endumen

V säger att jag visst är intresserad av fotboll.

Första gången jag fick frågan om jag är sportintresserad från någon i hans släkt svarade jag nej. "Det är du visst det" säger V. "Jaha, då är jag väl det." V menar att jag visst är intresserad eftersom jag kan en del och jag visar intresse.

Igår när V såg på fotboll sa han det igen, "Du är visst intresserad av fotboll." Efter att jag fått frågan om jag kände igen tröjorna på det ena laget. "Bara för att jag inte är intresserad så betyder inte det att jag är korkad." Jag funderade en stund och kom fram till att det ju faktiskt är mycket i protest som jag hävdar att jag inte är intresserad. Det har blivit så mycket att jag protestsomnar istället. Jag vill ha mer uppmärksamhet än fotbollen och det får jag ju också, men ändå är jag inte riktigt nöjd. Petitesser, jag vet ju hur viktigt det är för V. Jag skulle aldrig förbjuda honom att gå på ett derby bara för att han ska vara med mig. Men om jag nu inte var det minsta intresserad så skulle jag inte veta vad lagen heter som spelade igår och i vilken liga det var, det vet jag. Men jag kan inte stava till Panatenajkos och jag vet inte vilka som spelar i det grekiska laget. Jag vet dock hur Inter stavas och att Zlatan spelar i Inter och att vi inte gillar Inter i vår familj. Vi gillar Milan.