Måndagsängslan

Insåg precis vilket vackert ord ängslan är. Ängslan låter inte lika jobbigt som ångest eller depression. Jag är lite ängslig bara.

Helgen var ju riktigt fin. Anna och jag satt ensamma hemma och jobbade på att bli runda under fötterna. Plockade fram några gosedjur som fick agera sällskap, de fick namn efter de personer vi helst av allt ville ha där. Till slut kom vi iväg in till stan och gick på k15, Kungsgatan 15, där vi så småningom träffade Annas kompis Victor. Jag hade riktigt skoj, trots att Anna och Victor var borttappade ett tag. När de återfanns gick vi till Max och käkade. Gott, gott! Egentligen är det för gott för att ätas när man är onykter. Kan ju inte njuta av det lika mycket som i nyktert tillstånd. Av någon underlig anledning åkte vi sen hem till Victor i Blackeberg. Jag frågade Anna flera gånger om vi verkligen skulle åka till Victor, men jag fick inte något bra svar. Igår förklarade Anna för mig att hon inte trodde att det gick någon buss hem till oss. Suck! Nåväl, drack en öl hos Victor innan vi somnade.

Igår var det en riktigt bra dag, trots att vi var trötta som bara den. Lyckades leta oss hem och segade oss hemma. Anna bjöd på pizza och sen såg vi på film. Jag var jätteduktig och kunde sitta still för en gångs skull, var antagligen för trött för att göra något annat. Framåt kvällen hade både Anna och jag piggnat till så mycket att vi kunde spela badminton och tog en promenad till Mälaren. Lovely!

Anna har stora planer för mig, det är kul. Ja, lite jobbigt också. Vi håller på att träna bort mitt mobilmissbruk och min pedantism.

Nu sitter jag alltså på jobbet och tycker att det känns ruskigt trist. Skulle vilja göra något annat än att hänga på internet hela dagarna. Känner att det bara gör mig deprimerad. Ängslig. Måste försöka att hitta ett jobb, som t.ex. Max där jag slipper sitta och tänka hela dagarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback