Älska inte med din mor, då kan du bli far till din bror
Jag har överlevt ännu en lunch med gänget.
Fick ett mystiskt påhopp om att det var feministernas fel att inte vi är mer jämställda. Tror att det var ett försök till att få mig att börja prata, men det lyckades de inte med. Jag var nästan villig att hålla med, men jag låtsades inte höra istället.
Ja, för även fast jag kallar mig feminist och propagerar jämställdhet för att inte knäckas av mina egna fröken duktig-komplex så kan jag hålla med om att det kanske är feministernas fel att vi inte har kommit längre med jämställdheten. Feministerna har på sätt och vis dragit ner jämställdheten i smutsen eftersom feminism blivit fult så blir de flesta negativa till hela fenomenet. Jag har dock inte gett upp, jag kommer att kämpa hela livet för att få agera som en man; ta en tupplur efter maten, lämna bort barnen och gå på krogen, strunta i att hemmet är smutsigt eller inte veta var saker och ting ligger. Det är egentligen inte så mycket att sträva efter, men jag hoppas att ni förstår principen. Jag suckar varje dag över tanken att jag har fullt upp just nu, men att jag samtidigt så gärna vill ha barn. När V sedan kommer hem från jobbet känns allting mycket bättre. V är duktig och snäll och han vill hjälpa. Det är min hjärna som inte förstår att V vill hjälpa. Det är i mångt och mycket min hjärna som krånglar till allt. Så kanske kan jag skaffa barn en vacker dag med V, vi måste bara ha en större lägenhet först. Det går inte att ha barn på 25 kvadrat, jag är ledsen, men det går inte.
Vi åker till London på fredag och idag ska jag träffa C och bjuda henne på mat. Det blir lax.
Fick ett mystiskt påhopp om att det var feministernas fel att inte vi är mer jämställda. Tror att det var ett försök till att få mig att börja prata, men det lyckades de inte med. Jag var nästan villig att hålla med, men jag låtsades inte höra istället.
Ja, för även fast jag kallar mig feminist och propagerar jämställdhet för att inte knäckas av mina egna fröken duktig-komplex så kan jag hålla med om att det kanske är feministernas fel att vi inte har kommit längre med jämställdheten. Feministerna har på sätt och vis dragit ner jämställdheten i smutsen eftersom feminism blivit fult så blir de flesta negativa till hela fenomenet. Jag har dock inte gett upp, jag kommer att kämpa hela livet för att få agera som en man; ta en tupplur efter maten, lämna bort barnen och gå på krogen, strunta i att hemmet är smutsigt eller inte veta var saker och ting ligger. Det är egentligen inte så mycket att sträva efter, men jag hoppas att ni förstår principen. Jag suckar varje dag över tanken att jag har fullt upp just nu, men att jag samtidigt så gärna vill ha barn. När V sedan kommer hem från jobbet känns allting mycket bättre. V är duktig och snäll och han vill hjälpa. Det är min hjärna som inte förstår att V vill hjälpa. Det är i mångt och mycket min hjärna som krånglar till allt. Så kanske kan jag skaffa barn en vacker dag med V, vi måste bara ha en större lägenhet först. Det går inte att ha barn på 25 kvadrat, jag är ledsen, men det går inte.
Vi åker till London på fredag och idag ska jag träffa C och bjuda henne på mat. Det blir lax.
Kommentarer
Trackback