endumen

Ja, det är ju Vickans namnsdag så det är flaggor på alla bussar. Är inte det en liten märklighet i allt det gråa?

Jag var lat i morse och tog bussen till Karolinska. Det är allt det här gråa. Snart kommer jag att börja mögla inifrån. Kanske inte, märkligt vore väl det. Men alla stackars knoppar utanför fönstret kanske börjar mögla och så blir det ingen vår. Vad vore våren utan knoppar som brister?

Angående V, så är han ju stört fantastisk. När jag har en skitpissig kväll och inte vill göra något annat än att dö för jag är kvinna och vill inte göra något alls utan bara ligga på sängen och vara lat så säger jag till V: "Jag gör vadsomhelst bara jag slipper diska idag." "Bry dig inte om det du." säger V. "Betyder det att jag måste ta hand om disken imorgon?" frågar jag. "Tänk inte på det du, jag fixar det." säger V. När jag kommer ut efter en halvtimme i duschen så står snällaste V och diskar och jag känner att han just då inte är så kär i mig, men han lyckas ändå uppbåda ett leende när han återvänder till soffan för att fortsätta kolla på fotboll. Alla borde ha någon som V.

Jag längtar hem. Jag vill hem och ta hand om min älskade V. Det är väl inte så jävla konstigt att jag alltid vara med honom när han är sådär. Vad har jag gjort för att förtjäna det här?

Idag kommer J hem till oss för att fika, men det blir nog mat istället. Jag har möte om en och en halv timme som jag borde förbereda nu. Ska anstränga mig en stund alltså.