Kokong

Jag tror att det är en ny kokong-dag idag. Jag känner det. Alla har åkt hem och jag kommer ingen vart. Jag sitter här bara på min stol och stirrar upp i taket. Men det känns bättre än att cykla hem och krypa in i kokongen.

Förstår att det här inte är vad ni vill läsa om, ni kanske tycker att jag borde söka hjälp eller nåt. Men jag vet att det blir bättre. Just nu är det bara lite längre än vanligt, ja, det brukar gå över lite snabbare än såhär.

Säg vad ska man göra när det känns såhär?

Kommentarer
Postat av: Ida

Du är som far han överdriver också...!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback