Kommentarer

En vacker dag kommer jag antagligen att få äta upp att jag vågar kommentera i vissa bloggar. Men som sagt, jag har inget att dölja för världen, ni får ta mig för den jag är.

Och igår fick jag ett så fint brev där jag likställdes med Amelie från Montmartre. Det var väl den bästa komplimang jag någonsin har fått. Det kommer att stiga mig åt huvudet, men visst är det lite rätt? Ja, ni kan väl säga att det är pyttelite rätt åtminstone. Pleeeeeease!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback