Snorunge!
Blev ju skitlycklig av två anledningar när jag nyss spanade in min lilla blogg. Dels för att jag hade fått 18 kommentarer, vilka allihop var från samma person, men det var glädjande ändå. Dels så fick jag klockan där till höger att fungera, trodde verkligen inte att det skulle gå, men det gjorde det tydligen. Fränt.
Har jag berättat om min önskan att starta ett eget forum. Där skulle vi kunna diskutera Bittefittan i all evighet, det finns säkert något forum någonstans där det diskuteras en massa bra. Tar gärna emot tips på detta, jag har ännu inte hittat dit, men skulle gärna vilja ha ett eget forum. Hoppas att jag kan samla på mig så mycket kunskap att jag till slut kan fixa det där på egen hand.
Låter inte nyttigt att sola med majsolja hörru, du kan lika gärna smörja in dig med vilken kräm som helst och sola. Ta t.ex. vilken solkräm som helst. Smörj in dig när du redan ligger i solen så får du samma effekt som om du smörjt in dig med matolja, det är väl allmänt känt att man inte ska smörja sig när man redan ligger i solen, för risken ökar ju då att du bränner dig. Förstår inte varför du eftersträvar att bli bränd lilla vän. Jag kanske inte ska säga så mycket, men jag passar ju på att sola när jag är ledig eftersom jag ju ska sitta inne och jobba hela sommaren.
V's pappa är med i Falu Kuriren idag. Häftigt!
Idag är det fotboll som alla vet vilket innebär att V inte kommer att komma hem förrän sent. Vet att jag får följa med om jag vill, men eftersom jag är lite krasslig och har damp, dvs svårigheter med att sitta still och se på tv, så ska jag hålla mig hemma och läsa istället.
Robyn, ja just det. Klart vi kan köa, jag brukar ju inte ha så mycket för mig så det är klart jag kan. M, när kommer du tillbaka till Sthlm? På lördag blir det WTAI med A och L. Foo Fighters, here I come!
Men det var ju din idé med matolja!!? När jag sa att jag inte hittade någon Hawaiian Tropic sa du att "det funkar väl lika bra med matolja?!". Så då gjorde jag det! Resultatet blev fantastiskt, rött. Nåväl, det verkar som om jag måste bränna benen för att de skulle ta färg överhuvudtaget. Och nu börjar det arta sig! Herregud, jag har ju inget annat att göra. Läst halva Bitterfittan i solens sken.
"Jag tänker mycket på det där att kärleken är vad kärleken gör. Att om vi började betrakta kärleken mer som en handling än som en känsla så skulle ansvar och förpliktelser automatiskt följa med. Om vi slutade se kärleken som bara en känsla, så skulle vi lättare slippa tjafsa mot argumentet att kärleken kan ta sig olika uttryck för olika individer. Om vi hade en gemensam definition av kärlek skulle vi lättare komma undan alla Hollywoodromantiserade bilder som skymmer bristerna i en relation. Alla berättelser som handlar om hur tråkig kärleken blir utan romantik, utan rosor och champagne. Berättelser jag läst och sett tusentals av och som fått mig att tro att min saknad handlar om prunkande snittblommor. Jag kan lätt leva utan rosor och champagne, men jag står inte ut med ojämlikheten. Den borde inte ha något existensberättigande i en relation där två människor påstår sig älska varandra."
Den är verkligen som en kompis, som jag tycker mycket lika som. Jag är emellertid inte lika bekant med könsskillnaderna som författaren. Vuxit upp under förhållanden som närmast liknat ett matriarkat, heter det väl? En mor som bestämmer, och som tjänat mest. En far som skött det mesta i hemmet (och utanför) samt varit högst närvarande under min och mina syskons uppväxt. Aldrig sett det som en uppoffring för att han är man. Och bara för att jag står i köket samt städar mer än Mats, så känner jag mig nu inte trampad på i egenskap av kvinna. Slöhet, bortskämdhet och maktmissbruk känns som högst mänskliga personlighetsdrag oavsett om du är man eller kvinna, enligt min ringa uppfattning. Jag har verkligen aldrig reflekterat över huruvida jag uppträder manligt eller kvinnligt, och oavsett vem jag bemöter så sätter jag mig själv på samma nivå och spelar inte på min kvinnlighet (vad fan det nu är?) - tänker sällan på vilket kön den jag för mina diskussioner med är av.
Förnekelse? Jag tror inte det. Accepterar inte orättvisa, alltså utsätts jag inte heller för det. Eller nåt. Har alla planer på att bli den karriärsdrivna i förhållandet och sätta min man på att vara hemma och amma minst lika mycket som jag, om inte mer. Om några barn dvs. Om jag överlever pressen (kommer inte att se det som en fribiljett till en räddande famn om jag snubblar bara för att jag är kvinna, utan för att jag är en människa). Jämlikhet är någonstans alltid målet. Men jag kallar mig nog snarast humanist. Det innefattar även handikappade och människor med utländsk härkomst etc. Är det ok tro? Kanske inte behöver kalla det något alls. Hatar ju att bli placerad i fack.
Tycker att vi ger Robyn-kön en chans. Kommer antingen till helgen (innan - efter besiktningen på torsdag), eller söndag kväll, beroende på om Mats vill hem i helgen eller inte.
Krams!