade tidigare upp efter varje måltid och gick alltid med stora tröjor för att dölja min gravid-mage. Har slarvat otroligt mycket på senaste tiden så idag har jag återfått min ballong-mage igen vilket inte alls känns bra. Skärpning!
- Första gången jag fick mens trodde jag att jag hade bajsat på mig.
- När jag låg med V första gången trodde jag att han var 20. Jag var då 25 och jag hade varit ut med Anna som jag ju trodde hade nåt på g med V, de hade liksom umgåtts lite för sig själva under hela kvällen och jag hade dansat med främlingar mest hela kvällen. V släpade av någon underlig anledning med oss hem till sig och jag trodde att de skulle ligga eller nåt, men så blev det inte, det var jag som fick ligga istället medan Anna sussade sött på madrassen bredvid.
- Jag hävdar att jag lider av mild autism eftersom jag blir fullkomligt panikslagen när jag ska göra nya saker och inte är väl förberedd. Värst är det att göra aktivteter med folk man inte känner riktigt bra. T.ex alldeles nyss skulle jag gå ner och gymma med Andreas här på jobbet. In i det sista försöker jag att komma på ursäkter för att slippa. Jag är inte rädd för att anstränga mig eller så. Jag är bara rädd att när jag kommer ner dit så vet jag inte hur jag ska bete mig, hur gör man när man går på gym? Någon måste lära mig innan man släpper in mig på ett sånt där ställe. Jag vill kunna allt innan jag ens testat helst så jag slipper vara så satans spattig. Men det är svårt att ta sig över den där spärren, när det väl är gjort är det ju inte några problem, men det är inget man gör på 20 minuters lunchträning. Dock är jag nog inte den mottagligaste eleven heller eftersom jag ju vill kunna allt innan. Säger alltid, jag vet!, trots att jag inte vet.
- När jag var yngre kunde jag inte bajsa med byxorna hängandes kring anklarna, jag brukade hänga dem på en krok på toan hemma. Helst klädde jag av mig alla kläder när jag skulle bajsa. Därför bajsade jag aldrig i skolan. Det var först när jag gick på Mittuniversitetet som jag lärde mig att bajsa i skolan. (Ja, och märk väl att det inte var på Mitthögskolan, utan det var nog först när det blev Mittuniversitetet som jag lärde mig det där.)
- Min drömkille alla kategorier är Jack Black. Samtidigt som jag tycker att han verkar lite läskig så älskar jag honom. Enda problemet är att han är brunögd, jag har svårt för brunögda män. Men nu talar vi om Jack Black, så det spelar egentligen ingen roll vilken färg han har på ögonen, han behöver inte ens ha några.
(Har jag gjort fel eftersom jag inte lyckades med att hålla mig kort?)
Jag utmanar, T, Tilde, Vivi, Vsson, Sara, Anna och Pia.
Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet på inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.
- Jag är född med för korta hälsenor. Opererades en massa när jag var pytteliten och sista gången när jag gick i ettan på lågstadiet. Har inte behövt lida så mycket av det, har kunnat göra allt som alla andra gör förutom att åka skridskor. Jag kan, men det gör fasansfullt ont. Efter en helg i Östersund som bestod av alkohol, snowboard, dans och gott sällskap så blev det nåt kajko med fötterna och sen dess har de inte varit sig själva. Jag som tidigare kunnat vara ute och springa kunde inte längre det eftersom det gjorde så ont. Var till en läkare i Östersund som sa att det berodde på att jag inte stretchar mina fötter tillräckligt. Började med det och efter en vecka hade jag så ont att jag inte kunde gå. Förlorade tron på sjukvården och höll mig därifrån tills för ett år sedan. Hade pratat med mamma en hel del om hur jag skulle göra. Insett att jag börjar bli gammal och om jag inte gör något nu kanske det är försent. Träffade en läkare i Fruängen för ett år sedan som skickde mig vidare till en annan läkare och så nu äntligen ska jag till Karolinska och träffa någon annan läkare där. Men jag har inte några större förhoppningar på att det blir bra, det blir kanske rullstol.
- Jag försöker att hålla mig till lågkolhydratkost eftersom jag blir otroligt risig i kistan när jag äter kolhydrater. Svullnade tidigare upp efter varje måltid och gick alltid med stora tröjor för att dölja min gravid-mage. Har slarvat otroligt mycket på senaste tiden så idag har jag återfått min ballong-mage igen vilket inte alls känns bra. Skärpning!
- Första gången jag fick mens trodde jag att jag hade bajsat på mig.
- När jag låg med V första gången trodde jag att han var 20. Jag var då 25 och jag hade varit ut med Anna som jag ju trodde hade nåt på g med V, de hade liksom umgåtts lite för sig själva under hela kvällen och jag hade dansat med främlingar mest hela kvällen. V släpade av någon underlig anledning med oss hem till sig och jag trodde att de skulle ligga eller nåt, men så blev det inte, det var jag som fick ligga istället medan Anna sussade sött på madrassen bredvid.
- Jag hävdar att jag lider av mild autism eftersom jag blir fullkomligt panikslagen när jag ska göra nya saker och inte är väl förberedd. Värst är det att göra aktivteter med folk man inte känner riktigt bra. T.ex alldeles nyss skulle jag gå ner och gymma med Andreas här på jobbet. In i det sista försöker jag att komma på ursäkter för att slippa. Jag är inte rädd för att anstränga mig eller så. Jag är bara rädd att när jag kommer ner dit så vet jag inte hur jag ska bete mig, hur gör man när man går på gym? Någon måste lära mig innan man släpper in mig på ett sånt där ställe. Jag vill kunna allt innan jag ens testat helst så jag slipper vara så satans spattig. Men det är svårt att ta sig över den där spärren, när det väl är gjort är det ju inte några problem, men det är inget man gör på 20 minuters lunchträning. Dock är jag nog inte den mottagligaste eleven heller eftersom jag ju vill kunna allt innan. Säger alltid, jag vet!, trots att jag inte vet.
- När jag var yngre kunde jag inte bajsa med byxorna hängandes kring anklarna, jag brukade hänga dem på en krok på toan hemma. Helst klädde jag av mig alla kläder när jag skulle bajsa. Därför bajsade jag aldrig i skolan. Det var först när jag gick på Mittuniversitetet som jag lärde mig att bajsa i skolan. (Ja, och märk väl att det inte var på Mitthögskolan, utan det var nog först när det blev Mittuniversitetet som jag lärde mig det där.)
- Min drömkille alla kategorier är Jack Black. Samtidigt som jag tycker att han verkar lite läskig så älskar jag honom. Enda problemet är att han är brunögd, jag har svårt för brunögda män. Men nu talar vi om Jack Black, så det spelar egentligen ingen roll vilken färg han har på ögonen, han behöver inte ens ha några.
(Har jag gjort fel eftersom jag inte lyckades med att hålla mig kort?)
Jag utmanar, T, Tilde, Vivi, Vsson, Sara, Anna och Pia.
Ortopedi
På måndag har jag fått tid på Karolinska i Huddinge för att kolla mina fötter. Det tog bara lite mer än ett år att få komma dit. Vårdköer alltså. Nu ska jag gå i högklackat hela helgen så att jag har helvetiskt ont i fötterna på måndag och kan berätta precis var det gör ont, annars kommer det som vanligt att inte göra det minsta ont när jag väl ska förklara för läkarna. Dumma jävlans fötter! Här försöker jag hjälpa er med att bli normala så att ni kan ut och springa, men ni bara motarbetar mig. Kan det vara så att ni inte vill ut och springa med mig. Era lata jävlar! Passa er jävligt noga så att jag inte byter bort er.
Gift mig!
Idag finner jag mig själv stirrandes på ringar på fingret. Är det det som skiljer ett barn från en vuxen? Förmiddagsmötet bestod enbart av ringbärare och mig. Det lilla barnet utan ring.
Gift bort mig med nån så att jag får bära bling bling och bli vuxen! Om det nu är det jag vill.
Drar snart vidare till Sjöstan, så räkna inte med att få höra något mer från mig idag.
Gift bort mig med nån så att jag får bära bling bling och bli vuxen! Om det nu är det jag vill.
Drar snart vidare till Sjöstan, så räkna inte med att få höra något mer från mig idag.
jävlans skit REKLAM!
Jag får ingenting för det här, men jag gör det ändå för att förpesta er tillvaro med meningslöshet ännu en gång.
M, du måste inse att jag inte har så många läsare. Det är ett snitt på strax under 30 personer som varje dag läser den här bloggen, det är ynkligt. Det hade varit bättre reklamp att tejpa affischer i provhytterna på NK istället.
Men hursomhelst så vill M att jag gör reklam för den här visningen som Beckmans har på Gallerian imorgon. M ska dit så ni kan ju tjuvkika på henne och så ska väl Blajkel dit eftersom hans donna går i den klassen och honom vill väl alla se. Söt-Alma går ju i den där klassen också, henne vill jag äta upp.
Se så! Klicka nu på bilden nedan så blir alla mycket lyckligare.
Ers höghet själv kan tyvärr inte medverka eftersom hon har andra goda gärningar att utföra. Todilo!
Fredag?
Skulle nästan kunna tro att det är fredag idag. Det är en sån där bra dag.
Kan det bero på att jag har slips och därför tar alla mig på allvar, eller tror de att jag är en clown och behöver därför inte ta mig på allvar utan kan slappna av i mitt sällskap?
Mina skavsår tejpades i morse, men jag känner nu att min högra häl ömmar ändå. Fasiken alltså att man ska få skavsår när man äntligen hittar ett par nicea pjucks. (Jag skriver nicea istället för justa/schyssta, eftersom jag inte kan stava till det, det här med bloggandet har gjort mig jävligt osäker på min inbyggda stavningskontroll som ni kanske märker.)
Men sen var det detta med kalasbyxor. Varför halkar de ner hela tiden? Och jag som inte kan bete mig går såklart och drar upp dem i korridoren när jag tror att ingen ser, men det är klart att någon kommer att få se det eftersom jag är så icke-diskret. Och mascara, för första gången på en månad drar jag på mig mascara på morgonen, något jag blir påmind om först vid lunch då jag ska slå den obligatoriska kissa-innan-maten drillen. Jag är såklart svart runt hela ögonen eftersom jag glömt bort att jag försöker att vara fin och gnuggar mig hej-vilt i ögonen som vanligt. Jag kan inte minnas att jag gjort det, men tydligen gör jag det eftersom jag ser ut som en panda. Eller så är det mascaran som är gammal.
Markus, den märkliga mannen på vår avdelning började prata smink med mig idag på lunchen. Varför? Ser jag ut som någon som är intresserad. Ja just det, jag har ju pattar och mus. Pattar och mus = smink. Andreas och jag undrar vem Markus fru är, vem har mutat henne att gifta sig med Markus? Hur mycket fick hon?
