endumen

Jag hade faktiskt bestämt mig för att inte blogga idag och inte läsa några bloggar. Det går såklart inte för sig. Vill ju såklart återberätta London-resan, vilket jag inte tänkte göra nu utan kanske lite senare idag eller imorgon.

I Hanna Fridéns blogg som jag läser varje dag hittade jag en länk till hennes pojkvän, som länkar till den här bruden. Det är ju Erika! Hon brukade jag ju hänga med i Östersund eftersom hennes dåvarande pojkvän var sambo med min dåvarande pojkvän. Hon var snäll och söt, men jag kunde inte riktigt släppa henne inpå livet eftersom hon kändes som en sån wannabemodeintresseradpopkvinna. Jag stickade ett skitfint pannband till henne som jag nästan ångrar att jag gav bort. Hoppas att det kom till nytta och inte ligger och dammar någonstans. Det värsta var nog att hon sökte till Beckmans, men kom som tur var inte in. Jag kunde liksom inte förstå. Älskade M har ju talang så att det skriker om det, men den här människan är inte gjord för att hålla på med mode. Eller är mode samma sak som att vara en härmapa? Är jag dum som inte tycker om härmapor? Kanske är jag bara bitter för att jag inte jobbar på Elle. Kanske är jag ännu mer bitter eftersom jag varit i London hela helgen hos V's vänner bröderna Todd som hela tiden jobbar med kreativa saker på frilans och den ena av bröderna tjänar 350 pund om dagen. Jag önskar att jag hade fötts med någon sorts talang. Just nu är min största talang att jag är så trött att jag ser ut som en 50-åring och älska V så mycket att jag nästan gråter av lycka. Jag ska jobba på nån annan talang. Tydligen har jag en mini-talang för att ge bort presenter trots allt. Lilla L tycktes gilla sin födelsedagspresent vilket värmer mitt hjärta.

Nu ska här banne mig jobbas, för klockan två måste jag ta mig bort till fryshuset för att gå på intervju. Vad har jag nu ställt till med? Som om jag har tid med något sorts ideellt arbete.