endumen

Mamman ringde och det är alltid en tröst. Hon vet ju precis hur det ska vara. Ja, jag avskyr ju egentligen att höra hennes åsikter, men vi fungerar ju likadant. Går jag tillbaka till Max vill jag ju gå in och styra och ställa. Det är ju så mycket som bör förändras. Schemaläggning till exempel. Det är ju helt idiotiskt att ha ett schema som inte är lagt utifrån personalens önskemål. Ja, precis. Och det är det min mor förstår. Hon vet att om jag går tillbaka till Max kommer jag att jobba ihjäl mig. Max är inget jobb, det är ett liv. Har jag tillräckligt med engagemang för att Max? Kanske. På mitt nuvarande arbete behövs ju knappt något engagemang. Går jag tillbaka till Max kommer jag att ge järnet fullt ut trots att jag samtidigt kommer att söka andra arbeten. Vad ser bäst ut i cv? Slita häcken av sig på Max eller sitta i en glasbur och gäspa.

Min mamma tycker inte att Max är värt mödan. Max förtjänar inte mitt engagemang. Mitt engagemang ska läggas på något annat. Hon tycker att jag kan sitta i glasburen och gäspa tills jag kommit på vad jag ska lägga mitt engagemang på, men det ska absolut inte läggas i ett företag där lönen är usel och där du inte får ett skit för att du jobbar övertid. Ja, på Max kommer man en timme tidigare och går en timme senare än vad som står på schemat. Dessa timmar får man inte betalt för. Man offrar dem till företaget, för det brinnande intresset att spöa konkurrenterna och öka vinsten. De offras så att man en vacker dag kanske kan stå där med sin egen restaurang. Men vad händer med det sociala livet utanför restaurangen?