Nu började jag tänka på helt andra saker, det här: "Döda mig med kuken!" uttalas på finlandssvenska.
Morran, har inte Robban nån blogg? Det hade varit så fint.
Kan det bero på att jag har slips och därför tar alla mig på allvar, eller tror de att jag är en clown och behöver därför inte ta mig på allvar utan kan slappna av i mitt sällskap?
Mina skavsår tejpades i morse, men jag känner nu att min högra häl ömmar ändå. Fasiken alltså att man ska få skavsår när man äntligen hittar ett par nicea pjucks. (Jag skriver nicea istället för justa/schyssta, eftersom jag inte kan stava till det, det här med bloggandet har gjort mig jävligt osäker på min inbyggda stavningskontroll som ni kanske märker.)
Men sen var det detta med kalasbyxor. Varför halkar de ner hela tiden? Och jag som inte kan bete mig går såklart och drar upp dem i korridoren när jag tror att ingen ser, men det är klart att någon kommer att få se det eftersom jag är så icke-diskret. Och mascara, för första gången på en månad drar jag på mig mascara på morgonen, något jag blir påmind om först vid lunch då jag ska slå den obligatoriska kissa-innan-maten drillen. Jag är såklart svart runt hela ögonen eftersom jag glömt bort att jag försöker att vara fin och gnuggar mig hej-vilt i ögonen som vanligt. Jag kan inte minnas att jag gjort det, men tydligen gör jag det eftersom jag ser ut som en panda. Eller så är det mascaran som är gammal.
Markus, den märkliga mannen på vår avdelning började prata smink med mig idag på lunchen. Varför? Ser jag ut som någon som är intresserad. Ja just det, jag har ju pattar och mus. Pattar och mus = smink. Andreas och jag undrar vem Markus fru är, vem har mutat henne att gifta sig med Markus? Hur mycket fick hon?
Nu började jag tänka på helt andra saker, det här: "Döda mig med kuken!" uttalas på finlandssvenska.
Morran, har inte Robban nån blogg? Det hade varit så fint.
dravööööll
Längre än så kommer jag kanske inte idag.
Läs en annan blogg istället, ta nån av dessa: Onny (jag tycker om Onny mer än Donny), Josse, Blajkel eller Hamburgskan. De är fina, fina människor. Läs även kommentarerna, det är ibland där ni finner substansen.
Läs en annan blogg istället, ta nån av dessa: Onny (jag tycker om Onny mer än Donny), Josse, Blajkel eller Hamburgskan. De är fina, fina människor. Läs även kommentarerna, det är ibland där ni finner substansen.
Städdags!
Kan de inte ta och städa bort alla bloggar som inte används. Va?
Kan jag få tala med nån ansvarig här!?
Kan jag få tala med nån ansvarig här!?
Skavsår
Såklart har jag fått skavsår av de nya pjucken och nu regnar det och jag glömde helt att jag skulle ha impregnerat dem innan jag tog på mig dem i morse. Kommer jag att döda dem när jag går hem?
Skavsår får jag av min bh också, tror att det är tvättdags hemma eftersom jag var tvungen att ta en av de osköna bysthållarna i morse. Eller så kanske jag ska ta hem högen med kläder jag har här på jobbet så jag slipper tvätta.
Möte om en kvart och därefter tänker jag börja planera hemresan. Oj, vad dagen har gått fort och jisses vad oproduktiv jag har varit.
Skavsår får jag av min bh också, tror att det är tvättdags hemma eftersom jag var tvungen att ta en av de osköna bysthållarna i morse. Eller så kanske jag ska ta hem högen med kläder jag har här på jobbet så jag slipper tvätta.
Möte om en kvart och därefter tänker jag börja planera hemresan. Oj, vad dagen har gått fort och jisses vad oproduktiv jag har varit.
TIFO
Jag hänger på Globaltifo nu för tiden. Synd att de ska lägga ner det forumet nu när jag äntligen har hittat ett forum jag tycker är skoj. Men skoj är kanske inte det rätta ordet, det tilltalar mig på något sätt bara, jag har inte så många andra forum att hänga på. Flashback fungerar ju inte här på jobbet, så det blir inget med det. Jag skapade ju mitt eget forum, men det blev inte så välbesökt som jag önskade.
När Globaltifo har lagts ner får jag enbart hålla mig till detta forum. Bloggosfären, ett enda stort och spretigt forum.
När Globaltifo har lagts ner får jag enbart hålla mig till detta forum. Bloggosfären, ett enda stort och spretigt forum.
Ny bloggadress, tack!
Eftersom jag tydligen ska byta till blogspot inom kort så måste vi hitta på en bloggadress. en-dum-en, kanske? Vinnaren får en sovande giraff alternativt en limmad tiara, alternativt ett fotoalbum på mina gamla pojkvänner. Kom igen nu då!
Robotmannen
Hur tar jag reda på om Vivi i själva verket är en robot? En robot med dåligt minne dessutom.
Tröst vid ett bröst
Jaha, det är alltså en sån dag idag. Buhu!
Tur att man har sina bloggpolare att umgås med. Datorn får stå på hela långa dagen idag. Prisa Herren för herr Dell en dag som denna.
Pris förresten, skulle det kunna vara något en dag som denna?
Stavningskontroll
Svårt ord: Döma eller dömma?
