Utför
Vad gör jag här?
Vem är jag?
Hur ska jag klara allt?
Tårarna var så nära när jag cyklade den ödsliga vägen in till Friskis, staden som igår var så vacker var nu helt plöstligt allt som inte är jag. På jympan kände jag mig hjärntvättad, är alla hjärntvättade? Vad håller vi på med? Står här som idioter och följer en annan människas rörelser som mähän. Jag måste dansa, jag måste verkligen, verkligen dansa.
Anna! Kom hem! Eller någon annan som behagar fuldansa med mig. Rädda mig!
Och nu trillar tårarna för jag hittade till den här fantastiska bilddagboken och nu längtar jag så mycket efter Mia och Jessica och skogen. Vad gör jag här?
Jag kan sympati gråta med dig. Jag känner att jag behöver gråta.
Vet inte om problemet ligger i träningen egentligen, men måste verkligen hålla med just där - du ÄR hjärntvättad (tillsammans med i stort sett alla, utom mig)! M åker nästan dagligen direkt från jobbet till Eriksdalsbadet, cyklar på en träningscykel och promenerar på ett band. Han kommer hem utslagen, lägger sig på soffan och vägrar röra en fena/ta en endaste promenad med mig ute i naturen, och bemödar sig inte ens med att lägga in sin riktiga cykel och köra ner till stan. I Fornby har en granne skaffat någon slags skakmaskin, som man ska skaka av sig kilon på, och man får betala en slant för att stå i en halvtimme typ. En bybo hyr in sig - och tar bilen, ca 500 m. Jag bara: va? Promenaden dit och hem skulle bergis göra jobbet, gratis (och säkert mer effektfullt). Eftersom jag har världens mest omfattande bacillskräck och hatar att flåsa ibland folk inomhus, och älskar 'utomhus' så mycket att jag gärna skulle jobba ute året runt, ser jag inget som helst nöje med att vistas på ett gym. Tycker tvärtom att det är motbjudande och onaturligt (+patetiskt). Sedan kommer vi ju till den lilla detaljen som heter att jag faktiskt inte gärna "tränar" alls. Hjälper gärna till med tunga lyft - bära kassar och dyl - och att hjälpa till vid vedhuggningen och sådär. Promenerar hur långt som helst, men för att jag tycker att det är spännande att se mig omkring, och cyklar för att känna vinden i håret. Och fuldansar! Tänkte skaffa en stegräknare för att få bekräftat hur illa till jag ligger med konditionen. Kunde kanske vara ett tips för din del, om du nu tycker att situationen känns ohållbar och inte du. Skogspromenader?;)
Kraam!
Önskar att det gick att få muskler och kondition på naturlig väg. Har gått på friskis mest för att det är det närmaste jag kommer fuldans och så är det kul när man kan vara med ett helt pass utan att flåsa, men jag cyklar ju varje dag och ibland borde jag nog unna mig själv att vila och inte träna det minsta lilla, men såna dagar existerar inte. Funderar på att börja klättra istället, och så cyklar jag juh. Skogspromenader existerar väl inte i stockholm? Gym förstår jag inte alls, det ska ju vara kul att träna, annars skiter jag i det, och jag har ju gillat jympan. För min del gillar jag jympan och kan fnissa åt det, men det är läskigt med alla människor som tar det på så stort allvar. Läskigt.
Och jag gillar inte stegräknare. Har haft en sån. Tycker att jag rör mig tillräckligt som det är, en stegräknare gör bara att jag börjar tävla med mig själv.
Trodde att det är det du gör hela tiden - tävlar med dig själv..? Hm.
Nåväl - hört att det ska finnas något som heter discojympa. Att man samlas som om det vore till fest och dansar dansar dansar. Vore kanske nåt? Vet inte vilka freaks som sysslar med det, men det vore kanske värt ett försök, om du nu nödvändigtvis måste "tävla med dig själv".;)
jag kommer snart! (optimist som jag är säger jag snart, fast det inte är snart, men det låter bra och tiden går fort o.s.v) och dansar med dig. men vi fuldansar inte. vi snyggdansar, folk förstår bara inte att det är som oss man dansar.
PUSS!
M, jag finner säkert ut nåt.
Anonym, du är så fin!
hoppohej jag glömde skriva att det var från mig!