endumen

Det tog en timme och 20 minuter att cykla hem igår. Hittade headset till min jobbmobil så jag kunde lyssna på MNK. Någon hade flyttat på min cykel nere i garaget, kan det vara för att de städat där nere måntro. I skogen vid Överjärva höll jag på att cykla i diket av skräck. Det var becksvart och dimma i skogen och inte har de behagat sätta upp några gatlysen just där. Jag blir inbillningssjuk i mörkret och trodde att det stod någon bredvid stigen, men det gjorde det inte. Cykellysena hade tatt slut på batteri, men jag hade åtminstone pannlampa. Väl inne i stan börjar dödscyklingen, påminner mig själv hela tiden om att jag inte har hjälm och att om någon skulle komma körandes in i mig så är jag mos. Först Torsgatan, men den är ganska bred. Mystiskt blir det vid Fridhemsplan, där vet man inte var man ska ta vägen riktigt, blir alltid fel för mig. Västerbron var ganska lugn igår, det blåste ju inget. Dimma och blåst går ju inte ihop som bekant. Ni förstår det där, jag behöver inte förklara. Vid Hornstull var jag arg för en snabb snubbe på cykel parkerade bredvid knappen vid trafiklysena och tryckte inte. Det stod folk på andra sidan också, men de tryckte inte heller. Vad är det för fel på folk? Varför trycker man inte på knapparna? Det går fortare om man trycker på knapparna. Tro mig! Hornsgatan är inte så kul att cykla heller, visserligen går cykelbanan på gatan vissa sträckor, men det är helt enkelt ingen kul gata och dessutom går det uppför och jag tänker bara på avgaser. Sedan in på Ringvägen och där ligger Zinken vacker och upplyst. Jäj! Is! Match imorgon. Tänk om man fick gå. Bandy är ju inte det bästa jag vet, men det funkar. Jag gillar is och snö. V ska såklart gå, det är en självklarhet. (Ni märker inte hur bitterheten tränger ur mitt skal, va?) Själv ska jag vara hemma och packa upp för V's mor kommer på besök på lördag. Cyklingen fortsatte över gångbron mellan Södersjukhuset och Årstaberg. Magiskt upplyst i dimman och ett tåg satt fast på bron, ett X2000 bromsade in, men jag såg inte vad som hände för dimman var för tjock. Trots allt en trevlig cykeltur, men denna vecka känner jag inte riktigt att jag har tid, kanske inte nästa vecka heller, men veckan därpå.. Nej, då ska ju jag till England. Jaja.. Sen! När ljuset kommer åter ska jag cykla. Då ska jag unna mig en hjälm och batterier till mina cykellysen också.