Så skimrande var aldrig havet

Hur som helst.. Det är inte lika mycket kaos här längre. Jag sitter och försöker spåna på hur vi ska gå tillväga för att lösa kaoset, men jag blir liksom tom i hjärnan när jag försöker att tänka, så jag skriver lite istället. Men ganska tom är jag. Jag är trött och har ont i fötterna, så nu sitter jag här utan skor, för det är skönare utan skor.

Tittar på tåg så att jag blir yr. Längtar hem. Längtar efter att få lägga mig på sängen bredvid V och klappa honom på håret. Men det står tvätt och matlagning på schemat när jag kommer hem. Men det är bara att ta tag i det. Jag blir nog pigg när jag sätter mig på cykeln hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback