endumen

Jag känner mig stressad. Jag känner mig så stressad att min hjärna knyter sig. Den vill liksom inte vara med. Den vill bara göra oviktiga saker. Sitta med någon jag tycker om och bara prata en massa. Luncherna är de bästa vilopauserna. Jag har min hjälpreda B som jag får prata med. Jag bara pratar, men minns knappt vad jag säger. Pratar ju nästan aldrig med någon. V har ju börjat stänga av öronen när jag pratar med honom och det hämmar mig. Skulle nog behöva prata i telefon en stund varje dag och tömma ur mig allt jag tänker. Ja, eller så kan man ju blogga förstås.

Ska försöka att komma iväg och träna idag. Det fungerar ju ganska så bra mot stressen.

Min älskade Volcom-byxor är i storlek medium, men jag är inte i medium, jag är mindre vilket artar sig på så sätt att jag går och drar i dem.

Tycker att det luktar illa på mitt lilla kontor. Undrar om det är så jag luktar. Usch och fy!