endumen

Igår fick jag en ny datorväska av Andreas. Jag hade blivit erbjuden den tidigare, men tackat nej eftersom den är gul och svart. AIK tänker jag och kräks inombords. Men igår morse vaknade jag och kom på att jag faktiskt skulle kunna korsstygna på den där väskan, så jag gick till Andreas på morgonen och frågade om jag fick en väska trots allt. Inga problem!

EFtersom jag jobbar hemifrån idag stod jag igår när jag skulle cykla hem inför dilemmat att cykla hem med två väskor hängandes vid min kropp. Jag knöt fast datorväskan på min vänsterarm vilket gjorde att armen höll på att domna bort under cykelfärden. Men jag är ju hård och ler åt min egen duktighet. Sen in en sväng på panduro för att handla material till mitt kommande korsstygn att fästa på väskan. Jag känner mig som ett berg i butiken, men lyckas med att inte riva något utan bara stå ivägen för en tant som klämmer sig förbi mig när jag står för att få lite väv klippt till mig av den supersöta expediten. När jag kommer hem kliver jag in i hissen och märker inte att jag släpar den där långa jävla axelremmen efter mig förrän väskan slits ur min hand och neråt. I panik kämpar jag emot och ser för mitt inre hur dator och böcker förvandlas till beståndsdelar. Jag hade även lånat en bok av Andreas, tydligen en av hans favoritböcker som han inte ens ville låna ut till Danne på avdelningen, men till mig gick det bättre. Denna bok låg även i väskan och jag kunde föreställa mig hur arg Andreas skulle bli. Mitt slitande i remmen resulterar i att hissen fastnar mellan två våningsplan. Trycker på nödknapparna i hissen, men ingenting händer så jag ringer till Kone och får prata en Joel som ska hjälpa mig. Men hissen rör sig inte och jag förklarar att det nog beror på att min väska sitter fast. "Jaha, då får vi skicka en tekniker." Därefter ringer jag till V och ber honom ta med morakniven. Jag tänker att om det är något som sticker ut från dörren nedanför så kanske han kan skära loss mig. Men han kan inte hjälpa mig. Jag blir därmed desperat och inser hur pinsam hela situationen är så jag sliter allt vad jag kan i väskan för att den ska lossna. Det knakar till i väskan och jag hör ur plastbitar trillar ner i hisschaktet och jag kan hala upp remmen och ta hissen ner igen för att hämta V med morakniven. Ringer Kone och säger att jag är befriad och att de inte behöver skicka några tekniker längre, jag har lagat hissen.

Nu är jag alltså stolt ägare av en datorväska med axelremmen fäst på ena sidan. Jag kan välja att bära den i handtaget eller fästa den på små hjul och släpa den efter mig. Jag väljer ingetdera, jag ska reklamera. Den där garantin på tre år, gäller den om man fastnat med väskan i hissen?

Jag skulle antagligen inte ha någon sån där väska, där fick jag för att jag kallade den ful. Men vad ska jag nu sy korsstygn på? Alla kan få små pacman-tavlor i julklapp.

I övrigt har jag inga bölder på kroppen som jag hade igår. Jag ger fan i att klia helt enkelt så svullnar jag ju inte upp. Ville igår visa mina uppsvullna höfter, men jag vet inte hur ofta de där karlarna får se bar hud så de kanske skulle ha blivit alldeles till sig. Jag väljer ju hellre att vara pajas än sexobjekt.