Kan någon förklara detta för mig? Och eftersom min man är domare känns det extra viktigt att det blir rätt. Och om det nu stavas med ett m, varför gör det det? Det känns ju helt fel. Någon?
Kan någon förklara detta för mig? Och eftersom min man är domare känns det extra viktigt att det blir rätt. Och om det nu stavas med ett m, varför gör det det? Det känns ju helt fel. Någon?
Bortamatch
Idag ska V på bortamatch. Varje gång han säger att han ska på bortamatch så rycker jag till och undrar varför han inte kan stanna hemma och ligga med mig istället. Tycker att han kan vara lite mer diskret när han ska på bortamatch, men närå, han skryter om det flera veckor i förväg. För han ska ju på bortamatch och inte bortamatch. Men jag reagerar ändå på samma sätt varje gång han uttalar det.
Farsdag
Jag skickar ett mms till min far där jag tagit en bild på mitt nattduksbord och önskar honom en fin dag och berättar att hans bild står bredvid min säng eftersom han är min stora idol.
"Tack min pärla!" svarar far då. Jag blir glad men lite chockad och undrar vem som har sagt åt honom att skriva så. Det är ju inte hans egna ord, han har snott dem från någonstans. Jag är inte van vid att han skriver snälla saker, man gör inte sånt i vår familj, man är bister och arbetar och gnäller lite och så är man spydig och girig. Tror att famlijen T håller på att bli en bra familj till slut. Idag ska jag vara en pärla och gräva i fler brev och gråta floder.
"Tack min pärla!" svarar far då. Jag blir glad men lite chockad och undrar vem som har sagt åt honom att skriva så. Det är ju inte hans egna ord, han har snott dem från någonstans. Jag är inte van vid att han skriver snälla saker, man gör inte sånt i vår familj, man är bister och arbetar och gnäller lite och så är man spydig och girig. Tror att famlijen T håller på att bli en bra familj till slut. Idag ska jag vara en pärla och gräva i fler brev och gråta floder.
Klagomål
Nu är det bara att vänta på en kommentar från Blajkel om att det där var ett alldeles för långt inlägg och att han får ont i huvdet. Men jag skriver inte för din skull! Jag skriver enbart för mig själv! Det gör väl alla som bloggar, eller?
Hatbrev
Igår kändes det som att vi kom iordning i lägenheten, känns lite overkligt nästan att det kan gå så fort från att man hatar allt bara för att det ser för jävligt ut till det att det blir så fint att man inte riktigt förstår att det är här man bor.
Jag har dock sparat en massa kartonger som jag måste gå igenom. Började lite smått igår kväl efter att V's mor och bror blivit ivägkörda till nåt hotell i Gamla stan. Överst i en av kartongerna låg ett brev från min gamla pojkvän. Han den där som alltid kommer att vara den stora kärleken. Har svårt att tro att någon kommer att kunna ta den platsen. Det där brevet var ett hatbrev skrivet på mitt brevpapper. Herrn hade i ilska snott ett supergulligt brevpapper av mig och kryssat över de gulliga små figurerna på det för att vara elak, det kan jag garva åt. Han visste precis hur mycket jag älskade det där brevpapperet. Jag citerar:
"Du anser dig vara så intelligent och djup. Alla andra är så jävla ytliga och äckliga. Du vet inte ett skit. Allt du skriver är oftast bara tomma ord om pojkar och "tyck synd om mig". Faan L ta dig i kragen! Du ska veta att jag skäms över dig. Din sociala förmåga är nästan noll. Jag står inte ut med det. Jag skäms varje gång du är med mig och mina vänner, du är spydig och girig. Du kan sitta och småle när du tänker på dina pengar eller när du fått dina chips. Har du någonsin hört talas om generositet. Man måste vara generös och bjuda på sig själv. Du ska inte tro att du är någon förens du är någon. Väx upp och hitta dig själv eller vice versa."
Därefter följer några rader som jag aldrig reflekterat över de andra gångerna jag stött på det här brevet:
"Är det nåt som stör mig just nu så är det min psykiska hälsa. Jag mår riktigt dåligt. Jag vill inte träffa dig. Klumpen i bröstet bara växer. Jag vill inte vara med nån, det känns som jag har tappat bort mig själv på den långa vägen."
Det här brevet har funnits med i säkert sju år. Kan inte minnas att det tog slut efter det här brevet. Jag klängde mig säkert fast, men sen när jag försökte släppa taget var det han som klängde sig fast. Jag minns inte varför vi ens var tillsammans. Från början var det säkert kärlek, men sen då? Minns inte, minns inte att han mådde dåligt, minns bara att jag var elak. Jag längtade hela tiden efter bättre. Så som jag alltid har gjort: Missar jag den stora drömprinsen nu när jag befinner mig i det här förhållandet? Jag håller på att växa ifrån det där, ja, jag kan inte säga att jag är helt frisk, tanken slår mig ibland när jag är arg. Då funderar jag på om inte allt vore så mycket bättre om jag hade en kille som inte var intresserad av sport. Men sen undrar jag om det finns såna killar, och om de finns så måste det vara ganska påfrestande att ha en pojkvän som är som en själv. Jag tycker nog trots allt om att V är så sportintresserad som han är, då får jag ha mina klistermärken och brevpapper ifred, dessutom har jag aldrig hittat en karl som behandlar en disktrasa så väl. Tillbaka till brevet.
Jag har alltså sparat det i sju år och varje gång jag plockat upp det har jag gråtit över att jag är en så hemsk människa. Igår knölade jag ihop det och slängde det, V manade mig att göra det, han anser inte att jag är en exakt så hemsk människa som det stod i brevet. Jag är spydig säger han, men han vet att det är sån jag är bara. Usch, jag vill väl inte vara spydig heller. Måste sluta upp med det. Men jag väljer här att dementera brevet och försvara mig, det kanske var sådan jag var en gång i tiden, men jag vill inte vara det längre. Och om någon tycker att jag är en hemsk människa så får ni säga det så att jag kan bättra mig.
"Du anser dig vara så intelligent och djup. Alla andra är så jävla ytliga och äckliga. - Jag har aldrig ansett mig själv vara intelligent, eller har jag det? Ja, jag kanske har det, men jag har aldrig varit intelligent. Jag är ju en vanlig medelmåtta. Alltid. Jag minns inte hur det var när jag var nitton, hur jag tänkte eller vad jag kände, jag var ett barn fortfarande. Jag var absolut inte mogen att tänka på någon annan än mig själv. Jag var bara vilsen. Idag vet jag att jag är hyfsat bra och jag dömer ingen.
"Allt du skriver är oftast bara tomma ord om pojkar och "tyck synd om mig". - Det var det enda jag brydde mig om i min tonår.
Faan L ta dig i kragen! - Tror inte att jag fortfarande vet hur man tar sig i kragen.
Du ska veta att jag skäms över dig. Din sociala förmåga är nästan noll. Jag står inte ut med det. - Min sociala förmåga är fortfarande noll. Det är vad jag hävdar, men om man stoppar in mig i ett socialt sammanhang ska ni se att jag ändå lyckas hyfsat bra. Får fråga någon annan om det där, jag vill själv hävda att jag trots att jag ibland är panikslagen inför vissa saker så brukar det ordna sig.
Jag skäms varje gång du är med mig och mina vänner, du är spydig och girig. - Ja, spydig är jag mot dem jag bryr mig mest om. Tror att det är så man är i min familj, min syster är likadan. Det är så vi kommunicerar. Jag ska tänka på det, jag lovar. Måste på något sätt tänka bort det där. Girig också, nej, det kan jag inte påstå. Jag har varit, jag vet, men nu skulle jag kunna ge bort min käraste ägodel.
Du kan sitta och småle när du tänker på dina pengar eller när du fått dina chips. Har du någonsin hört talas om generositet. Man måste vara generös och bjuda på sig själv. Du ska inte tro att du är någon förens du är någon. Väx upp och hitta dig själv eller vice versa." - Mina pengar, var jag verkligen sån? Inte nu längre väl? Näää.. Det där med chipsen är en lustig historia, det var verkligen det bästa jag visste, jag skulle kunna döda över chips. Bjuda på mig själv, jamen, det kan jag väl? Annars skulle jag väl inte ha den här bloggen.
Nu slänger jag brevet och lovar att bli en ängel.
MOhahahaha!
Jag har dock sparat en massa kartonger som jag måste gå igenom. Började lite smått igår kväl efter att V's mor och bror blivit ivägkörda till nåt hotell i Gamla stan. Överst i en av kartongerna låg ett brev från min gamla pojkvän. Han den där som alltid kommer att vara den stora kärleken. Har svårt att tro att någon kommer att kunna ta den platsen. Det där brevet var ett hatbrev skrivet på mitt brevpapper. Herrn hade i ilska snott ett supergulligt brevpapper av mig och kryssat över de gulliga små figurerna på det för att vara elak, det kan jag garva åt. Han visste precis hur mycket jag älskade det där brevpapperet. Jag citerar:
"Du anser dig vara så intelligent och djup. Alla andra är så jävla ytliga och äckliga. Du vet inte ett skit. Allt du skriver är oftast bara tomma ord om pojkar och "tyck synd om mig". Faan L ta dig i kragen! Du ska veta att jag skäms över dig. Din sociala förmåga är nästan noll. Jag står inte ut med det. Jag skäms varje gång du är med mig och mina vänner, du är spydig och girig. Du kan sitta och småle när du tänker på dina pengar eller när du fått dina chips. Har du någonsin hört talas om generositet. Man måste vara generös och bjuda på sig själv. Du ska inte tro att du är någon förens du är någon. Väx upp och hitta dig själv eller vice versa."
Därefter följer några rader som jag aldrig reflekterat över de andra gångerna jag stött på det här brevet:
"Är det nåt som stör mig just nu så är det min psykiska hälsa. Jag mår riktigt dåligt. Jag vill inte träffa dig. Klumpen i bröstet bara växer. Jag vill inte vara med nån, det känns som jag har tappat bort mig själv på den långa vägen."
Det här brevet har funnits med i säkert sju år. Kan inte minnas att det tog slut efter det här brevet. Jag klängde mig säkert fast, men sen när jag försökte släppa taget var det han som klängde sig fast. Jag minns inte varför vi ens var tillsammans. Från början var det säkert kärlek, men sen då? Minns inte, minns inte att han mådde dåligt, minns bara att jag var elak. Jag längtade hela tiden efter bättre. Så som jag alltid har gjort: Missar jag den stora drömprinsen nu när jag befinner mig i det här förhållandet? Jag håller på att växa ifrån det där, ja, jag kan inte säga att jag är helt frisk, tanken slår mig ibland när jag är arg. Då funderar jag på om inte allt vore så mycket bättre om jag hade en kille som inte var intresserad av sport. Men sen undrar jag om det finns såna killar, och om de finns så måste det vara ganska påfrestande att ha en pojkvän som är som en själv. Jag tycker nog trots allt om att V är så sportintresserad som han är, då får jag ha mina klistermärken och brevpapper ifred, dessutom har jag aldrig hittat en karl som behandlar en disktrasa så väl. Tillbaka till brevet.
