La vie

Jag är bara allmänt less idag. Vet inte om det beror på att jag inte ätit något idag, men jag känner mig liksom inte hungrig. Och jag har liksom ingen lust att äta eftersom min syster klagar på att all mat tar slut så fort. Jamen, jag slutar väl att äta då helt enkelt. Längtar bara härifrån. Vill inte vakna på morgonen och gå upp för att kissa och finner bajs i toaletten, inte i den lägenheten jag bor. Om jag vetat att det var mitt eget vore det ju lugnt, men nu vet jag att det inte är det. När jag sen går ut i köket för att göra frukost så är det smulor över alla öppna ytor vilket tvingar mig till att torka överallt och därmed är matlusten förstörd. Jag vill inte ta hand om någon annans skit. Handlar det om mina barn eller om jag får betalt för det så är det okej, men jag vill inte torka upp efter min syster och hennes pojkvän. Vet att jag låter jävligt tråkig nu, men så är det. Jag har gått igenom det här förut och det har gjort mig lika ilsken varje gång. Det går bra en månad, sen är jag less. Måste få iväg dem härifrån, eller mig själv.

För övrigt funderar jag alldeles för mycket på mitt jobb idag. Känner just nu att det är dömt att misslyckas. Jag vill skylla det hela på min chef, men det kanske är fegt. Jag känner att jag nämligen aldrig kommer att bli klar som assistent. Informationen är nämligen minimal kring vad jag ska kunna och hur det ska gå till att lära upp mig. Allt sånt måste jag kanske ta reda på själv, men jag vet inte riktigt vem jag bör fråga. Jag vill liksom veta vad de har tänkt med mig. Vet inte om det här har att göra med min ålder. Att bara för att jag är äldst så beräknas jag klara av allt på egen hand. Jag är ju den utav oss som ska bli assistenter som står utan någon handledare så att säga. Alla har någon som hjälper dem ovanifrån hela tiden. Men detta gör ju att jag hamnar sist i vår utbildning. Jag är ju den som oftast är överflödig och får därför gå hem om det är för mycket folk. Antagligen reder det hela ut sig inom kort. Jag måste armbåga mig fram för att få lära mig allt jag inte kan.

Nu ska jag se på Heroes och sen placera mig framför teven och sticka. Det är bäst så för att inte bli ännu ilsknare. Skriv ett brev, tack!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Heroes är riktigt bra, helt riktigt att kolla på det när man känner sig sliten. Ta't lugnt så ordnar det sig nog.

2007-02-27 @ 00:43:58
Postat av: Karl Jonas

Det var jag som skrev det tdigare inlägget.

2007-02-27 @ 00:44:24
Postat av: Linnea

Karl Jonas, kul att höra från dig!

2007-02-27 @ 20:18:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback