L<3Ve

Blev lite fascinerad igår när V frågade varför jag inte hade uppdaterat bloggen. Trodde inte att han brydde sig om det. Han är helt fantastisk min V, han slutar aldrig att förvåna.

Helgen var ju hur fin som helst. Fisi ringde tidigt på lördagen och ville ses så han kom och plockade upp mig strax innan tolv och så tog vi Neo-hund på en långpromenad i Hagaparken, det regnade lite, men det gjorde inte så mycket. Det var så underbart att träffa Fisi igen, lika bra som vanligt, om inte bättre nu när han blivit vuxen och lugnare i sinnet. Pratade mest om sin älskade H, men vi hoppas att det löser sig. Efter promenade käkade vi på Max och åkte sen hem till Infanterigatan och slappade en stund innan Fisi var tvungen att dra vidare för att hämta sina kommunist-vänner. Jag fick erbjudande om att träffa dem, men jag orkade inte riktigt. Jag har ju varit sjuk och var trött efter promenaden. Jag sa adjö till Fisi och somnade sedan.

Vid fem-tiden vaknade jag och cyklade bort mot WTAI, var lite orolig att jag inte skulle hitta A och de andra, men det gick smidigt. Kikade lite på fotboll och drack öl och trängdes under ett paraply med göteborgare. Sen tappade L och jag bort de andra, men lyckades hitta dem igen strax innan Queens (of the stoneage). Trängde oss fram när konserten började, men jag hade fått nog efter två låtar. Jag insåg helt plötsligt att jag blivit vuxen. När blev jag det? Jag tyckte ljudet var kasst, jag var orolig för att A skulle bli nedtrampad och jag tyckte inte alls att det var intressant att stå och trängas framme vid scenen. Tog en liten promenad istället på egen hand, men hörde ju alla låter hur bra som helst över hela området, nästan bäst när jag gick ut och hälsade på min cykel som stod parkerad vid ett ko-stängsel.

När Queens slutat spela satte jag mig ner på en popcornkartong och funderade på mitt öde. Hann inte sitta mer än tio minuter förrän det satte sig en pojke vid min sida. Jag tror att han sa att var från Kvänum utanför Lidköping. Han hette Tobias. Han var en riktigt behaglig prick som jag tog sällskap med för att se The Hives och så småningom även Foo Fighters. The Hives har jag faktiskt inte sett live sen D-fest i Rättvik år 2000, men de är ju spännande att se live, den där Pelle är en skön kille. Foo Fighters blir man ju aldrig besviken på, synd bara att det började bli sent och Limpan som varit vaken sen kvart över fem (förutom tuppluren på eftermiddagen) var ganska trött och gäspade ganska så friskt. När konserten var slut blev jag eskorterad till min cykel av Tobias och jag bad om hans nummer innan han gick för det kändes konstigt att bara säga hejdå och kanske aldrig ses mer i livet. Sedan cyklade jag hem ganska så långsamt i natten även fast jag saknade V som bara den. Klart man vill uppleva Foo Fighters med den man älskar hellre än nån främling trots att det är en väldigt trevlig främling. Nästa gång tar jag med V vare sig han vill det eller ej.

Idag försöker jag att jobba, men det går som vanligt ganska så segt på måndagar. Kommer antagligen att komma igång någon gång på eftermiddagen. Fick nyss ett ryck och kontaktade United Sisters, får se vad som händer med det. Ikväll blir det tvätt och en cykeltur när V ska ut och jogga. Skönt med en kort vecka. Slutar tidigt på torsdag för att åka till Dalarna. Världens lyckligaste är jag som ska få spendera midsommar med V.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback