endumen

Vet inte vad motsatsen till tidsoptimist är. Egentligen är jag nog mer optimist, det är därför jag när jag har lite att göra på jobbet aldrig kommer mig för att ta tag i det. Men hur som helst är det skrämmande hur fort tiden går. Helgen försvann alldeles för fort. Börjar fredagen med att ha ångest över att det snart är måndag. När det blir måndag har jag ångest för det är ju snart fredag.

Känns som jag aldrig umgås med V. Jag hinner aldrig. När jag äntligen får lägga mig bredvid honom i sängen på kvällarna är jag så trött att jag somnar på ett kick. I helgen var V sjuk så jag smet ut i solen. Dåligt av mig, jag vet, men han hade ändå inte stått ut med mig som bara pratar en massa hela tiden.

Hade as-kul på GK i lördags med T. Typiskt att jag inte hade karaktär och åkte hem efter festen egentligen kan jag säga nu eftersom jag fortfarande är trött. Samtidigt ångrar jag inte att vi hade så skoj som vi hade. Riktigt bra var det minsann.

Nu ska jag sluta bita på naglarna och försöka få något gjort idag innan jag måste åka hem igen.