endumen

Det är så typiskt. Att jag bara måste känna mig såhär ensam. Bara för att V jobbar och sen ska han iväg och träffa sin pysselklubb i fryshuset så känner jag mig som ensamast i världen.

Jag har precis varit och tränat och sitter här och eftersvettas. Tänkte dra in till stan och tröstshoppa upp alla pengar jag har på kontot. Vad fasen annars ska jag göra? Jag kan ju sitta här inne och jobba också, men det hinner jag ju göra sen eftesom jag ska vara ensam och bitter hela dagen. Såna här dagar längtar jag hem. Men det är nog inte hem jag vill egentligen. Jag vill bara vara nära en massa människor som jag tycker om hela tiden. När jag blir stor ska jag köpa ett slott och där ska alla jag tycker om få bo. Det kan bo några jag inte tycker om där också bara så att vi har något att roa oss med. Närå, men liksom en kompis efter smak och behov. Man skulle ha varit fett rik alltså. Jag tror att ensamheten kommer sig av att syrran är i Leksand i sommar. Det suger. Annars brukar hon vara i stan och då kan man alltid ringa henne när man känner sig ensam. Den här sommaren har vi Anna, men vi har slutat höras. Anna har sina nya polers som är mycket snällare än vad jag är. Jag är en gammal surkärring jämfört med Anna. Tild ska tydligen vara i stan, men hon har inte hört av sig och jag har ringt, men hon svarar inte. Jag vet inte ens vilket nummer jag ska ringa för det är alltid olika nummer som gäller så jag blir lite förvirrad. Morran har ju skaffat flickvän och har väl inte tid att umgås med mig heller. Dessutom har han ett välavlönat jobb med after-work och annat häftigt. Jag har ännu inte något välavlönat jobb utan ligger och krälar i stoftet. Kalla det den svenska avundsjukan, men jag vet att Morran är mycket bättre än mig på allt han gör. Jag funderar på att börja jobba inom vården istället eftersom jag är kass på typ allt annat. Så har vi Tiger som jag ju aldrig umgås med. Jag tycker otroligt mycket om henne, men hon är också en sån där som har fullt upp med hela klasar med vänner som är ballare än mig, så varför skulle hon vilja leka med mig en svettig lördag i juli. Nu vill jag inte att någon ska få dåligt samvete eller så. Jag försöker bara att analysera läget. Det hela hänger på mig. Jag har ju inte ens ansträngt mig för att vilja umgås med någon, för om man ska umgås med nån måste man boka tider och så ingår väntan och resetid och en jävla massa anstränging helt enkelt vilket jag inte har tid med eftersom jag gillar flexibilitet nu när jag har ett jobb som hänger över mina axlar. Jag bara sitter här och känner mig ensam, för den enda som duger åt mig är V. Men han är inte så jävla rolig han heller. Han tycker inte att det är lika roligt med klistermärken som jag tycker. Jo, det gör han, men han vill ha stora svarta och gröna klistermärken medan jag vill ha små rosa och glittriga klistermärken. Jag försöker propsa på att V ska skaffa sig en ny tjej. Jag tycker att jag börjar bli för bitter för att tjänstgöra som hans flickvän. Jag är bitter och rädd att han ska lämna mig eftersom jag är bitter och då blir jag ännu bittrare. Det är kanske bättre imorgon. Jag tror att allt blir bättre bara juli tar slut. Det är vad jag inbillar mig. 

Nej, fasen vilket trist inlägg det här blev. Jag ska ta och hoppa in i duschen snart och sen dra in till stan, för jag kan helt enkelt inte sitta här inne ensam hela dagen. Och sen ska jag sätta mig i solen och fundera över vad jag ska göra med mig själv.