Über
Fick sova ungefär tre och en halv timme i natt, sen satte de igång att rumstera ute på gården så det gick inte att sova längre.
Fantastiskt lugn natt på jobbet. När jag kom till jobbet igår sa Mattias(biträdande restaurangchef):"Varför?"
"Varför vaddå?" sa jag
"Varför ska du sluta för? Jag tycker inte alls om det."
Jag blev helt stum.
Therese sa:" Men!? Det är ju inte nå bra att de som är bra slutar."
"Men jag har ju inte hört något om att jag varit bra." svarade jag.
"Jag är inte sån." svarade Mattias "Så länge jag inte säger något så är allt bra."
"Du kanske ska bli sån". sa jag.
Kunde inte låta bli att ge honom en kram och han blev nog lite smått ställd. Mattias har nämligen aldrig klagat på något jag gjort. Han har dessutom lärt mig mest nödvändiga saker.
När jag sen kom ner i köket blev jag korsförhörd. Alla är så sköna. Jag och Elin pratade lite skit på vägen hem också. Vi stör oss på samma människor och det känns bra. Fast samtidigt lite trist. Jag har ju trott att jag varit helt ensam och kämpat i det tysta. Nu när jag ska sluta får jag veta hur allt ligger till.
Äsch! Det ska bli skönt att vila fötterna och slippa få flottig hud och förhoppningsvis träffar jag inte så många fulla och dryga människor när jag ska växla pengar till folk.
Nu på morgonen var jag arg.
Jag är allergisk mot disk. Min kära sambo har åkt till Norrköping och lämnat äckliga formar med mat i och potatismos som håller på att förvandlas till cement i kastrullerna. Jag vägrar diska. Jag tänker inte vara någons morsa. Jag har god lust att slänga ut henne alltså. Men vem är jag att göra det. Nu är hon här och jag får glatt finna mig i det. Jag anade ju att det kunde bli såhär, så jag borde egentligen inte klaga. Jag har för lite att göra helt enkelt. Dessutom tycker jag att det är lite respektlöst att inte städa upp efter sig själv när man ska vara borta flera dagar.
Nu ska jag leta lägenheter.