endumen

Nu är jag arg! Ja, jag är skitarg, för den där snorungen har köpt en bandyportfölj, men vågar inte erkänna det. Jag la en kommentar om det i hennes blogg under gårdagen, men den har inte hon publicerat, där finns istället bara en massa löjliga kommentarer om att den är fin och allt är bra och tjofaderittan. Hon har totalt ratat min humoristiska kommentar om att vi skulle ses på Zinken i vinter.



Ok, jag borde kanske inte bli upprörd eftersom ungen tydligen inte vet sitt eget bästa och jag borde faktiskt veta bättre än att bli upprörd, jag är faktiskt nästan 10 år äldre än den där bruden. Men jag hade ju hoppats på att hon skulle låta bandyn hamna i rampljuset en liten stund. Men icke! Ja, och nu kanske ni undrar varför jag bryr mig om bandy. Men det är ju som så att V råkar tillhöra en utav Sveriges bandytokigaste familjer.

Ni kanske har missat den uppmärksammade studien om lågkolhydratkost som presenterades i veckan, men eftersom jag är en aktiv läsare på kostdoktorn.se kom det som ett glädjande besked och jag är kanske inte helt dum som läser på den sidan. Min förhoppning är att bli en smula piggare om jag lyckas hålla mig till den dära dieten, vilket för mig egentligen inte är en diet. Jag gillar ju inte pasta, ris eller potatis, har länge ansett det vara utfyllnad. Nu kan jag med gott samvete ät asås igen som ju egentligen är det bästa. Problemet är att hålla sig borta från bröd. Just nu längtar jag tillbaka till mitt vanliga jobb pga just det där mörka fina brödet med solrosfrön på som är varje dags höjdpunkt när man landat på jobbet innan man börjar med sitt arbete. Men jag kanske kan unna mig den där mackan om jag håller mig borta från överkokt pasta i matlådan.

Försöker just nu att piggna till en smula så att jag kan gå till Karlberg och träffa Anna för picknick och så småningom en smula dans. Måste vara hemma när kvällen fortfarande är ung eftersom jag vill vara pigg imorgon och ta tillvara på min lediga söndag också. Idag har jag inte lyckats så bra, eller så ska jag vara nöjd med träning, bad, god mat, god bok och sömn. Men dagen är ju sannerligen inte slut ännu på ett tag.

Jag har mest jobbat den gångna veckan, så idag är jag trött. Hade planer på att skriva brev, men det blev inget med det. Var på Skeppsholmen med Anna och såg Looptroop rockers, det var gött. Drack vin och fick minnesluckor, men särdeles full tror jag inte att jag var.

Har börjat spela ett spel som heter Travian, och läst ut Unni Drougges Jag, jag, jag! Det är den första boken jag läser av Unni, måste nog hitta fler.

"Nej, jag ville inte stå med dammtrasan i hand och vinka farväl och kasta slängpussar på morgonen - have a nice day at the factory - och gå hemma i slöjor och städa-byta blöjor, särskilt inte i hans svinstia. Nej, det ville jag definitivt inte. Jag ville bara... vara ALLT för nån. Och det var inte så "bara"."

För första gången i mitt liv har jag fått frågan om jag har ätstörningar. Fundersam blev jag en smula, men jag har tänkt på det förut. Visst fan har jag ätstörningar. Jag har alltid varit helt fixerad vid mat. Mat är ju något av det bästa jag vet. Jag har alltid ätit med stor glädje, men jag har också haft perioder när jag mått dåligt då jag inte har ätit någonting alls utan levt på snus och vatten. Och nu har jag blivit fixerad av LCHF-kosten så att jag får dåligt samvete om jag äter kolhydrater. Så ja, någon sorts ätstörning kan man väl säga att jag har. Men har inte alla flickor ätstörningar? Kanske inte alla, men många? Kommer ätstörningarna inifrån eller kommer de från trycket utifrån? Dock har jag aldrig kräkts upp någon mat eller svultit någon längre tid, jag skulle helt enkelt inte klara av det. Dessutom är jag ju så lyckligt lottad att jag inte har så mycket till sockersug, det kommer bara när jag är hungrig. Jag är inte förjust i glass eller fika överhuvudtaget. Klart det går ner om jag blir bjuden, men tänker jag på socker blir jag nästan illamående. Nej, så mycket till ätstörning har jag inte om man jämför med en riktig ätstörning, men en liten ätstörning, en sån där som många flickor tycks ha, att de inte ska bli feta. Det är sorgligt.

Fick den här länken i en kommentar, är det något av intresse?

Whatever!

Jag börjar dagen med att baka, men är utan sirap så jag väntar på att ICA ska öppna.

Igår var jag och såg Katrin när hon slogs på Norrmalmstorg. Ja, såna där saker orkar jag minsann göra, men jag orkar inte umgås med mina vänner. Stod flera tjejer där och mådde illa eftersom de tyckte det såg läskigt ut. Jag kände mig fascinerad och skulle ville testa själv. Våga, våga!

Har blivit kär i ett par gula Reeboks. Måste ha! Ha, ha, ha! Habegäret är stort och V kanske slår ihjäl mig, men då kan jag dö snygg i mina gula Reebok.

Vill lägga pärlplattor, men ska nog införskaffa lite mer pärlor för de jag har är gamla och sunkiga och i konstiga färger.

Ska dra iväg och träna idag har jag tänkt. Funderar på om jag ska testa det där med att gymma för annars måste jag vänta fram till klockan fem innan det är något jympapass. Men nu ska jag gå och köpa mig lite sirap och salt.
 

Jag har ju funderat hela livet på vad jag ska bli när jag blir stor, och nu har jag kommit på det. Jag ska bli elektriker!
 
FIND A JOB YOU LIKE AND YOU ARE NOT GOING TO WORK A DAY IN YOUR LIFE! (För att härma Gynning.)

Eftersom alla bloggare tycks ha hamnat i någon sorts koma och slutat att blogga efter nattens hatbrott på Blondinbellas polare Robin får jag helt enkelt ta och blogga själv.

Men det är inte tillräckligt mycket spännande som händer i min värld. Hände det en massa skulle jag nog inte bemöda mig att skriva om Blondinbella och Robin och om Hanna Fridén som också fördömer det hela. Själv tycker jag också att det hela har gått överstyr, men jag är inte chockad över att det händer. Hela Blondinbella-grejen sticker ju i ögonen på folk så att vara hennes vän är kanske inte det smartaste i dessa tider. Då får man minsann passa sig om man är ute och driver på stan om nätterna utan vänner. Nu väntar jag bara på att det ska ske något i klass med Anton Abdeles Facebookuppror mot våldet och Blondinbella kommer att tilldelas pris för det hela, eller kanske är det Hanna Fridén som får priset. Det är bara att vänta och se.

Tror att folk börjar glida hem från mitt jobb nu. Jag är fortfarande inte hungrig så jag väntar ett tag. Har käkat Lakrisal så det känns som att jag har fått sår i gommen. Börjar fundera lite på vad jag ska laga för mat idag. Tror dock att det borde vara V's tur att komma på det. Eländes elände, när jag blir rik ska jag ha hushållerska som lagar maten och tar hand om ungarna. När jag blir rik alltså, vilket vi vet ju aldrig kommer att hänga.

Ja, jag vet att jag borde jobba, men när jag emellanåt behöver en paus behöver jag mer att läsa och det går alldeles för segt med uppdaterandet av andras bloggar. Vad gör ni? Varför har ni bättre saker för er än att blogga? Jag är uttråkad. Arbetet går långsamt. Har käkat lunch beståendes av omelett och avokado. Tror inte att jag kommer att klara mig så länge på det. Cyklar nog hem när jag blir hungrig igen. Det finns mest bara glass och godis här på jobbet att köpa. Varför? Jag jobbar på ett läkemedelsföretag, de borde värna om sina anställdas hälsa och istället satsa på nyttigheter. Det finns även matlådor från Gooh! att köpa, men de ser inte särdeles mumsiga ut. De är små och geggiga.

Just jävlar, nu ska jag lyssna på Kajsa Bergqvist när hon sommarpratar. Vilket sammaträffande va, hon är ju född i Sollentuna.

Ja, jag bestämde att rubriken skulle bli den redan när jag cyklade hem från jobbet. Den kommer sig av att V under en diskussion i helgen påstod att jag gillar kuk, men inte killar. Detta efter att jag påstod att man ju faktiskt kan gilla att få kuk fastän man inte är bög. Detta är ju inget jag har någon erfarenhet av, men jag tror att det kan vara så. Jaha, det är som du alltså, sa V. Du gillar kuk, men egentligen inte killar. Där fick jag mig en funderare allt. Men va fasen, jag gillar ju V så att det gör ont och jag kan inte föreställa mig att hångla med att vara kär i en tjej sådär som jag är kär i V vissa dagar. Det ordnar sig, jag kommer säkert på det där till slut.

Nu så ska jag vara ledig hela kvällen. Jag har nämligen växlat pengar idag och det gick svinbra och dagen gick svinfort och det var svinkul. Det är liksom som semester, det är soft och man får betalt för att kika på folk, prata med folk och surfa. Jäj! Alla borde slåss om ett sånt jobb. Sök vettja, de söker alltid folk till det där jobbet. Maila mig så kan ni får lite mer kontaktuppgifter.

Ikväll var ju tanken att jag skulle jobba hemifrån med mitt andra jobb, men det sket sig ju. Internet explorer fungerar ju inte, så jag har snackat med Micke på helpdesk som säger att han vill kika lite närmre på min dator. Så nu kan jag inte jobba utan bara roa mig hela kvällen. Fasen, det känns inte alls dumt. Dumt är det dock att jag är hungrig som en varg och vill äta något gott, men det finns inget som är godare än mackor. Macka, macka, macka! Äsch, ska leta reda på nåt lajbans recept som jag kan testa. Några tips? Helst något bra utan kolhydrater eftersom jag har blivit hjärntvättad av den här och den här bloggen. 

Ja, här sitter jag och kikar på Scrubs och jobbar, men så lägger skirprogrammet ner som jag jobbar med. Hur ska jag få ihop mina timmar när inte programmet fungerar. Jag kommer att skriva de här timmarna iaf, det är ju inte mitt fel att inte programmet vill funka. Om det inte kommer upp inom en halvtimme ska jag laga mat istället. De kanske gläder V när han kommer hem. Jag kan ju också glädjas av lite mat.

Angående nya smeknamn.
Morran, det är alltså J, tyvärr kan jag inte länka till J, Morran eftersom han envisas med att bara blogga på lunar. Irriterande så att det skriker om det. Men han skriver ändå bara trista saker om mansshopping och musik som låter som skit. Inget ont om Morran annars. Han är en god människa, även fast han själv tycks tro att han är evil. Men jag kallar honom Morran, för det är det som passar honom bäst jämfört med Räven. Räven är vår klasskamrat från Östersund. En riktig räv.
Tiger heter Tiger och därav Tiger. Gah! Grattis på namnsdagen förresten! Till dig också Jessica. Jessica är Jessica och får hädanefter heta Jessica. Jessica bor i Rönnäs och jobbar på Falu-Kuriren, men det heter nog inte så längre, utan det heter Dalarnas Tidningar. Mia bor också i Rönnäs, åtminstone under sommaren, annars bor hon i Uppsala. T får nog heta T sedan jag rett ut det där med Tiger. T är mamma till lilla L. Lilla L är just nu min favvo-person att köpa presenter till. Tild hette förutom M, men nu får hon heta Tild, nej M är ganska bra. Äsch, det är nog helt enklare med Tild. Borde kanske ha ett a på slutet, men jag gillar Tild. V får helt enkelt heta V, men hans riktiga namn är Victor. Om man är intresserad kan man hitta mer om V's pysselklubb här. Jag tänker fortsätta att vara Limpan, det är mitt fantastiska A-lagar namn som kanske inte är helt vackert, men det fungerar. Det fungerar ännu mer eftersom jag gillar att baka och gillar att äta mackor. Jag skulle kunna leva på enbart mackor. Mer om detta en annan gång. 

