endumen

Så kom ett mycket efterlängtat sms och det enda jag kunde säga i bilen påväg till T var tack. Tack, tack, tack, tack, tack. Fortsatte en stund tills jag nästan började gråta av tacksamhet över detta lilla sms. Vet inte vem jag tackade, kanske mest bara V för att han till slut tog sitt förnuft till fånga och hörde av sig litegrann. Han hade till och med varit så söt och skrivit till mig på Facebook. Tack, tack, tack.

Var hos T en sväng och hälsade på. Vill också ha en sån där liten prinessa som T har. Hade jag fast jobb och en trea skulle jag börja göra barn i ett nafs. Kanske borde fråga V först om det är ok, men det kanske bara är att ta med honom till T och hennes lilla L nån gång så kommer han nog att bli sugen.

Jag ska snart iväg på gympa med mor, får se om jag överlever, sen är det hem och duscha innan jag sätter mig på tåget till Sthlm. Det ska bli skönt. Fantastiskt skönt. Och nu är det faktiskt bara 24 timmar kvar tills det att V landar på Skavsta. Så det gäller bara att överleva en dag på jobbet imorgon, sen får jag vara V's kissemiss igen. Sweet!