Jag har alltså sparat det i sju år och varje gång jag plockat upp det har jag gråtit över att jag är en så hemsk människa. Igår knölade jag ihop det och slängde det, V manade mig att göra det, han anser inte att jag är en exakt så hemsk människa som det stod i brevet. Jag är spydig säger han, men han vet att det är sån jag är bara. Usch, jag vill väl inte vara spydig heller. Måste sluta upp med det. Men jag väljer här att dementera brevet och försvara mig, det kanske var sådan jag var en gång i tiden, men jag vill inte vara det längre. Och om någon tycker att jag är en hemsk människa så får ni säga det så att jag kan bättra mig.
"Du anser dig vara så intelligent och djup. Alla andra är så jävla ytliga och äckliga. - Jag har aldrig ansett mig själv vara intelligent, eller har jag det? Ja, jag kanske har det, men jag har aldrig varit intelligent. Jag är ju en vanlig medelmåtta. Alltid. Jag minns inte hur det var när jag var nitton, hur jag tänkte eller vad jag kände, jag var ett barn fortfarande. Jag var absolut inte mogen att tänka på någon annan än mig själv. Jag var bara vilsen. Idag vet jag att jag är hyfsat bra och jag dömer ingen.
"Allt du skriver är oftast bara tomma ord om pojkar och "tyck synd om mig". - Det var det enda jag brydde mig om i min tonår.
Faan L ta dig i kragen! - Tror inte att jag fortfarande vet hur man tar sig i kragen.
Du ska veta att jag skäms över dig. Din sociala förmåga är nästan noll. Jag står inte ut med det. - Min sociala förmåga är fortfarande noll. Det är vad jag hävdar, men om man stoppar in mig i ett socialt sammanhang ska ni se att jag ändå lyckas hyfsat bra. Får fråga någon annan om det där, jag vill själv hävda att jag trots att jag ibland är panikslagen inför vissa saker så brukar det ordna sig.
Jag skäms varje gång du är med mig och mina vänner, du är spydig och girig. - Ja, spydig är jag mot dem jag bryr mig mest om. Tror att det är så man är i min familj, min syster är likadan. Det är så vi kommunicerar. Jag ska tänka på det, jag lovar. Måste på något sätt tänka bort det där. Girig också, nej, det kan jag inte påstå. Jag har varit, jag vet, men nu skulle jag kunna ge bort min käraste ägodel.
Du kan sitta och småle när du tänker på dina pengar eller när du fått dina chips. Har du någonsin hört talas om generositet. Man måste vara generös och bjuda på sig själv. Du ska inte tro att du är någon förens du är någon. Väx upp och hitta dig själv eller vice versa." - Mina pengar, var jag verkligen sån? Inte nu längre väl? Näää.. Det där med chipsen är en lustig historia, det var verkligen det bästa jag visste, jag skulle kunna döda över chips. Bjuda på mig själv, jamen, det kan jag väl? Annars skulle jag väl inte ha den här bloggen.
Nu slänger jag brevet och lovar att bli en ängel.
MOhahahaha!
Nu kommer pizzan!
Hinner inte så långt, men jag hittade både kappa och stövlar igår. Jippie!
Tårar av lycka
Fredagar alltså, de allra bästa dagarna. Varför måste fredagar vara såhär fina, vill ju aldrig att de ska ta slut. Ensamheten blir ju än värre efter en sån här fredag. Funderar på om jag ska unna mig att ta en sväng på stan efter jobbet.
Vet att jag nyss proklamerade om att tjuvar skulle få komma hem till mig och tjyva och att jag därför kanske inte borde införskaffa så mycket nytt, men men, jag skulle faktiskt behöva ett par damiga stövlar och en damig kappa. Jag ska ju till England snart och det är med jobbet och jag inbillar mig att jag inte kan gå i jympadojjor svettiga bomulls tröjor där. Några förslag?
Vet att jag nyss proklamerade om att tjuvar skulle få komma hem till mig och tjyva och att jag därför kanske inte borde införskaffa så mycket nytt, men men, jag skulle faktiskt behöva ett par damiga stövlar och en damig kappa. Jag ska ju till England snart och det är med jobbet och jag inbillar mig att jag inte kan gå i jympadojjor svettiga bomulls tröjor där. Några förslag?
When you need a friend
Tjoho!
Det är fredag idag! Igår var jag ensam och deppig, det är jag även idag, men jag kämpar på ändå. Det är så jag gör.
Det bästa med gårdagen var promenaden med den lilla prinsessan trots att jag frös om knäna.
Men idag är det som sagt fredag och jag peppar mig själv för ikväll ska jag banne mig sortera väskor och skruvar och lägga mattor på plats. I värsta fall får jag dricka vodka under tiden och gråta tills gråten förvandlas till skratt.
Varför jag gör såhär? Jo, för att såna är reglerna. Man kan inte roa sig förrän man är klar med allt det tråkiga.
Ånej, nu dog jag igen. Jag kanske aldrig kommer hem igen.
Det är fredag idag! Igår var jag ensam och deppig, det är jag även idag, men jag kämpar på ändå. Det är så jag gör.
Det bästa med gårdagen var promenaden med den lilla prinsessan trots att jag frös om knäna.
Men idag är det som sagt fredag och jag peppar mig själv för ikväll ska jag banne mig sortera väskor och skruvar och lägga mattor på plats. I värsta fall får jag dricka vodka under tiden och gråta tills gråten förvandlas till skratt.
Varför jag gör såhär? Jo, för att såna är reglerna. Man kan inte roa sig förrän man är klar med allt det tråkiga.
Ånej, nu dog jag igen. Jag kanske aldrig kommer hem igen.
Tjyv!
Hej och välkommen hem till mig och sno! Do it!
Ta gärna vad som helst som ligger på köksbordet, det är mest verktyg och skruvar och annat skräp jag samlat på mig genom åren som skulle kunna vara bra att ha. Det är jävligt mycket som har varit bra att ha.
I vardagsrummet mitt på golvet finner ni även en hög med väskor som ni gärna får tjuva.
Har fått lite idéer på julklappar. Är det någon som har varit snäll i år? Önskelista mottages här nedanför.
Ta gärna vad som helst som ligger på köksbordet, det är mest verktyg och skruvar och annat skräp jag samlat på mig genom åren som skulle kunna vara bra att ha. Det är jävligt mycket som har varit bra att ha.
I vardagsrummet mitt på golvet finner ni även en hög med väskor som ni gärna får tjuva.
Har fått lite idéer på julklappar. Är det någon som har varit snäll i år? Önskelista mottages här nedanför.
Vem försöker jag lura?
Jag ska sluta ljuga.
Jag är piss-sur och ni vet det.
Jag är piss-sur och ni vet det.
FYI
Det tog en timme och 20 minuter att cykla hem igår. Hittade headset till min jobbmobil så jag kunde lyssna på MNK. Någon hade flyttat på min cykel nere i garaget, kan det vara för att de städat där nere måntro. I skogen vid Överjärva höll jag på att cykla i diket av skräck. Det var becksvart och dimma i skogen och inte har de behagat sätta upp några gatlysen just där. Jag blir inbillningssjuk i mörkret och trodde att det stod någon bredvid stigen, men det gjorde det inte. Cykellysena hade tatt slut på batteri, men jag hade åtminstone pannlampa. Väl inne i stan börjar dödscyklingen, påminner mig själv hela tiden om att jag inte har hjälm och att om någon skulle komma körandes in i mig så är jag mos. Först Torsgatan, men den är ganska bred. Mystiskt blir det vid Fridhemsplan, där vet man inte var man ska ta vägen riktigt, blir alltid fel för mig. Västerbron var ganska lugn igår, det blåste ju inget. Dimma och blåst går ju inte ihop som bekant. Ni förstår det där, jag behöver inte förklara. Vid Hornstull var jag arg för en snabb snubbe på cykel parkerade bredvid knappen vid trafiklysena och tryckte inte. Det stod folk på andra sidan också, men de tryckte inte heller. Vad är det för fel på folk? Varför trycker man inte på knapparna? Det går fortare om man trycker på knapparna. Tro mig! Hornsgatan är inte så kul att cykla heller, visserligen går cykelbanan på gatan vissa sträckor, men det är helt enkelt ingen kul gata och dessutom går det uppför och jag tänker bara på avgaser. Sedan in på Ringvägen och där ligger Zinken vacker och upplyst. Jäj! Is! Match imorgon. Tänk om man fick gå. Bandy är ju inte det bästa jag vet, men det funkar. Jag gillar is och snö. V ska såklart gå, det är en självklarhet. (Ni märker inte hur bitterheten tränger ur mitt skal, va?) Själv ska jag vara hemma och packa upp för V's mor kommer på besök på lördag. Cyklingen fortsatte över gångbron mellan Södersjukhuset och Årstaberg. Magiskt upplyst i dimman och ett tåg satt fast på bron, ett X2000 bromsade in, men jag såg inte vad som hände för dimman var för tjock. Trots allt en trevlig cykeltur, men denna vecka känner jag inte riktigt att jag har tid, kanske inte nästa vecka heller, men veckan därpå.. Nej, då ska ju jag till England. Jaja.. Sen! När ljuset kommer åter ska jag cykla. Då ska jag unna mig en hjälm och batterier till mina cykellysen också.
Normalitet
Börjar kännas som att allt återgått till den normala tristessen. Åtminstone här på jobbet. Förutom att det är hiskeligt mörkt ute och jag har tänkt att jag ska cykla hem. Har inte fått med mig något headset heller så jag kan inte lyssna på radio under min långa mörka cykelfärd.
Har kommit ikapp något på bloggkoll, 104 inlägg kvar. Det är ju en dag imorgon också.
Har kommit ikapp något på bloggkoll, 104 inlägg kvar. Det är ju en dag imorgon också.
Förstoring
Världens godaste matlåda idag igen!
Och sen fick jag lust att förstora brösten, eller fick jag det? Blir jag lyckligare då?
Det är som så att jag idag ska hem till min röra igen. Det tar tid att plocka iordning. V är tyvärr inte till så stor hjälp, han diskar mest och bläddrar sakta i gamla sport-tidningar. Jag sliter mitt hår och blir så trött, så trött. Förfasas över hur smutsigt allting blir när det ligger i flyttkartonger och undrar om det någonsin kommer att bli rent.