Det är jag igen. Jag blev glad. Haha! Hittade den här fantastiska bloggen med bilder från midsommar och på syster. Haha! Räva!

Det är så typiskt. Att jag bara måste känna mig såhär ensam. Bara för att V jobbar och sen ska han iväg och träffa sin pysselklubb i fryshuset så känner jag mig som ensamast i världen.

Jag har precis varit och tränat och sitter här och eftersvettas. Tänkte dra in till stan och tröstshoppa upp alla pengar jag har på kontot. Vad fasen annars ska jag göra? Jag kan ju sitta här inne och jobba också, men det hinner jag ju göra sen eftesom jag ska vara ensam och bitter hela dagen. Såna här dagar längtar jag hem. Men det är nog inte hem jag vill egentligen. Jag vill bara vara nära en massa människor som jag tycker om hela tiden. När jag blir stor ska jag köpa ett slott och där ska alla jag tycker om få bo. Det kan bo några jag inte tycker om där också bara så att vi har något att roa oss med. Närå, men liksom en kompis efter smak och behov. Man skulle ha varit fett rik alltså. Jag tror att ensamheten kommer sig av att syrran är i Leksand i sommar. Det suger. Annars brukar hon vara i stan och då kan man alltid ringa henne när man känner sig ensam. Den här sommaren har vi Anna, men vi har slutat höras. Anna har sina nya polers som är mycket snällare än vad jag är. Jag är en gammal surkärring jämfört med Anna. Tild ska tydligen vara i stan, men hon har inte hört av sig och jag har ringt, men hon svarar inte. Jag vet inte ens vilket nummer jag ska ringa för det är alltid olika nummer som gäller så jag blir lite förvirrad. Morran har ju skaffat flickvän och har väl inte tid att umgås med mig heller. Dessutom har han ett välavlönat jobb med after-work och annat häftigt. Jag har ännu inte något välavlönat jobb utan ligger och krälar i stoftet. Kalla det den svenska avundsjukan, men jag vet att Morran är mycket bättre än mig på allt han gör. Jag funderar på att börja jobba inom vården istället eftersom jag är kass på typ allt annat. Så har vi Tiger som jag ju aldrig umgås med. Jag tycker otroligt mycket om henne, men hon är också en sån där som har fullt upp med hela klasar med vänner som är ballare än mig, så varför skulle hon vilja leka med mig en svettig lördag i juli. Nu vill jag inte att någon ska få dåligt samvete eller så. Jag försöker bara att analysera läget. Det hela hänger på mig. Jag har ju inte ens ansträngt mig för att vilja umgås med någon, för om man ska umgås med nån måste man boka tider och så ingår väntan och resetid och en jävla massa anstränging helt enkelt vilket jag inte har tid med eftersom jag gillar flexibilitet nu när jag har ett jobb som hänger över mina axlar. Jag bara sitter här och känner mig ensam, för den enda som duger åt mig är V. Men han är inte så jävla rolig han heller. Han tycker inte att det är lika roligt med klistermärken som jag tycker. Jo, det gör han, men han vill ha stora svarta och gröna klistermärken medan jag vill ha små rosa och glittriga klistermärken. Jag försöker propsa på att V ska skaffa sig en ny tjej. Jag tycker att jag börjar bli för bitter för att tjänstgöra som hans flickvän. Jag är bitter och rädd att han ska lämna mig eftersom jag är bitter och då blir jag ännu bittrare. Det är kanske bättre imorgon. Jag tror att allt blir bättre bara juli tar slut. Det är vad jag inbillar mig. 

Nej, fasen vilket trist inlägg det här blev. Jag ska ta och hoppa in i duschen snart och sen dra in till stan, för jag kan helt enkelt inte sitta här inne ensam hela dagen. Och sen ska jag sätta mig i solen och fundera över vad jag ska göra med mig själv.

 

I tisdags var jag på Fryshuset på intervju för att eventuellt bli tjejcoach för United Sisters. Jag var verkligen skeptisk till det hela, men efter intervjun var jag genomlycklig. Var otroligt skönt att prata med fantastiska Cecilia där. Jag har två veckor på mig att fundera på vad det är jag vill, om jag vill bli coach eller bara ledare. Bra verkar det hursomhelst och jag tycker att det är en ypperlig chans till att skaffa mig en hobby och träffa underbara tjejer och försöka att få dem att må bättre och göra roliga saker med dem. Verkar som vi ser var det bär, men det tar tid såklart. Men tre timmar i veckan borde jag ju helt klart kunna offra på det hela. När V offrar så många timmar på sin fotboll borde jag kunna unna mig tre timmar med något som jag brinner för.

Natten till förra fredagen gick vi upp klockan tre för att cykla in till Cityterminalen för att ta flygbussen till Skavsta. Träffade några av V's polare där som var påväg till Paris på fotbollsturnering. Resan gick bra och strax innan elva var vi framme vid Paddington där vi gick för att möta Damian på Mimos för engelsk frukost. Jag var för trött för att orka äta så mycket utan nöjde mig med te och toast med kanel på. Därefter gick vi hem till Damian som bor på sina föräldrars hotell och lämnade våra prylar. Därefter åkte vi till Portobello market och gick och kikade på en skatepark.



Det blev även lite shopping, inte för min del, men V skulle såklart in på Lillywhites och kom ut med en stor kasse. Damian spontanköpte en ny iPod eftersom hans gamla hade gått sönder. Därefter kikade vi i dirverse musikaffärer innan vi åkte tillbaka till Damians hotellrum och sov. Vaknade vid nio igen och drack öl för att sedan bege oss iväg och träffa Damiens bror Daniel. Det är helt galet att tvillingbröder kan vara så lika på utsidan, men vara hyfsat olika på insidan. Det hände flera gånger under helgen att bröderna blev osams över småsaker. Eftersom de är födda i England, men uppväxta i Holland började de alltid att gräla på holländska vilket var ganska lustigt. V och jag fnissade lite åt det lustiga i det hela. Daniel har börjat tjäna storkovan eftersom han har gjort en sida som heter Timetoast, jag har inte kikat så mycket på den, men det verkar som en ganska så häftig sida. När vi hade fått tag på Daniel tog vi oss iväg till Camden för att dra på något häftigt ställe, vilket såklart gav orsak att gräla. Dock var det ganska så tomt på folk i Camden, antagligen eftersom det ju var festival i Glastonbury. Tydligen brukar alla häftiga människor hänga i Camden annars. Vi var visserligen in på ett ställe där det var en massa häftiga människor, men de drog sedan vidare till ett nytt annat ännu häftigare ställe. Drog istället till en bluesbar, som var mysig och trång och full av männsikor som dansade på stolarna. Skitbra att hänga med två snubbar som bor i London, tror inte att jag hade tyckt att det var lika skoj annars. Fick ju guidning på det allra bästa sätt. Dagen efter t.ex. fick vi veta varför ett av hotellen mitt emot var rött till skillnad från de andra hotellen som var vita. Nån snubbe hade tydligen mixtrat med en bomb i det huset och råkat smälla av den, en bomb som i själva verket var avsedd för Salman Rushdie. Damien lagade riktig engelsk frukost till oss innan vi drog på shopping med Daniel. Jag gjorde inte några fynd förutom några söta brevpapper, medan det idag var Daniel som kånkade på den stora påsen.

På kvällen hamnade vi efter en sväng i Camden på en fest med judar som pratade med hebreiska med varandra. Jag har inte umgåtts med så många judar i mitt liv, men jag trodde ju helt klart att de skulle vara lugnare när det kommer till festande. De var roliga och spelade gitarr och sjöng Mrs. Robinson, men bytte ut Jesus mot något annat, minns nu inte vad. På söndagen var på Camden market. Jag ville stanna där hela dagen, men det var inte lönt eftersom jag var där med Damien och V och de var inte intresserad av att kika på hårspännen och leksaker. Jag hoppas att jag får åka till Camden snart igen så att jag får känna mig tillfreds med mig själv. Jag känner mig fortfarande nämligen inte helt nöjd. Köpte hårspännen, en ring och nya glajjor, men med lite mer tid hade jag nog handlat betydligt mycket mer saker. Därefter drog vi in till stan och jag handlade en nya jacka på Nike-affären. Vi var lagom trötta när vi kom tillbaka till hotellet och nu var det såklart EM-final som stod på schemat. Passande nog valde vi en bar full av spanjorer så det var bara att hänga med i deras segerrus, vilket egentligen var en besvikelse. Ingen där var väl egentligen spanjor, de hade väl kanske bara något spanskt påbrå. Ute på gatan stötte vi dock på galna spanjorer som på bästa sätt försökte att skapa ett mindre trafikkaos.

Därefter åkte vi hem för att försöka sova några timmar innan vi skulle bege oss till flygplatsen och fara hem. Händelserik helg minsann. 

 

Fasen vad stolt jag kände mig när jag läste det här. Jag är så jävla smart som aldrig har gått på det där med Cheap Monday. Fula och giftiga kläder alltså. Var jävligt nära att köpa en jacka för ett tag sen dock, men kläderna sitter ju så jävla illa på mig. De är ju bara gjorda för smala människor med normal överkropp.

Ja, ni vet väl att jag är missbildad och har för lång överkropp? Syster och jag har nämligen mätt och vi har lika långa överkroppar, men jag är ju bara 1,64 och hon är 1,72. För övrigt önskar jag inget hellre än att jag vore lika smal som syrran. Därför tänkte jag leva på fil resten av sommaren. Victor kommer antagligen att bli arg, men jag vill ju bli smal nån gång! Ja, jag vet att jag inte är feeeet, men jag vill liksom testa om det går att få en kropp utan det där mjuka på magen som hänger över byxliningen när jag sitter ner.

Jag hade faktiskt bestämt mig för att inte blogga idag och inte läsa några bloggar. Det går såklart inte för sig. Vill ju såklart återberätta London-resan, vilket jag inte tänkte göra nu utan kanske lite senare idag eller imorgon.

I Hanna Fridéns blogg som jag läser varje dag hittade jag en länk till hennes pojkvän, som länkar till den här bruden. Det är ju Erika! Hon brukade jag ju hänga med i Östersund eftersom hennes dåvarande pojkvän var sambo med min dåvarande pojkvän. Hon var snäll och söt, men jag kunde inte riktigt släppa henne inpå livet eftersom hon kändes som en sån wannabemodeintresseradpopkvinna. Jag stickade ett skitfint pannband till henne som jag nästan ångrar att jag gav bort. Hoppas att det kom till nytta och inte ligger och dammar någonstans. Det värsta var nog att hon sökte till Beckmans, men kom som tur var inte in. Jag kunde liksom inte förstå. Älskade M har ju talang så att det skriker om det, men den här människan är inte gjord för att hålla på med mode. Eller är mode samma sak som att vara en härmapa? Är jag dum som inte tycker om härmapor? Kanske är jag bara bitter för att jag inte jobbar på Elle. Kanske är jag ännu mer bitter eftersom jag varit i London hela helgen hos V's vänner bröderna Todd som hela tiden jobbar med kreativa saker på frilans och den ena av bröderna tjänar 350 pund om dagen. Jag önskar att jag hade fötts med någon sorts talang. Just nu är min största talang att jag är så trött att jag ser ut som en 50-åring och älska V så mycket att jag nästan gråter av lycka. Jag ska jobba på nån annan talang. Tydligen har jag en mini-talang för att ge bort presenter trots allt. Lilla L tycktes gilla sin födelsedagspresent vilket värmer mitt hjärta.

Nu ska här banne mig jobbas, för klockan två måste jag ta mig bort till fryshuset för att gå på intervju. Vad har jag nu ställt till med? Som om jag har tid med något sorts ideellt arbete.