Fredag?
Kan det bero på att jag har slips och därför tar alla mig på allvar, eller tror de att jag är en clown och behöver därför inte ta mig på allvar utan kan slappna av i mitt sällskap?
Mina skavsår tejpades i morse, men jag känner nu att min högra häl ömmar ändå. Fasiken alltså att man ska få skavsår när man äntligen hittar ett par nicea pjucks. (Jag skriver nicea istället för justa/schyssta, eftersom jag inte kan stava till det, det här med bloggandet har gjort mig jävligt osäker på min inbyggda stavningskontroll som ni kanske märker.)
Men sen var det detta med kalasbyxor. Varför halkar de ner hela tiden? Och jag som inte kan bete mig går såklart och drar upp dem i korridoren när jag tror att ingen ser, men det är klart att någon kommer att få se det eftersom jag är så icke-diskret. Och mascara, för första gången på en månad drar jag på mig mascara på morgonen, något jag blir påmind om först vid lunch då jag ska slå den obligatoriska kissa-innan-maten drillen. Jag är såklart svart runt hela ögonen eftersom jag glömt bort att jag försöker att vara fin och gnuggar mig hej-vilt i ögonen som vanligt. Jag kan inte minnas att jag gjort det, men tydligen gör jag det eftersom jag ser ut som en panda. Eller så är det mascaran som är gammal.
Markus, den märkliga mannen på vår avdelning började prata smink med mig idag på lunchen. Varför? Ser jag ut som någon som är intresserad. Ja just det, jag har ju pattar och mus. Pattar och mus = smink. Andreas och jag undrar vem Markus fru är, vem har mutat henne att gifta sig med Markus? Hur mycket fick hon?
Nu började jag tänka på helt andra saker, det här: "Döda mig med kuken!" uttalas på finlandssvenska.
Morran, har inte Robban nån blogg? Det hade varit så fint.
skrattar så jag får ont i magen......
ser dig framför mig, sittandes med svart utgnuggad mascara.
Puss för att du använder ordet kalasbyxa, det värmer
:)
/T
Tycker också att kalasbyxa är ett mysigt ord. Det låter som att man ska på kalas så då kan man låtsas att man är på kalas hela dagen när man har kalasbyxor på sig! Å det vore ju inte helt fel..
shit vad bra du är på att kommentera..
ömt smek /hp
Å, vad denna dag suger, säger jag. Dåligt hemma, tråkig skola och jävla museibesök (Moderna: Los Angeles - bara jag tycker att den sög), och till råga på det - hällregn och natta hela dan. Innan jag skulle få fara hem till hemmets lugna vrå (slippa andas in alla människors andedräkt som åker runt överallt), var jag tvungen att sätta upp Gallerian-affischer på NK, som mitt uppdrag sade. Parkerade på P-förbud och sprang, å vad jag sprang. Gick in i receptionen och frågade om det är tillåtet och ok att sätta upp affischer någonstans i eller utanför byggnaden. Nej. Så, jag tänkte vara lite rebellisk och göra det i alla fall, på något diskret ställe. T-baneuppgången. Gick ju.. sådär. Hann slösa tejp innan en vakt slöt upp vid min sida och vänligt men bestämt frågade vad jag sysslade med. Förklarade, bortförklarade, använde min vildaste fantasi med 1000000 godtagbara ursäkter (spelade dum-söt-liten, lantlolla, offer; you name it) - men nej. Blev lite tårögd, mycket adrenalin. Så bestämde jag mig för att jag inte ska ägna mig åt kriminella uppdrag i fortsättningen utan att få betalt. Sådeså. Ingen inspiration har jag heller, sedan den knäckande Borås-veckan..
Jag önskar att jag vore mottaglig för att det inte kan bli mycket värre än så här. Klämmer fram några tårar ungefär en gång i kvarten, men kommer på mig själv med att det bara är självömkan, och sådant är bara patetiskt. Vill ha en bamsekram av min bamsebjörn. En varm, omhuldande, avslappnande. Men, nej.
Kram.
Och just ja.. skulle fråga om du händelsevis skulle kunna göra lite reklam för Gallerian-visningen här? Har en pressbild.. mailar den.;)
(Fick en bamsekram, trots allt. Men ingenting är bra idag.)
Kram!
Vahettere skavis hatar jag. Tror det är därför jag inte köper nya stövlar. Conversen vet jag ju att jag bara får lite skav på lilltån men det går över efter 2 dagar.
Jag hatar kalasbyxor. För övrigt så trodde jag att jag var den enda människan i hela världen som fortfarande använde mig av termen "kalasbyxa". Det gör mig varm i hjärtat att se att så inte var fallet.