Allena
Min syster och hennes pojkvän har sedan de kom hem från lägenhetsvisningen ätit och sen hållit sig inne på sitt rum. Jag blir smått irriterad, men känner att jag ändå inte borde klandra henne. Jag har konstant haft pojkvänner sen jag fyllde 18 (med undantag för ett par månader). Från det att jag fyllde 18 tills det att Patrik räddade mig var jag som uppslukad. Jag brydde mig inte om så mycket annat än just kärlek. Jag vet inte om det är den normala mognadsprocessen som ändrade på det, eller insikten i att det inte går att leva utav kärlek. Inte bara kärlek iallafall.
Jag har ägnat de senaste timmarna åt att spela fiol till stereon, vilket gick helt fantastiskt dåligt. Jag inser hur kass jag är, men övning ger färdighet. Det var faktiskt kul och får jag vara ensam hemma fler dagar så kommer jag att öva mer. Jag har även spelat Daxter, vilket var över en månad sedan. Nu lyckades jag ta kål på den stora getingen och är vidare i spelets gång. Det är faktiskt ett riktigt bra spel det där, men jag fastnade på ett nytt ställe. Har lite för ont om tålamod idag för att hålla på och tragla. Kanske lite senare ikväll, det är ju ändå inget bra på tv. Jag kanske också ska stänga in mig på mitt rum och gosa med mig själv. *suck* Jag har ätit varm choklad och leksandsbröd med ost och smör på. Riktig choklad med kakao och socker. Älskar att doppa bröd och ost i choklad.
Funderar fortfarande på det här med amish. Ja, eller egentligen på hur man ska bli nöjd med livet. Jag snurrade min fatalist snurra som sa till mig att jag ska maila till en politiker om något jag vill ändra på. Jag kan ju alltid maila till Nabil. Han är ju sosse i Sigtuna.
Jag skulle så gärna vilja vara någon annanstans just nu. Känner mig otillfreds och då måste jag äta hela tiden. Det finns en massa chips i skafferiet, men inga som är mina. Det är som att de bara vill jävlas med mig. När jag sitter och pratar med min syster tar hon fram sin chipspåse och sitter och knaprar. Hur ska jag klara av mitt chipsmissbruk när jag inte får hjälp. Äh, det är ingen fara. Det är nog snus jag egentligen är sugen på. Men det blir inget med det. Men det känns som jag hela tiden är hungrig.
Sitter och ser mig omkring och funderar på om jag ska flytta härifrån. Undrar när det blir. Vilket bök. Först ska man försöka att få tag på kartonger och sen ska allt packas ner och sen ska allt bäras ut och så får man ont i ryggen. Varför måste jag ha så mycket skit? Huvva! Nä, nästa gång jag flyttar vore det ju skönt att hamna på ett ställe där man får stanna ett tag. Annars är det lika bra att köra hem allt till Leksand. Så får det stå där tills det är dags för ett boende som är på riktigt. Ja, alltså lite mera långvarigt.
Ibland önskar jag att jag kunde vara tyst. Ja, nu är jag ju tyst, men jag önskar att inte jag behövde få ut så mycket ord hela tiden. Det skulle vara så lugnt och skönt på något sätt. Patrik skulle slippa skavsår i öronen och jag skulle kunna få vettigare saker gjorda förhoppningsvis än att skriva i alla mina dagböcker. Det är väl ensamheten antar jag. Hade jag vänner som jag träffade varje dag skulle jag ju få tömma ut allt skit och inte behöva skriva så mycket, eller babbla så mycket så att Patriks öron trillar av. Men jag är väl inte värst. Det finns de som är värre menar jag. Varför all denna eländiga ensamhet?
Undrar hur lång tid det tar att gå in till stan. Jag skulle vilja testa det. En riktigt lång promenad skulle vara härligt. Jag kunde åtminstone gå till Hornstull. För då är man ju på söder och då vet man ju resten utav vägen. Nu har de andra människorna vågat sig ut i köket. Vågat!
Jag älskar lukten av tippex! Jag skulle kunna bli ett rumänskt gatubarn med lim i påse.
Jag har ägnat de senaste timmarna åt att spela fiol till stereon, vilket gick helt fantastiskt dåligt. Jag inser hur kass jag är, men övning ger färdighet. Det var faktiskt kul och får jag vara ensam hemma fler dagar så kommer jag att öva mer. Jag har även spelat Daxter, vilket var över en månad sedan. Nu lyckades jag ta kål på den stora getingen och är vidare i spelets gång. Det är faktiskt ett riktigt bra spel det där, men jag fastnade på ett nytt ställe. Har lite för ont om tålamod idag för att hålla på och tragla. Kanske lite senare ikväll, det är ju ändå inget bra på tv. Jag kanske också ska stänga in mig på mitt rum och gosa med mig själv. *suck* Jag har ätit varm choklad och leksandsbröd med ost och smör på. Riktig choklad med kakao och socker. Älskar att doppa bröd och ost i choklad.
Funderar fortfarande på det här med amish. Ja, eller egentligen på hur man ska bli nöjd med livet. Jag snurrade min fatalist snurra som sa till mig att jag ska maila till en politiker om något jag vill ändra på. Jag kan ju alltid maila till Nabil. Han är ju sosse i Sigtuna.
Jag skulle så gärna vilja vara någon annanstans just nu. Känner mig otillfreds och då måste jag äta hela tiden. Det finns en massa chips i skafferiet, men inga som är mina. Det är som att de bara vill jävlas med mig. När jag sitter och pratar med min syster tar hon fram sin chipspåse och sitter och knaprar. Hur ska jag klara av mitt chipsmissbruk när jag inte får hjälp. Äh, det är ingen fara. Det är nog snus jag egentligen är sugen på. Men det blir inget med det. Men det känns som jag hela tiden är hungrig.
Sitter och ser mig omkring och funderar på om jag ska flytta härifrån. Undrar när det blir. Vilket bök. Först ska man försöka att få tag på kartonger och sen ska allt packas ner och sen ska allt bäras ut och så får man ont i ryggen. Varför måste jag ha så mycket skit? Huvva! Nä, nästa gång jag flyttar vore det ju skönt att hamna på ett ställe där man får stanna ett tag. Annars är det lika bra att köra hem allt till Leksand. Så får det stå där tills det är dags för ett boende som är på riktigt. Ja, alltså lite mera långvarigt.
Ibland önskar jag att jag kunde vara tyst. Ja, nu är jag ju tyst, men jag önskar att inte jag behövde få ut så mycket ord hela tiden. Det skulle vara så lugnt och skönt på något sätt. Patrik skulle slippa skavsår i öronen och jag skulle kunna få vettigare saker gjorda förhoppningsvis än att skriva i alla mina dagböcker. Det är väl ensamheten antar jag. Hade jag vänner som jag träffade varje dag skulle jag ju få tömma ut allt skit och inte behöva skriva så mycket, eller babbla så mycket så att Patriks öron trillar av. Men jag är väl inte värst. Det finns de som är värre menar jag. Varför all denna eländiga ensamhet?
Undrar hur lång tid det tar att gå in till stan. Jag skulle vilja testa det. En riktigt lång promenad skulle vara härligt. Jag kunde åtminstone gå till Hornstull. För då är man ju på söder och då vet man ju resten utav vägen. Nu har de andra människorna vågat sig ut i köket. Vågat!
Jag älskar lukten av tippex! Jag skulle kunna bli ett rumänskt gatubarn med lim i påse.
Kommentarer
Trackback