endumen

För den som är intresserad kan man läsa intressanta debattinlägg i Läkartidningen idag. Men det är bara om man är en nörd som jag är. Som om allt hade gått vägen hade gått på läkarutbildningen i någon stad just nu. Det var den där gräsliga fysikläraren vi hade och mitt dåliga självförtroende som satte stopp för det hela. Sen var jag ju mer intresserad av killar när jag gick i skolan än något annat. Jag ångrar det såååå-å-å-å mycket! På riktigt alltså. 

För övrigt är många av de här människorna som är här på jobbet idag läkare. De ser riktigt skraltiga ut en del. Det är redan läkarbrist, va? Tänk när alla de där skraltiga farbröderna går i pension eller de kanske aldrig går i pension, de får jobba tills de trillar av pinn, då kommer det att bli ännu mer brist. Men jag tänkte att då kanske man kan bli läkarlärling. Det kommer ju att bli skitlätt att komma in på läkarutbildningen och de kommer att ta in folk fastän de har usla betyg och inte har läst fysik A, B, C, D, E, F, G, H, I osv. Det är då jag har min chans.

Kom att tänka på när jag bodde i Östersund och Camilla som jag och Pinglan bodde med trodde att hon hade kommit i klimakteriet. Vi åkte in till akuten och vi fick följa med in på rummet för Camilla ville det. In kom en skranglig farbror som pratade danska och vi trodde att han hade rymt från psykavdelningen, men det var tydligen läkaren som skulle kolla så att Camilla inte hade hamnat i klimakteriet. Hur gammal var Camilla undrar ni säkert. Hon var 31 då. Jag var 21 då, det är så jag kommer ihåg det. Stackars Camilla som fick bo med mig. Tror att Camilla bara hade nån sorts 30-årskris och var rädd för att hon aldrig skulle få några barn. Sen parade Kakan och jag ihop henne med en kille som hette Ola och vad jag vet så är de fortfarande tillsammans och har snart två barn. Härligt! Det kanske är det bästa Kakan och jag gjorde tillsammans.