Peu en peu

Jisses vad bittert det där första inlägget lät igår. Man kan nästan tro att jag var sur på riktigt. Men alla som känner mig vet att jag inte var fullt så sur. Jag har alltid glimten i ögat. Ja, det spelar ingen roll hur arg jag är, jag har nästan alltid glimten i ögat.

Till och med när jag ligger på golvet och funderar på vilken kniv som skulle passa bäst att sticka mig själv i hjärtat med så har jag glimten i ögat. Jag bara är sån.

För övrigt mår jag bra mycket bättre idag. V kom hem precis när jag ville att han skulle komma hem. Och då hade jag inte ens bett honom om att komma hem just då. Det är som vanligt med V, man önskar en sak och så får man som man vill, för vi tänker liksom ungefär likadant.

Jag tog sovmorgon i morse och det gjorde mig gott. Kom till jobbet vid nio och hittills har det inte hänt så jättemycket. Har iallafall fått ett litet uppdrag som tog en stund. Har nu varit och käkat mat med mina kollegor. Igår hade jag med mig matlåda och kom då fram till att jag inte ska ha med mig matlåda eftersom jag ju tycker att det är så satans gott med mat och att det är dagens höjdpunkt, så borde jag kunna få unna mig det. Men idag satt vi och diskuterade matpriserna och de har höjt dem till 70 pix, så det blir nog matlåda trots allt. Mina kollegor funderar även de på att börja ta med sig matlåda. Det ska nog gå bra trots allt. Det är ju roligare att laga mat till någon mer än bara sig själv. Jag menar, nu när jag ska bo med V så blir det mer matlagning vilket leder till fler matlådor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback