endumen

Jaha, så var det med de där vårkänslorna som infann sig i söndags. Borta!

Jag tuggar på mina naglar frenetiskt och det resulterar bara i funderingar kring varför detta sker. Nervoistet eller tristess? Jag nöjer mig ju inte med att bita av dem, utan jag tuggar sönder dem i små små flisor och sväljer dem vilket kliar lite smått i halsen.

Det känns som onsdag idag. Det är ju en så kort och bra vecka. Imorgon är ju den sista riktiga arbetsdagen. På torsdag är många lediga eller så jobbar de bara halva dagen. Jag kommer att vara här så länge jag behövs, vilket inte brukar vara så länge, men jag ska hjälpa till med skrivandet av ny lathund, så då kan jag får göra lite nytta.

Sitter här mest och längtar hem. Till vad vet jag inte riktigt. Kanske bara efter att få lägga mig ner och titta upp i taket och vandra bort i tankarna en stund. Är dumt att göra det när jag sitter här på jobbet, men det händer hela tiden.

Är kanske lite smått nervös inför det här med att åka till Italien också, men jag hoppas att allt är ordnat på ett så bra sätt som möjligt så jag bara behöver följa med strömmen.