Och sen fick jag lust att förstora brösten, eller fick jag det? Blir jag lyckligare då?
Det är som så att jag idag ska hem till min röra igen. Det tar tid att plocka iordning. V är tyvärr inte till så stor hjälp, han diskar mest och bläddrar sakta i gamla sport-tidningar. Jag sliter mitt hår och blir så trött, så trött. Förfasas över hur smutsigt allting blir när det ligger i flyttkartonger och undrar om det någonsin kommer att bli rent.
Bra vibrationer
Lyckades bättre med pendeln i morse, men vad är det här med att vakna alldeles för tidigt varje morgon?
Håller på att besluta mig för att inte cykla till jobbet. Ja, alltså, det kan ju vara bra och så, men då blir man svettig och det gillar jag inte, eller så fryser jag om kinderna och näsan, och det gillar jag inte heller. Då kan jag ta den där pendeln som är lite instabil, men då får jag åtminstone läsa. Ska bara cykla hem cykeln härifrån. Kanske idag eller kanske en annan dag.
Lamporna på mitt rum trummar tyst och envetet, det kan även vara tinitus. Nej, det är lamporna och elementet började helt plötsligt. Va? Små små skakningar, som att någon någonstans borrar i marken långt bort och vibrationerna samlas alla på mitt rum och bildar små små trumsolon. Det är inte inbillning, ibland känner jag vibrationerna i golvet. Håller huset på att falla samman?
Städade mitt klädskåp här på jobbet. Det innehåller: sju överdelar, ett par byxor, två par trosor, tre bh:ar, två sjalar, två par skor, fem par strumpor. Jag skulle med andra ord kunna gå naken till jobbet för att sedan klä på mig här. Om jag ville det förstås.
Håller på att besluta mig för att inte cykla till jobbet. Ja, alltså, det kan ju vara bra och så, men då blir man svettig och det gillar jag inte, eller så fryser jag om kinderna och näsan, och det gillar jag inte heller. Då kan jag ta den där pendeln som är lite instabil, men då får jag åtminstone läsa. Ska bara cykla hem cykeln härifrån. Kanske idag eller kanske en annan dag.
Lamporna på mitt rum trummar tyst och envetet, det kan även vara tinitus. Nej, det är lamporna och elementet började helt plötsligt. Va? Små små skakningar, som att någon någonstans borrar i marken långt bort och vibrationerna samlas alla på mitt rum och bildar små små trumsolon. Det är inte inbillning, ibland känner jag vibrationerna i golvet. Håller huset på att falla samman?
Städade mitt klädskåp här på jobbet. Det innehåller: sju överdelar, ett par byxor, två par trosor, tre bh:ar, två sjalar, två par skor, fem par strumpor. Jag skulle med andra ord kunna gå naken till jobbet för att sedan klä på mig här. Om jag ville det förstås.
Jag bjöd på film istället och en länk.
Pony Tale from Actionhorse Films on Vimeo.
Här är en blogg jag läser för jag gillar ju snowboardkillar.
Bränd
Var på sös i morse och spretade med benen mot taket och undrade varför jag gör det där. Låter mig grävas i.
Jobbar hårt, därav min tystnad. Jobbar hårt så att jag kan sluta tidigare och åka hem och plocka iordning i lägenheten så att jag sedan kan återgå till mitt vanliga liv. Det är bara att komma förbi lägenheten. Men just nu kan jag inte bjuda på så mycket mer skoj än radio och glömda minnen.
Morotssoppa till lunch som brände min tunga. Aldrig när jag äter matsalens mat tycker jag att det är gott. Mina matlådor är så mycket bättre.
Ser fram emot Morrans metabloggande.
Feber?
I morse råkade jag ut för det välkända pendeltågshelvetet. Det tog inte mindre än en och en halv timme att komma till jobbet. Ja, jag ska cykla istället så länge jag pallar, det är inte värt det.
Det enda som var bra med det hela var att jag ju hann läsa mer idag än vad jag sammanlagt har gjort den senaste månaden.
Ska dra på Ikea även idag, mina galgar är slut, vet inte vad jag ska göra med alla kläder om jag inte har galgar.
Känner mig varm och skum och undrar om det är sjukdom på g i min kropp.
Det enda som var bra med det hela var att jag ju hann läsa mer idag än vad jag sammanlagt har gjort den senaste månaden.
Ska dra på Ikea även idag, mina galgar är slut, vet inte vad jag ska göra med alla kläder om jag inte har galgar.
Känner mig varm och skum och undrar om det är sjukdom på g i min kropp.
Efterbliven!
1. Jag tänker dö i den här lägenheten, alternativt hoppas att huset brinner ner, jag vägrar flytta alla saker härifrån.
2. Jag ska aldrig köpa några kläder mer i hela mitt liv. Jag har så mycket kläder, varför har jag så mycket kläder?
3. Jag har 269 olästa inlägg på min bloggkoll, jag kommer aldrig komma ikapp. Förlåt mig för att jag kommer att vara efter resten av livet. Jag vet att ni gillar det!
2. Jag ska aldrig köpa några kläder mer i hela mitt liv. Jag har så mycket kläder, varför har jag så mycket kläder?
3. Jag har 269 olästa inlägg på min bloggkoll, jag kommer aldrig komma ikapp. Förlåt mig för att jag kommer att vara efter resten av livet. Jag vet att ni gillar det!