Ett bord och en stol
En gång sa Kathy till mig att jag kommer att bli en utmärkt mormor. Det var en ganska fin komplimang tycker jag. Inget ont som inte kommer med något gott.
Min största rädsla här i livet är att min far inte ska få träffa sina barnbarn, vill ju att han ska hinna lära mina barn en smula av allt som han kan. Denna rädsla kommer kanske leda till att jag gör något förhastat.
Dessa rädslor inför livet. Alla saker man vill hinna med. Vi kommer klara det. Vi måste klara det! Vi ska få uppleva allt!
Fint skrivet!
Men jag är inte så säker att alla gamla
och framför allt ensamma mor och farmödrar
har det skoj.
Min farmor var en äventyrare. Tillbringade all sin lediga tid i skog och natur.
Färdades på cykel, skidor, spark eller båt.
Hon var en levnadslysten (heter det så) människa.
Nu bär ej benen henne, hon är ensam, orkar knappt gå ut. Osv.
Men hon är ändå den bästa Farmorn.....
Love!
/T
btw
är din pappa sjuk?
Nej, jag tror inte heller att de har så skoj, men jag avundas dem en smula. De behöver inte känna så mycket stress och press, de kan tänka tillbaka på det de gjort och känna sig tillfreds. Förhoppningsvis. Nej, min pappa är inte sjuk, men jag är rädd ändå.
bio med en främmande man?
vad är detta?
Ska jag bli orolig?
/T